tisdag, maj 31, 2011

Först sjuk. Sen trött. Sen pigg. Nu frisk. Imorgon?

 
Hade en märklig träningsupplevelse idag. Det började redan igår med att jag nästan kategoriserade mig själv som sjuk. Hade feberkänsla i kroppen och snorade en del. Åt Ipren och hoppades att det utan rim och reson skulle vända till idag. Imorse kände jag mig sen faktist bättre om än inte mycket. Beslöt mig ändå för att cykla in till Putiken. Det blev rätt sega 100 minuter där jag fick snyta snor mest hela vägen. Hela dagen har jag sen druckit vätska i all dess former och när det blev dags att cykla hem igen upplevde jag ändå att det kändes bättre. Hela vägen hem var jag sen tvärpigg i benen och inte alls förkyld. Märkligt. Förmodligen är det lugnet före stormen och en kanonförkylning som smyger på under natten. Det kan jag gott ha.
 

måndag, maj 30, 2011

Dubbskor innan det var uppfunnet

 
Idag kom Putiksefens sef in med en kartong som hade dykt upp vid en lagerrensning. Den innehöll lite godsaker där den stora pärlan var ett par Nokiaskor. Nu har jag redan lite varianter på Nokia men det fantastiska med dessa var att det var en dubbad variant. 10 dubbar fram och 4 bak. Fantastiskt. Nokia var alltså långt före sin tid. Min storlek var det också. Kanske borde jag testa dom i Tromsö. På puben alltså.

Vad kom först. Kompassrosen eller Dalex?

Var inte kompasserna snyggare förr?

Fika till en som inte fikar

 
Idag fick Putiken besök av en parant dam från grannporten. Om jag förstått gårdsskvallret rätt är hon någon sorts ubersturmbannfuhrer i bostadsföreningen. Hon hade med sig muffins och bullar som hon bjöd på med ett leende. Nu vet jag inte om hon bara är snäll, vill ha rabatt i putiken eller om hon vill ha en yngre man (jag alltså) att skämma bort. HAHAHA!! Näeee. Jag skojade bara. Hon vill nog knulla.
 

lördag, maj 28, 2011

Stoppsladd efter rådjursmöte


Hur länge tar det att sjunka ner i en myr?


Alldeles för länge.

*gav upp trots hoppande och grävande*
 

Långt från form och fart

 
Satan vad det tog emot idag. Efter 20 minuter på mountainbiken var jag redo att ge upp. Kroppen var tom och skallen var mentalt i botten. Jag tog ett desperat pillerförsök [Enervit GT Sport] för att försöka vända botten upp och ner. Hör och häpna! Det sprakade till lite i låren. Inte som något fantastiskt fyrverkeri i och för sig utan mer som ett par fattigmans tomtebloss från Rusta men man tar det man får. Gnetade sen på nere på Ängsjöpartiet där vackra stigar avlöste varandra och det klorofyllsvällda blåbärsriset smekte mina däck. På vägen hem blev det dock väggen för AspLövets del. Allt klipptes. gummiband, livlinor, tankeverksamhet och navelsträngar. Jag lyckades på något sätt vingla hem i något som för utomstående nog såg ut som en rejäl fyllecykling. En billig fylla som tog 92 minuter att åstadkomma.


fredag, maj 27, 2011

Omvänd kolhydratuppladdning

 
Förutom att träna hårt, om än långt mellan passen, så kör jag numera GI-metoden. Ibland i alla fall. Någon gång per år. Som ikväll. På tallriken ligger 9 kalla köttbullar dränkta i stark senap och detta sköljer jag ner med en näve cashewnötter och iskall öl. Mountinbikerundan imorgon kommer genomföras med en omvänd kolhydratuppladdning.
 

torsdag, maj 26, 2011

Även AspLövet njuter ibland


Man vill ju bli trött

 
Det absolut bästa med att vara uselt tränad är att när man väl tränar är det lätt att bli riktigt trött och det är i slutändan det enda som betyder något. Idag har jag varit trött mest hela dagen. Började med att köra mountainbiken in till Putiken och blev trött redan innan jag närmade mig Kungsholmen. 37 km på 98 minuter. Sen gick jag på allt mer stelnande ben en hel dag för att efter Putikens stängning byta om igen och cykla hem till Fläskberget. 36 km på 98 minuter. Jag är jämndålig alltså. Sista 20 minuterna var det tomt i låren och dagen kunde inte ha slutat bättre. Nu får jag passa mig så att jag inte blir för bra tränad. Det är en farlig väg att vandra.
 

