fredag, juli 31, 2009

Ny planläggning

Näee... de här går inte.

Öl-abstinensen är för stark även för AspLövet. Jag måste revidera om min plan. Om jag ökar på träningsdosen och minskar matintaget så borde jag kunna nyttja alkohol några dagar i veckan i alla fall. Några är väl minst tre, möjligen fyra, max fem dagar.

Jag är ett geni.

Snart ett berusat geni.

torsdag, juli 30, 2009

Visst är det så

Dag 4 och förvånansvärt nog känner jag inte något sug efter Coca-Cola. Ingen socker-abstinens överhuvudtaget. Märkligt.

En kall öl däremot.

Jag skulle kunna byta bort min förstfödda Miniknatare mot en kall öl just nu.

Fast öl-abstinens är väl bättre än socker-abstinens?

Visst är det så.

Visst är det så?

Sprintträning

Det är ju så att även om jag själv hyser ett föraktfullt hat mot sprintintrånget inom orienteringsrörelsen så måste jag ändå låta Miniknatarna ta del av dom här nymodigheterna. Risken är ju att när det nalkas allvar för deras del har man bara innerstad, förort eller folkets park på landsorten att välja på i tävlingsprogrammet. Därför tog jag idag med mig Miniknatarna in till den innersta innerstan av den stora stan där dom fick köra intervaller, turistkryssning och trappträning.

Jag hittade dessutom den här fina dörrväggen som redan är anpassad för framtidens tävlingsarenor.


Själv grät jag inombords och skyllde på smuts i ögonvrån när Miniknatarna undrade varför jag hulkade och gnuggade ögonen.

onsdag, juli 29, 2009

Inte alls som planerat

Som asket hade jag sett framför mig dagar fyllda av hälsokost och träning. Vad man inte läser om när man efterforskar asketer är akut magknip och yrsel. Kvällens planerade mountainbiketur har förflyttats till soffan där jag roar min oroade mage med mjuka handrörelser och olyckliga suckar.

Asketernas gud sitter säkert och hånler åt ännu en grundlurad hittepå-asket.

Vad säger jag om det då? va? va?

- Jag skrattar såna här fattigmans motgångar i ansiktet!!*







*hoppas han inte känner till omvända psykologi

tisdag, juli 28, 2009

Trösthandla

Jag har en svettig abstinens efter alkohol och socker idag. Ömsom går jag runt som en nervskadad iller och det kliar i hela kroppen för att jag i nästa minut ligger utslagen i soffan totalt orkeslös.

För att få bort tankarna på stimulantia så åkte jag och trösthandlade. Det blev ett par Asics Foundation 8. 1200 spänn. Om man är en konsumentidiot alltså. Jag slängde fram 600 kronor och spände ögonen i butikspersonalen.

- Mer får ni inte! Frågor på det?

Det blev inga frågor på det.

AspLövet är nöjd.

måndag, juli 27, 2009

Veckans RetroLöv

Jag gräver mig bakåt i tiden och nöjer mig inte förrän jag hittat en karta från 1964. 45 år sedan på året. Sökande i historierullarna avslöjar att det, förmodligen, är från en nattorientering Väsby OK arrangerade 1964 med 400 deltagare. Jag beslutar mig för att göra ett historiskt återbesök på den gamla banan, med den gamla kartan, för att se om man fortfarande kan hitta runt.

S

Jag stöter på problem direkt då det visar sig att startplatsen numera befinner sig mitt ute på en av Arlanda flygplats start och landningsbanor. Jag omdirigerar mig själv och startplatsen till "n" i Lindskrog 1km N K1 istället.

K1
På med dosan, något jag normalt aldrig nyttjar, och full fart (promenadfart) söderut. Hittar den första bäcken men sen dyker en större höjd upp som förmodligen består av jordmassor från den nya landningsbanan. Dessutom är omgivningen ett gammalt slyhygge så jag vimsar runt innan jag läser in mig på den gamla åkern och dess diken. Gör ett nytt försök in mot rätt bäckkrök men får återigen ge upp när diket försvinner i hemska slyintet.

K2
Fortfarande vid gott mod sätter jag fart österut. Kommer perfekt ut på den gamla skogsvägen som jag följer till kröken. Tar sikte mot gränsgången som ska gå längs med höjderna. Hittar ingen gränsgång men får ihop höjderna och hittar till slut kärret som är lika blöt och fint som för 45 år sen (ett antagande lika gott som något annat).

K3
Stövlar på (utan stövlar) norrut och följer höjdkanten innan gärdeshörnet (S "k" i Kristinelund) ger mig rätt riktning mot den lilla gärdesgipen. Gipen fanns nog men den var en del av skogen så jag körde en höftad ögontouch och gick vidare mot nästa kontroll.

K4
Efter vägövergången uppenbarade sig ett gigantiskt hygge, till bredden fylld av vildhallon, så jag syftade in mina stela ben mot en kraftledningsgata där det mycket riktigt var blött och jävligt. Mot nästa.

K5
Såg ingen stig men däremot ett vackert rävgryt. Hittade ett smäckert kärr och skrek högt. Här sitter den! Det är lätt att vara världens bästa orienterare när ingen kan kontrollera om man är rätt.