tisdag, maj 24, 2011

Promenad blev något annat

 
Ikväll luftade jag mina skor lite så att dom inte är helt igendammade när det bär av till Norge. Klubben arrangerade en motionsorientering vid klubblokalen så jag tog mig en liten uppfriskande attackpromenad medans Miniknatrana jagade Olfar. Eller. Tanken var att det skulle promeneras men när jag startstämplade så var det något som knäppte till i skallen. Jag började småspringa på en gång. Bara lite uppvärmning var tanken. En liten bit till. Ska det vara så här lätt? Nu springer jag en kort bit till. Och lite till. Oj. Det här var det längesen jag gjorde. Sen blev jag plötsligt trött. Väldigt trött. Jag fick gå i backarna. Stapplade i mål efter 35 dryga minuter. Jag vet inte vad som var mest beklämmande. Att jag kroknade efter 3 kilometer eller att jag inbillade mig att jag inte skulle krokna. Nu återstår bara väntan på om knäna tillåter mig att komma ur sängen imorgon.

måndag, maj 23, 2011

Oavgjort

 
Jag har inga problem att erkänna mina tillkortakommanden. Som idag. Det blev ingen träning. Om man inte får räkna en 4 km lunchpromenad förstås. Får man det? Inte? Aldrig? Förstod nästan det. Men det är inte bara svarta moln på AspLövets agenda. Jag har faktist varit nykter idag. Bra va? Det betyder väl att det blev 1-1 idag. En poäng är bättre än det mesta. Om jag fortsätter och gnetar till mig såna här halvsegrar ett par veckor så vet jag i och för sig inte alls vad som händer men helt usel borde jag inte vara. Bara halvusel. Det duger gott åt mig.
 

söndag, maj 22, 2011

Det måste bli svårare. Inte lättare. OK?

 
Förövrigt anser jag att OOCup är det första tecknet på att vindar faktist kan vända. Dom erbjuder "Ultimate"-klasser där dom har tagit bort alla stigar och vägar från kartan för att göra orienteringsupplevelsen lite svårare. AspLövet ger +1 (eller vad fan nu internetkidsen säger när dom tycker något är bra) för detta initiativ. Jag har gett mig fan på att ett eller annat år åka dit själv och attackera dom där fantastiska skogarna. Hoppas bara detta klassval finns kvar då.
 

Det jämnar ut sig

 
Söndagsmiddag: Chips med dipp och till det en GT. Jag kan göra det för jag är vuxen. Då får man göra vad fan man vill. Imorgon ska jag ju dessutom både vara nykter och träna så det jämnar ut sig. Vilket är en jävla tur.
 

Man ska ALDRIG fuska med stretchingen

Felberäkning


Det är ingen ordning på folk. Fru AspLövet har fyllt jämnt och bjöd in ett par 10mila-lag till en rockfest. AspLövet själv var ansvarig för inköpen till baren och räknade på fingrarna hur mycket som behövdes. Formeln var inte svårare än [AspLövets normalkonsumtion per festkväll x antal gäster = inköp]. Den formeln gick inte alls ihop visade det sig. Nu sitter jag här med öl & sprit i sån omfattning att jag skulle kunna vara full varje dag en bra bit in på sommaren. Min lever skrumpnar ihop av bara tanken.

fredag, maj 20, 2011

Fyllemat är kul

 
Det här med mat. Inte kul. Oftast när jag kommer hem på kvällarna tittar jag till kylskåpet och konstaterar att mat inte är någon nödvändighet. Orkar inte. Jag lever mitt liv på en flottig lunch och däremellan så kurrar magen. Det kan den ha det feta äcklet. Men vem lagar mat i det AspLövska residenset? Det brukar jag också fråga mig. Ingen tror jag. Stackars Miniknatarna. Fru AspLövet är ju bäst på alla sätt och vis men hon är inte road av matlagning heller och inte kan jag bli arg på henne då jag är ännu sämre. Men nu vet jag hur det ska bli ordning där hemma. Min fru ska få kröka fram maten. Har hittat en fantastisk matlagningskurs på nätet. Nu snackar vi matlagning som konst. Äh vad fan! Jag tar hand om matlagningen själv förresten. En bra anledning att få dricka. När Miniknatrana hör burkpys hemmavid framöver vet dom att det nalkas mat. Skål ungar och inga jävla armbågar på matbordet.
 