K6
Ut mot Granhult och sen vidtog ett flera hundra meter långt helvete. Vass, brännäslor, dy, gigantiska bromsar och ett dike som försökte suga fast mina ben. Jag tog mig knappt framåt och förbannade mitt vägval. Vägen via Sättradal hade varit att föredra. När jag rundat sjön och kom upp på den kalhuggna höjden som inhyste den sista kontrollen såg jag två stycken ynglingar som stod med anteckningsblock och spanade mot flygplatsen. Planespotters. Plötsligt kände jag mig lite mindre idiotisk som försökt springa promenera om en 45 år gammal orienteringsbana. Det finns dom som har värre hjärnskador än mig tänkte jag och gick ner till målplatsen.

Summasumarum är att det var en jäkla gristerräng och jag är otroligt glad att jag inte genomförde mitt retrolopp som nattorientering.

Då hade jag aldrig återvänt.



Dag 1 av många dagar som komma skall

Jag står framför spegeln. Dag 1. Mitt namn är numera och fram till den 8 oktober 2009 inte AspLövet längre utan AsketLövet. Asket alltså. Dekedens och vidlyftigt leverne är lagt på is. Jag ska gå ner 7 kg i vikt, total avhållsamhet vad gäller läsk (svårt när man är cocacolaholist), minimera (verkligen minimera) alkoholintaget, träna minst 4 pass i veckan och i största allmänhet bli en bättre människa.

Bli en bättre människa.

Ni förstår hur ouppnålig min målsättning är.

Det kan inte mer än gå åt helvete.

Om så är fallet är jag tillbaka där jag började.

söndag, juli 26, 2009

Avskedfest x 2

Sa jag att det var avskedsfest igår? Inte så. Givetvis var det fest igår men någon avskedsfest var det inte. Visar det sig idag. Ja jävlar vad jag lurades. Jag lurade till och med mig själv. Självklart måste det vara idag som avskedsfesten är. Sista dagen innan AsketLövet tar vid. Nu var inte festen igår bortkastad på något sätt ty ingen kväll med alkoholintag har någonsin, i världshistorien, varit bortkastad.

I alla fall. Sicken jäkla röta att jag hade många öl kvar i kylen. Nu är det bara dricka tills att kylskåpet är tömt på drickbart.

Sen finns det bara morötter kvar.

Inget behov av sniklampan till höstmörkret med andra ord.

Korvrave

Min avskedsfest för den här hittepå-semestern rullar på med ett korvrave. Med senap på hakan och ölslattar på tröjan så njuter jag mig igenom den här avskedsföreställning. Avskedet är inte för alltid men det kommer kännas som en evighet.

Det är bara en sak som saknas till fullkomligheten.

En bastu.

Perkele!

lördag, juli 25, 2009

Le sjujävla grande finale

Jag står och vaggar på köksgolvet. Gungar lite försiktigt från tå till häl. Från häl till tå. Nu jävlar är man inne på 7:e etappen. Inte illa av en gammal gubbe. Eller är det till och med 27:e etappen? Dagarna flyter ihop. Jag minns knappt om jag håller räkningen eller om räkningen var den jag inte kunde betala.

"Vad fan ska man behöva göra för att få en öl på det här stället?"

Ingen svarar.

Som vanligt får man göra allt själv, tänker jag, och öppnar kylen för att ta ut en ny öl. Sen lägger jag mig ner på vardagsrumsgolvet igen och låter min skeva blick vandra över dom gamla kartorna som jag grävt fram från när och fjärran. Mest fjärran i tiden faktist. Det blir nog bra det här med mitt retroprojekt. Ett fint avstamp för min "asketperiod".


Men först.

En sjujävla final på min "dekadensperiod"

fredag, juli 24, 2009

Nyttan av att inte vara nyttig

Vissa dagar gör jag mer nytta än andra.

Men idag.

Har jag inte gjort mer nytta.

Jag har lyssnat på radio O-ringen. Det var en rätt tragisk upplevelse så jag slutade efter en stund och ställde mig framför spegel.

Och gjorde så här.


Efter en timme eller två blir det faktist rätt kul.

Men man blir öm om läpparna.

Hittepåsemestern är på upphällningen

Nu har jag lyssnat på Ray LaMontagnes låt Empty säkert 10 gånger och jag känner asketen inom mig komma närmare och närmare. På måndag smäller det. Asketen AspLövet blir ingen rolig kille. Inte för att han någonsin var rolig. Stackarn.

Men innan dess.

En sjujävla baluns.

Alla som är sugna på en Jukolafylla i Lapplands Väsby på lördag.

Hör av er.

0736580166

Vi kommer ta en fylla som historieböckerna inte ens vågar skriva om.

Skriv era dödsrunor nu....

torsdag, juli 23, 2009

Ensamheten är inte din vän. Tro aldrig det.

Sen blandade han [AspLövet, reds notering] en grogg och skålade med sig själv ty ensamheten är världens bästa dryckesbroder. Han håller alltid med i ditt orerande och säger inte emot när du tar påfyllning. Han är bra. Förutom att han aldrig bjuder förstås. Den snåla jäveln. Vem tror han att han är egentligen? Ensamheten. Han är kanske inte så bra ändå. Litegrann som AspLövet själv. Ful på utsidan. Ful på insidan. Möjligen lite fin i kanten men inte mer. Aldrig mer än så.

En raritet på museet

På en hylla, i en låda, inklämd mellan kompasser från när och fjärran, ett otal snitselstumpar, linimentsburkar, voltarentabletter, trasiga stiftklämmor, en (1) sko (Kompassrosen), en ensam SI-pinne, ett par blåa orienteringsstrumpor (noppiga), En Lippovitanflaska (tom). åtta (8!) pannband och en hel drös annat som på något sätt hamnat i min ägo genom årens kepsresor, där, mitt i smeten, ligger mitt gamla definitionsfodral. Kvar i plasten ligger definitionen från karriärens sista orienteringslopp. Publiktävlingen på WOC i Västerås 2004. Det är 5 år sedan det begav sig. Definitionen kommer jag låta ligga var i hållaren för det kommer bli något att lägga i en av glasmontrarna när AspLövet - A truly bitter museum öppnar någon gång efter min död.

På informationstavlan under glasmontern kommer det stå,

9 - 9 - 1 - 4 - 3. Fem kodsiffror i huvudet. Alltid bara slutsiffran. Vilken kille!

onsdag, juli 22, 2009

I en kö norr om Älvkarleby

Jag står som en stenstod. Blundar. Låter larmet runtomkring mig försvinna bort från mitt medvetande.

Det svenska kösamhället firar en tragiskt triumferande seger under dagen jag besöker parken för sönderstressade småbarnsfamiljer. Furuvik. Ännu ett litet helvete på jorden. Man köar för att komma in. Man köar för att se på dom sommartrötta djuren. Man köar för att få åka karuseller. Man köar för att gå framåt. Man köar för att få kissa. Man köar och glömmer bort vad man köar till. Man köar för att köpa glass. Man köar för att få ställa sig i en kö som går till det man inte bryr sig om. Man köar för att få äta otjänlig mat. Man köar för att få ett bord som man kan äta sin otjänliga mat vid. Man köar för att komma ut i friheten. Man köar.

Men jag står som en stenstod i väntan på att få köpa ännu en sockerkick till Miniknatarna. I en kö. Mina tankar är dock kvar några mil tidigare. Några timmar innan köhelvetet. I Älvkarleby. På en tallhed som sakta smekte sig ner mot Dalälven. Jag springer i min tankar och hör inte hysteriska föräldrar som skriker på hysteriska ungar som ligger skrikande på marken bredvid människor som ätit några hundra mjukglassar för mycket och vaggar fram i den kö jag desperat försöker tränga bort från mitt trötta medvetande.

Jag tror det enkom är jag i kön som blivit kvar på den där tallheden.

Kanske är det just därför.

Jag står och ler i kön som varken har början eller slut.

tisdag, juli 21, 2009

Allfarvägen

Hela dagen har jag letat efter "Landet bortom allfarvägen"

Efter att att ringt en vän, ropat på hjälp från terrassen, rotat i höjdleder som fågel, fisk eller mittemellan så hittade jag det okända landet i mitt eget barskåp. Jag blandade raskt Champagne, ren rom och öl. Om än ej i samma glas. Efter en stund skrockade jag som en stupfull Sean Connery och sjöng för mig själv....

Nu är jag fri, här hemma i garderoben finner jag glädje, äventyr och hälsa.

Sa jag äventyr?

Vad fan menar jag med det?

Till Skogs

"Det finns ett Sverige som är okänt för de flesta - Landet bortom allfarvägen. Det är skogarnas land, där blåa vatten glittrar och där vinden susar i höga furor. Det är ett land, som är värt att älska, värt att lära känna. Där är du fri, där finner du glädje, äventyr och hälsa" *


Jag hittade en broschyr som Svenska orienteringsförbundet gav ut 1957. Alltså långt innan AspLövet var född och ännu lite tidigare än den offensiva orienteringen föddes. Jag tittar på dom tidstypiska orienterarna på broschyrens framsida och försöker säkerställa vilken av dom jag är. En gång i tiden var jag nog den tävlande ynglingen i nedre högra hörnet men med gubbvader och ilskna knän förvandlades jag till mannen i övre vänstra hörnet. Toppluva på huvudet och måttlig fart i livet. Stämmer bra det. Det är väl bara det påklistrade leendet som inte passar in. Slutet på mitt liv ser vi sen i mitten där det plockas svamp. AKTA! Ta inte den giftiga flugsvampen! Puhh, det var nära ögat. Paret i trenchcoat eller den glada Norrbaggen som är på tur känner jag ingen samhörighet med.

I broschyren, som kostade 35 öre, kan man även läsa:

"Vill du vara mned och tävla ska du gå med i en klubb, som har orientering på programmet. Där träffar du glada och goda kamrater, pojkar och flickor med glatt humör och friska takter. De är alla bitna av orienteringen och det ska du också se att du blir. Fritiden blir roligare genom orienteringen och du blir friskare och gladare och starkare. Du anar inte hur kul det är att tävla i orientering.... och hur spännande sen. Varje gång gör du nya erfarenheter. Orientering blir aldrig något gammalt och vant."