Morgonfynd

torsdag, maj 19, 2011

En tanke

 
Om alla bitar faller på plats kan detta bli AspLövets mest intensiva orienteringsår sedan tidigt 2000-tal. Läskigt. Det är nästan så man måste ta och börja dra igång attackpromenadssteget *långt ord* snart. Snart är inte idag utan på måndag. Då ska jag ha en kilometerjakt i flera dagar. Minst en dag i alla fall. Och sen en till innan även den idén faller i ond jord. Sån är jag. Jag känner mig själv bättre än någon annan. Jag tycker dock mindre om mig själv än om någon annan så det bevisar väl bara att man inte vill känna någon allt för väl. Eller ännu hellre sig själv. Tänk på det. På tal om det. Är det inte konstigt att man i de flesta fall kan tala om sig själv i timmar men så fort man får frågan, "berätta lite om dig själv", så står det stilla i huvudet. Märkligt. Är det inte också konstigt att ju äldre man blir desto mer inser man att ingen har en aning om vad dom håller på med. Eller är det bara jag? Och förresten. Fransk Whiskey som utlovas vara rökig och fin. Köp inte den myten. Du blir bara besviken. Som jag blev. Mer tänker jag inte på. Just nu.
 

onsdag, maj 18, 2011

Till minne av

 
När jag dör vill jag att en 5-åring skriver min dödsruna...

"AspLövet var världens bästa orienterare. Det sa han till mig även om jag aldrig såg honom springa. Han var ganska lång och tjock och var nog jätterik för han hade en egen bil. Han var jättebra på tv-spel så han måste ha fått spela jättemycket för sina föräldrar. Han var rolig när han drack vuxendricka och han hade grått hår"
 

Uppe och hämtar luft.

 
Sen jag drog på mig hårt psykotiska besvär av Jarkos jävla skogsepos har jag befunnit mig i någon sorts alternativ dimension. Dagar har rullat förbi utan min psykiska närvaro och dom korta stunder jag känt sinnesnärvaro har jag antingen spelat blodiga tv-spel medans natten rullat för långt eller så har jag vaga bilder av flaskor staplade på rad. Flaskor staplade på rad. Flaskor. Likt tennsoldater väntandes på ett öde värre än födseln. Kanske bränner jag eget eldvatten bakom tvättmaskinen eller så minns jag inte vad jag gör. Vart kommer flaskorna ifrån? Det enda jag vet är att när jag vaknar står flaskorna på rad i köket och tv-spelet är fortfarande på i Miniknatarnas spelrum. Spooky. I alla fall. Det känns som att jag behöver något mer.

fredag, maj 13, 2011

Jag vill stänga av men det går inte.

 
Förövrigt anser jag att Jarkko Ryyppö borde totalförbjudas. Kan någon stänga av hans internetanslutning tack. Inget nyttigt kan komma ur hans filmer för AspLövets del. Jag sitter med hörlurarna fasttejpade på huvudet och näsan 10 cm från skärmen andaktigt lyssnandes på hans andhämtning samtidigt som jag inbillskt vaggar fram i skogen i Jarkkos mjukt gungande takt. Jag vill stänga av men det går inte. Jag hoppas inte det här med huvudkamera sprider sig. Aldrig. Någonsin.
 

Att snorta champagne kan inte vara fel

 
Ikväll har AspLövet Champagneprovning. Det handlar dock inte om att hitta den godaste utan vilken man kan stjälpa i sig fortast och i mest kvantitet av. Det går bra. Champagne ska drickas så fort att det sprutar ur näsan. Notera att jag inte skriver vilka sorter jag provar men lev i förtröstan över att det är billigt skit som vanliga människor inte skulle peta på med tårna ens om dom hade våtsockor på sig. Jag är inte ute efter smakupplevelsen så mycket som effekten.
 

torsdag, maj 12, 2011

Jag saknar empati

 
Idag blev Putiksefen uppläxad förbi korvkiosken och halvvägs till duschen. Nu var det bara på mail men ändå. En kund som lämnat in sina skor och ville ha nya nekades av Putiksefen. Kunden påtalade att jag saknar servicekänsla och är totalt befriad från empati. Hårda ord. Låter lite tuff att bli kategoriserad på det sättet. Passar inte min mesiga image men man tar det man får i min ålder.

Kanske var jag för hård. Jag menar. Kunden hade bara haft skorna i 7 månader och det var ju faktist en 3 mm lång reva uppe på ena skons framdel. Kunden kanske hade sprungit med dom i skogen? Nåja. Man kan inte vara älskad av alla. Vilket i sig låter positivt jämfört med "ingen tycker om mig". Men jag bryr mig inte om vilket. Jag saknar ju empati.

Framtiden är här

 
Jag hörde ett rykte att det fuskats en del på gårdagens Stockholm City Cup som gick inne i Gamla stan. Vissa löpare var inne och smög på tävlingsområdet både på väg till tävlingen och under uppvärmingen.

HÄRLIGT!!

Först flyttas orienteringen från skogen till stadsmiljö. Sen bjuds man på en HD10-bana och på det rekar man av lite kontroller så att man inte råkar springa fel. Gud förbjude.