* Passar bra in på Stockholm City Cup i Humlegården va?

måndag, juli 20, 2009

Besök i arbetslivet

Idag har AspLövet klättrat på stegen. Många var trappstegen på den där stegen som förde mig upp mot ytan och när mina ögon var i markhöjd visade den gamla Casioklockan 05:30. Dags att gå till jobbet* var min första tanke och så fick det bli. Efter en stund tickade 06:00 fram på stämpelklockan och en barsk arbetsledare instruerade AspLövet att sitta still, hålla käften och bara göra sitt jobb. Således satt jag still, höll käften och gjorde mitt jobb ända fram till mosbricka med räksallad som tydligen kallas lunch. Efter det satt jag still, höll käften och gjorde mitt jobb igen. Jag var rätt bra på att sitta still, hålla käften och göra mitt jobb så jag frågade arbetsledaren hur det stod till med betalningen. Han svarade.

- "Du behöver inte betala för att jobba här. Sitt du bara still, håll käften och gör ditt jobb så ska vi släppa ut dig när dagen är över"

När jag kom hem öppnade jag en kall öl och satte mig på terrassen. Det här med att sitta still, hålla käften och göra mitt jobb ska jag nog passa mig för. Det kan bli en ful ovana och det har jag redan tillräckligt många av.

Imorgon är det jag som klättrar ner för stegen igen.





*AspLövet har alltså inte fått jobb. Ej heller har det förekommit ekonomisk ersättning för denna dag av arbetsträning

söndag, juli 19, 2009

Det kokar över

Jag är på ett jävla humör idag. Tror aldrig jag bubblat och kokat så här mycket förut. Jag är som en gammal ångkokare som blivit skev och hur jag än trycker och bänder får jag mig själv inte tät. Det pyser ut och piper och frustar och skakar och skriker och jag tror till och med att det jävlas. Det är inga stora saker som fått kokaren att ge upp men den sista vattendroppen stjälptes i under morgontimmarna när jag var ute och luftade mina gubbvader. Min promenad gick förbi den nyanlagda multiarenan där Miniknatarna lirar boll varje dag. På plan låg det 30-40 fimpar, stora brännmärken i plastgräset och en halvstor bit av mattan var bortskuren. AspLövet fick tokspel. Jag gick raka vägen hem och skrev en "lapp" som jag satte upp på arenas sarg. Jag vet innerst inne att såna här jävla lisgister utan någon som helst uppfostran bara triggas av sånt men jag kunde inte hålla mig.

Nästa gång jag ser det där fjuniga moppegänget på fotbollsplan ska jag agera som den bittra gamla gubbe jag är och skälla ut dom efter noter som inte uppfunnits ännu. Det kommer inte göra någon skillnad i deras beteende men fan om snorungar ska få bete sig utan att någon orkar bry sig.

Jag är på ett jävla humör idag och den här stormen kommer få tragiska konsekvenser tror jag.

fredag, juli 17, 2009

Livet för en däven tillvaro

Jag är nuförtiden totalt blaserad. Allt jag företar mig går i stöpet så idag har jag suttit apatisk på terrassen och stirrat på en gammal björk som böjde sig för vinden. Eller. Den hade nog gjort det om det blåst men idag har både livet och luften stått stilla. Alltså gjorde björken mig sällskap i stillheten och inget annat.

Imorse följde jag i alla fall, trots min utledhet, trackingen från sprintdistansen på World Games. Jag såg gps-pluppar som for fram på gräsytor och Taiwaneser som bugade vördnadsfullt mot dom västerländska atleterna i roliga kläder. Möjligen såg jag bara Taiwaneserna för min inre syn. Det gjorde i alla fall upplevelsen lite roligare för hur jag än försöker finner jag sprintdistansen allt mer osexig. Sprinten är som det där 5i3ragget man vaknar upp med ångestsvettig i en förort man inte visste existerade. Har jag hört. Själv är jag inte den typen.

Men annars. World Games liksom. KalleAnka-idrotter som inte får leka med dom stora Olympiska pojkarna utan ordnar ett hittepå-spektakel. Idrotter som Boule, Kanotpolo, Dragkamp, Livräddning, Drakbåt, Aerobics, Sumobrottning samt flera oidentifierbara övningar. Och Orientering då förstås. Jacques Rogge skrattar sig nog tills sömns under dom här spelen och undrar om dom här microsporterna på största möjligaste allvar tar sig själva på allvar.

Själv så förlikar jag mig med björken.

Han vet sin plats han.

Topi är Toppen!

Jag har snöat in på ett orienteringsnamn på sista tiden. Ett fantastiskt namn.

Topi Anjala.

Det är ett sånt schönt schvung i namnet.

Topi Anjala.

På kvällarna ligger jag i sängen och innan John Blund kastat tillräckligt med smågrus i ögonen så lägger jag till en Finsk brytning och väser för mig själv.

Topi Anjala, Topi Anjala, Topi Anjala, Topi Anjala.

Jag sover bättre än jag någonsin gjort sedan jag började med Topi-terapin.

torsdag, juli 16, 2009

Kan man beställa skumpa pallvis?

Det finns ett återkommande tema för den här sommaren i alla fall. Bortsett från katastroferna då alltså. Efter varje ny motgång så har AspLövet med berörda familjemedlemmar samling på terrassen där vi i takt med solnedgången smuttar på stjälper i oss Champagne. Det har blivit vårt sätt att bearbeta den här fantastiska sommaren. Man kan säga att vi går till botten med stil.

Det jobbigaste blir att bära alla tompavor till glasåtervinningen.

Alkoholismen ser jag dock som en bonus och inget annat.

Livet är som sig bör

Under natten och morgontimmarna har jag och den redan armbrutne Miniknataren suttit 5 timmar på Astrid Lindgrens barnakut. Miniknataren lyckades under gårdagskvällen slå på en sjujävla vurpa när vi tränade utförslöpning på bergshällar. Han dammade i den brutna armen i backen så att gipsdammet låg lika tjockt i luften som dammet efter en Jukolastart. [ledord i föregående mening: damm] Efter bortplockat gips, ny röntgen och tristess var beskedet att armen inte gått av igen utan bara skakats om rejält och svullnat upp runt spikarna som sitter inslagna. Nytt gips och starka analgetiska piller senare fick vi ta den raka vägen hem.

Hur kunde 2009 bli så här jävla fantastiskt bra?

Jag finner inte ord.



*Den animerade bilden är oförskämt gamad av den gudaliknande bloggaren Donny

En blomma gör ingen skog

I ett tidigare inlägg kommenterade och förklarade den Gotländska landskapsmodern a.k.a Orienteringstanten hur det egentligen ligger till med nyfunna intressen på ålderns brant. Hennes heta tips när man börjar känna sug efter svampplockning eller plötsligt börjar uppskatta blommor på sina träningspass är att skaffa sig senildemens. Den här demensen gör alltså att man helt enkelt inte bryr sig längre. Om någonting överhuvudtaget antar jag. Låter som ett bra pensionsavtal.

Hursomhelst satt jag och funderade på det här med blommor under orienteringstävlingar men kunde inte komma på ett enda tillfälle under min skadeskjutna karriär där jag sett någon blomma. Finns det blommor i naturen överhuvudtaget eller är det bara på Handelsträdgårdar dom frodas för att stekiga villaägare ska kunna smycka sina miljonkronorsvillor?

I rent torrträningssyfte inför den stundande ålderdomen gav jag mig ut i skogen på jakt efter blommor. Jag hittade ingen blomma vilket bara stärker min blomtes. På vägen hem stannade jag till utanför en sommarstuga där dom verkade ha nåt livets slut för det dignade av blommor. Jag tog en bild och gick hem. Varken klokare eller yngre.

Jag är för gammal för mitt eget bästa men för ung för att gilla blommor.

onsdag, juli 15, 2009

Näsa för det goda

Det här med hittepå-semester.

Jag vet inte jag...


Det känns som att jag borde vara mycket mer produktiv och fokuserad på vettiga saker. Men sålänge jag är fast i min hittepå-semester så antar jag att man helt enkelt får stå ut med sig själv.

Jag kanske ska göra något annat än att sitta på terrassen under min påtvingade ledighet. Jag har hört odelat goda saker om Norge faktist. Om nu bara inte ölen var så förbannat dyr i vårt grannland hade jag varit påväg igår.

tisdag, juli 14, 2009

Det kostar att leva på botten

Idag har jag spenderat kastat bort 5000 spänn på veterinärkostnader, parkeringsböter samt en medioker hamburgertallrik. Mer får man alltså inte för sina sista slantar i dagens samhälle. Jag röstar därför enhälligt för att denna dag för alltid stryks ur historieböckerna. Vips. Borta. Inget som hänt denna dag har hänt överhuvudtaget.

Imorgon är det jag som ringer banken och delger dom min plan.

måndag, juli 13, 2009

FÖRIHELVETE UNGJÄVEL PASSA MIG!!

Jag har just varit nere på den nybyggda multisportarenan (konstgräsrink med fotbollsmål, basketkorgar och innebandymål alldeles intill Fläskberget) tillsammans med kvarterets ungar. Det var en svettig historia så turligt nog hade AspLövet med sig en sportflaska fylld med busgrogg för att släcka törsten. Sin egen törst alltså. Frågan är om jag borde logga in på forumet hos Vi Föräldrar för att höra om detta beteénde är OK eller om jag bara ska låtsas som att det regnar. [not: Det regnade inte alls utan var kvällssol]

Lite fylla i samband med ungdomssport är väl ändå inget nytt under solen?

Det regnar inte alls småspik

Regnet vräker ner här ute på terrassen. Eller utanför terrassen om man ska vara positionsmässigt exakt. Själv sitter jag som vanligt i solstolen med fötterna ute i gräslådan. Dom börjar bli nerkylda. Fötterna alltså. Samtidigt är den fortsatt ljumna ölen inte lika god ljummen som den brukar vara på Jukola. Det borde nog vara tvärtom. Kall öl och ljumna fötter. Kanske borde jag vända på mig. Ha huvudet ute i regnet och fötterna på en mjuk kudde under markisen. På så sätt kunde den ljumna ölen kylas ner redan i svepningsfasen. Rätt ner i en nerkyld gom.

Det är såna existentiella frågor som bryr min hjärna just idag.

Jag är inte mig själv längre

Till frukost åt jag smörstekta kantareller som jag plockade under gårdagens mountainbiketur.

Jag är allvarligt oroad över min egen träningsutveckling.

Vad kommer härnäst tro?

Gåstavar?

Graffiti = Folkets röst

söndag, juli 12, 2009

En plats där få satt sin (högra) fot.

Innan allt tog en vändning till det odugligare under cyklingen hann jag i alla fall besöka en plats som förmodligen få människor varit på. Mellan Stäket och Kungsängen ligger en relativt stor ö som skvalpar i Mälarens vatten. Den är mest en sorts bropelare till E18 som har vägarna förbi just där. På norrsidan av nämnda motorväg är husen nästan obefintliga och udden längst där i norrkant heter Strömsängsudd. För att komma dit med mountainbiken fick jag följa en grusväg som blev drivningsväg som blev en åkerkant som slutade med att jag bar min cykel över vindfällen, genom sly, över skravel och förbi några feta storatunagula kantareller. Väl ute på den djungelskogliknande sjökanten blev jag sittandes med fötterna farligt nära Mälarvattnet som kluckade i takt med min hungriga mage.

Ska jag vara helt ärlig rekommenderar jag inte ens platsen till mig själv.

Trots att den karga atmosfären borde passa AspLövet.

Inget steg framåt men 2 steg tillbaka

Dagens mtb-tur rullade i semestertakt på jorden vi ärvde och lunden den gröna. Några blommor orkade jag inte söka men dom kan få leva, de är ju rätt sköna [vart tog alla rocklåtar i huvudet vägen?]

Allt detta tog en vändning till det sämre efter 24km. Plötslig punktering på bakdäcket. Igen. Efter några rundor utan att luften gått ur mig var jag tillbaka i punkahelvetet. Jag svor medans bakdäcket demonterades. Jag såg inget uppenbart hål och efter en noggrann genomsökning av ytterdäck och fälg satte jag på en ny fräsch innerslang.

Det tog exakt en kilometer innan... FlappFloppFlapp.

Där på katastrofens rand stod jag så och lät ilskan sjuda medans jag stirrade vanvettigt på mina nävar som likt nyporna på en en parkinsonpatient skakade okontrollerat. Jag ringde efter bärgning och tillbringade den långsamma tiden med att kasta småsten på min egen cykel.

lördag, juli 11, 2009

Sin bästa vän ger man blod.

Dom här mördarmyggorna som förpestar tillvaron för alla Svenskar som valt att bo i träskområden är dom verkligen något vi borde bomba bort med kemiska bekämpningsmedel? Vore det inte bättre för alla parter om vi kunde genmanipulera dom ännu ett steg i utvecklingen. Vad sägs om att vi kunde få dom att skratta när dom sticker oss. Hade inte stämningen mellan mygg och människor blivit mycket mer uppsluppen och gemytlig om så vore fallet. Bästa vänner istället för bittra fiender och sin bästa vän ger man ju blod om så krävs.

Själv hade jag gärna haft några skrattande mördarmyggor som sällskap här på terrassen där jag trängs med mina ljumna öl.

fredag, juli 10, 2009

Utvisningshotet trappas upp.

Jag nämnde häromdagen att Svenska staten är mig på spåret. Igår fick jag det bekräftat. Dom tar till det absolut bästa gardet för att få bukt med mig tydligen. AspLövet måste synas i sömmarna tänker dom nog. Men jag är smartare än dom tror. Deras utsända lyckades jag få korn på innan han såg mig. Jag kastade mig ner bakom en plaststol på den båt jag förskansat mig och kikade misstänksamt mot mannen som satt i en solstol och spanade efter mig. Han hade en röd tröja och chinos på sig. I ena handen glödde en cigarett och han låtsades smälta in bland dom andra svenssonturisterna som drack öl ur plastmugg och skrattade störande högt. Förmodligen låtsades dom ha roligare än vad dom egentligen hade. Nåja. Mannen som var efter mig smuttade på ett glas vin och lät blicken svepa som en vindrutetorkare över båtdäcket. Jag kröp runt hörnet och flydde ner i min hytt. Där tillbringade jag resten av resan och gick inte av båten förrän en städerska kom för att bädda rent och började tafsa på mig.

Dom får allt skicka någon bättre än Hasse Aro efter mig om dom ska lyckas.

Ska dom få mig till Norge får det bli i en liksäck.

Hemma från något jag inte minns

Jag är sliten. Efter två dagar av hittepå-semester formligen stupade jag innanför ytterdörren och ligger nog kvar där i ett par dagar. Som det känns nu i alla fall. Problemet är att ölen jag vilar på är ljummen och jag är ju en fulsmakare av rang så det bästa vore om jag orkade släpa in dom i kylen. Det får kanske bli ett helgprojekt.

Nu är det i alla fall bara två veckor kvar att min hittepå-semester. Sen ska jag leva ett annat sorts hittepå-liv. Mycket tuffare. Mycket striktare.

Jag ska bli en asket.

onsdag, juli 08, 2009

Planer som planerats

Idag var planen att köra ett överlångt pass på mtb´n, scanna av alla jobbsajter, städa lägenheten, storhandla, skriva ett rekommendationsbrev till mig själv, raka mig, läsa en god bok, spela tv-spel med Miniknatarna, laga något gott i matväg, handla en casualsnygg tröja. Men. Inte AspLövet inte. Planer är till för att aldrig planeras. Eller genomföras om dom mot all förmodan redan planerats. Jag kör vidare på min hittepå-semester. Det innebär att jag inte gör någonting alls. Det kommer jag fortsätta med några dagar. Eller kanske resten av livet. Om jag har tur.

tisdag, juli 07, 2009

Den ölen tog skruv

Vad gör jag nu för tiden
- Ehh?
varför hör jag aldrig av dig
- Jag pratar väl med mig själv varje dag.
det var alldeles för länge sen vi sågs.
- Nu fattar jag inte?
Det var de första ord jag sa
när vi sprang på varandra
ute på stan tidigare idag
- Vaddå stan, jag har varit hemma hela dan.
bor jag kvar kvar i samma trea?
vad jobbar jag med?
-Jag är arbetslös ditt taktlösa svin.
Jag bubblade av frågor
jag svarade
- Näee... Det är väl ändå jag som svarar?
sen avbröt jag mig
med mitt bittra leende.

Du ska veta att jag saknar dig
- Jag saknar inte mig själv.
det finns känslor som aldrig tar slut
- Jaha, ska vi kåta upp oss på oss själva nu?
du ska veta att jag inte glömt.
- Inte jag heller. Eller. Det har jag nog förresten.
det finns bilder som aldrig suddas ut
- Är det motsatsen till minneslucka?
jag har vaknat mitt i natten av tystnaden
och önskat att jag sov här brevid mig själv igen
- Uh-oh! Nu kommer du få Fru AspLövet på dig.
en del av mitt hjärta
kommer alltid slå för mig

- Jag fattar ingenting.

Bortskämd på äldre dar

Har (försökt) följa JWOC idag. Långdistansen. 6 timmars startdjup och det enda som fanns att refresha till förbannelse var två ynka radiokontroller som (nästan) var liveuppdaterade. Ingen GPS-tracking. Ingen streamad speker. Ingen höjdare.

Men min besvikelse fick mig att fundera lite.

Vad gjorde vi förr i tiden egentligen. Innan internet. Väntade vi tills att Skogssport kom för att få reda på hur det gått på dom stora mästerskapen? Ringde vi Heta Linjen och hoppades att någon möjligen hört något? Sket vi i det helt enkelt?

Det var inte bättre förr men ribban har höjts och nu bör det vara GPS-tracking på livesända orienteringsevenemang om jag ska orka bry mig.

Jag är en otacksam djävel.

På semester

Jag har semester. Rättelse. Jag låtsas att jag har semester. Efter en kortare rundringning bland några ytligt bekanta visade det sig att det procentuella flertalet hade semester. Så då låtsas jag också det. Ibland måste man få fuska. Ahhh! Semester. En fantastiskt bra anledning att knäppa upp den första ölen före klockan 12. Tyvärr stötte jag på problem redan klockan 12.01. Bara en öl i kylen. Illa. Jag häller upp den men dricker inte. Funderar på hur den ska kunna bli fler. Av sig själv. Kan ölceller dela sig på något sätt? Tittar i plånboken men den är tom så någon spontanresa till bolaget eller sunkigare utskänkningshak är inte att tänka på. Jag är på en semester för medellösa. Torka och förbannad armod är till fullo på semester hemma hos AspLövet. Barskrapade välkomna häråt.

måndag, juli 06, 2009

Målfokusering

Måste man verkligen ha mål här i livet? Räcker det inte med att sikta dit ögonen pekar. Hela tiden. Oavsett situation. Aldrig titta åt sidan. Aldrig ifrågasätta. Aldrig bry sig. Så lätt allt skulle vara. Vart kom du ifrån? Jag vet inte, men dit ska jag. Dit bort så långt ögat kan nå. Och längre om jag kan.

Så ska jag börja leva mitt liv från och med idag.

Rakt på!

söndag, juli 05, 2009

Sverige vill bli av med mig

Jag har fått ett brev från Arbetsförmedlingen. I brevet står det i korta ordalag.

"Vi har hittat ett ledigt arbete som du kan söka. Observera att om du inte söker detta jobb kommer din arbetslöshetsersättning att dras in. Detsamma gäller om du söker och får jobbet men tackar nej"

Härligt! Inget piggar upp vardagen som lite konkreta hot.

När man läser den bifogade platsannonsen hittar man följande information.

"Arbetet kan utföras oberoende av bostadsort. Detta är en tjänst där resor i hela Norge förekommer (utom de mest norra delarna) varför du bör vara förberedd på att leva permanent i Norge"

Uppenbarligen är Svenska staten mig på spåret och vill helt enkelt bli av med mig. Jag vet inte riktigt vilka känslor jag ska plocka fram. Ska jag vara stött, smickrad eller helt enkelt bara tycka synd om Norge som får ta över AspLövet?

Det här tål att tänkas på.

Idiotiska tilltag man gör

Jag gjorde något olagligt igår. Jag fotograferade ett Skyddsobjekt. När jag kom hem drog jag ner rullgardinerna och kopplade ur telefonen. På ytterdörren satte jag upp en skylt där det stod.

"Härinne finns inget foto, avbildning, beskrivning eller mått på något som helst Skyddsobjekt. Kolla med grannen mittemot. Det är en suspekt jävel. Förresten är jag inte hemma."

Hoppas det inte var uppmonterat kameror där ute i skogen.

Då är jag rökt.

lördag, juli 04, 2009

Ännu en dag lik den andra

För att mota en lättare betongkeps i grinden satte jag tajta kläder på min annars så oformliga kropp och släpade ut mountainbiken. Jag laddade min mp3-spelare med helsvensk surfpop [Sonic Surf City, Psychotic Youth & Hawaii Mud Bombers] och 46 km senare var betongkepsen utbytt mot en flottig svenssonfrisyr med en lätt odör av instängd svett.

Jag gick inte igång på mig själv framför spegeln.

Här inne..

Skulle just till att lägga mig och sova, lita halvt inklämd under databordet, när jag hittade en halvfull whiskeyflaska bakom datorn som står på golvet. Måste ha glömt kvar den efter någon nattlig surfrunda. Det var med andra ord bara att sätta sig tillrätta igen och korka upp.

Jag verkar kunna hålla ut länge här inne i gardeoben.

Såvida jag inte vaknar extremt bakfull med ett sug efter att träna.

Värre saker har hänt.

fredag, juli 03, 2009

Breach of solitary confinement

Lämnar tillfälligt garderoben.

Insåg att den kalla folkölen stod i kylen.



*Medelst hasande steg smyger jag tillbaka in i garderoben. Nöjd.

Tokspel

AspLövet har just nu ett tokspel!

TOKSPEL!! HÖR NI DET?

Den sista utlösande faktorn, ur ett hav av små naggande saker, var en spelkula i vardagrumsmattan som trampades på.

Medans övriga Sverige firar fredag har AspLövet låst in sig i garderoben.

Han kommer aldrig mer komma ut.

torsdag, juli 02, 2009

Middag för Kungar

Ja jävlar. Idag har jag chockat kroppen och presterat på världsnivå. Inte nog med att jag sökte ett jobb, Jag red vidare på framgångsvågen och sökte ett till. två [2] jobb alltså.

Händelser som detta kräfva firande i dagarna två. Öl, kvinnor och falsksång ska stå på schemat och intresserade är välkomna hem till AspLövets terrass för en baluns av sällan skådat slag. Jag beslöt mig således för att åka till Hemköp och inhandla ett sexpack folköl. Sicken fest det ska bli. Ganska snabbt insåg jag dock att jag inte hade någon bil tillhanda så det fick bli en tur på den gamla Velociraptorn. Svettig som jag blev av trampandet innebar att det inhandlades två sexpack med folköl istället för ett. Jag kommer ta cykeln oftare om detta är belöningen inser jag. Till folkölen köptes dessutom Svensk söta jordgubbar för 59 kr/kg.

Det är jag värd.

Inbillar jag mig i alla fall.

Ansträngningsnivå: Maximal

Hurra!

Idag har AspLövet sökt ett jobb. Ibland kravlar alltså AspLövet upp ur sin bottenlösa tvåstrecksmosse och beter sig som en riktig karl. Mmmm... En karl i sina bästa år dessutom. Den illusionen togs dock ner på botten igen när han återgick till terrassen och satte sin bleka fötter i det iskalla vattnet. Det tar nämligen på att söka ett jobb. Man måste surfa. Sen skriva ett mail. Den fysiska och psykiska anspänningsnivån är orimligt hög.

Efter allt slit är jag nu lika transparent som vattnet jag kyler mig med och vore det inte för dom där vassa plastleksakerna i baljan hade jag klätt av mig naken och tryckt ner min tjocka kropp däri.

Det hade varit en syn för grannarna det.

Att inte uppskatta det man har

Det är märkligt.

Igår längtade jag hem under hela träningspasset.

Idag längtar jag ut i skogen.

onsdag, juli 01, 2009

Jag hade i alla fall tur med vädret

Den senaste tiden har det blivit alldeles för lite av det som man behöver mycket av och på samma gång för mycket av det som man absolut bör hålla på den lilla nivån. Sen har jag haft mycket lite av träning och lite för mycket av något annat som jag inte kommer ihåg vad det var just nu. Summan av allt detta blir inte alls 42.

När jag så skulle ut och cykla idag var det nära att gummibandet brast redan i trappan ut från lägenheten men jag bet ihop och kryssade 40 km mellan solflanörer, picknick-pack, smutta skogsstigar, en och annan babe (inte grisen), en hårt trafikerad väg där jag nästan förlorade vänsterarmen och ett par kor som såg förvånat på mig.

Men mest av allt längtade jag hem.