Jag tycker man borde släppa tävlingskartan (med bana) på nätet redan veckan innan och sen ha en gemensam banpromenad med banläggaren före start där han ger sin syn på vilka vägval som är bäst. Sen springer vi samma bana vecka ut och vecka in. År ut och år igen. Tills vi dör. Det blir kul.
 

tisdag, maj 10, 2011

Det är synd om mig

 
Jag sliter i Putiken. Hinner aldrig komma in på listan med roliga extraprojekt utan har fullt upp med att skotta undan det dagliga jobbet. Tyck synd om mig. *sitter på knä och sjåpar mig*

Det är lite som när jag kommer hem. Igår till exempel. Skulle enligt plan vika kläder, diska och göra akuta städinsatser i hemmet. Istället spelade jag tv-spel i 4 timmar. Långt in på natten alltså. Det är synd om mig.

Fast det som hände igår kanske är tvärtom när jag tänker efter.

Det är ändå synd om mig.
 

lördag, maj 07, 2011

En saga

 
Låt mig berätta en saga från AspLövets fredagskväll. En alldeles sann saga. Vilket kanske i teorin inte gör det till en saga men skit i det nu. Eftersom fru AspLövet flytt landet (och AspLövet?) och Miniknatarna tvångsnattats så hade jag bara mig själv att roa. Och som jag roade mig. Jag lekte kurragömma och drack whiskey. Efter ett tag var jag varm och gick ut på terrassen för att svalka mig och hytta lite med näven. Sånt man gör på fredagskvällar med andra ord. När jag sen skulle gå in råkade jag gå rätt in i den stora glasdörren som inte alls var öppen så mycket som jag förväntade mig. SMACK! Näsan först och förvåningen blandades med ett sprutande näsblod. Det var längesen jag hade näsblod och jag minns inte att det var en sån salig upplevelse. Jag lät det rinna tills det tog stopp av sig själv. Kul va?

En alldeles sann saga alltså.


Näee. Jag vet inte heller varför jag har ett papperspannband med en gaffel i. Det är lustigt det där med minnesluckor.
 

Det kan vara hundens fel

 
Hundskrället på bilden. Birro. Han börjar bli gammal och skröplig.

[konspirationsteori]
I takt med att han fått grå päls och börjat tappa fart i livet så har jag själv följt samma spår. Någon sorts synergieffekt verkar vi ha till varandra. Man kan tycka att det borde gå 7 gånger långsammare för mig att brytas ner men sen vi skaffade den här byrackan så har jag degenererats i samma om inte snabbare takt. Mystiskt. Birro är AspLövets kryptonit. Vi får väl se om jag går en ny vår till mötes när han dör. Om jag vore Birro skulle jag hålla ett vakande öga bakåt.
[/konspirationsteori]

 

Att vakna på fel sida (rätt sida finns iofs inte)

 
En självupplevd bild man inte önskar sin värsta fiende. Asplövet ståendes lite bakfull framför hallspegeln iförd inget annat än ett par vita knähöga kompressionsstrumpor. *brrr*
 

fredag, maj 06, 2011

Ensam är förvirrad

 
Jag börjar misstänka att det var mer än vaden som drogs sönder igår.

Ikväll hade jag inbjudningar till två tillställningar. Antingen kunde jag sitta och njuta av kvällssolen med kall öl i goda vänners lag eller vara med på en whiskey & cigarrkväll med andra lika goda vänner. Det blev totalblockering i AspLövets skalle och istället för att ta ett alternativ av två fantastiska tackade jag nej till båda. Ingen är mer förvånad än jag själv. Konfys är kvällens ord. Istället för fri sprit och social samvaro sitter jag i skrubben, dricker whiskey och spelar upp lopp jag mår avundsjukt av att se i Runoway.

Känns inte som ett helt friskt beteende.
 

Röda mattan har rullats ut

 

Inte så röd kanske men vadå. Yngve Ek. Tidlöst.
 

torsdag, maj 05, 2011

I 10milas bakvatten

 
Förövrigt anser jag att minst en svensk orienteringsklubb måste avgå 2012. Vilken spelar ingen roll. Avgå med segern alltså. Har vi inte haft nog med våra grannar som trampar på oss nu. Problemet med oss svenskar är att vi är så jävla missunnsamma att vi hellre ser att segern går utomlands än till någon svensk klubb. Tragiskt.
 

Livet är en fjärilsgaffling

 
Just nu är det Putiken som stjälper AspLövets vision om en sagolik attackpromenad under Tromsøs midnattssol i slutet av juni. För någon vecka sen drog jag sönder vaden i brådskan tillbaka från en lunch. Idag drog jag till den igen då tävlingsdjävulen inom mig fick för sig att nog hinner AspLövet med pendeln som går om 5 minuter. Hur svårt kan det vara tänkte någon idiot inombords. 116 steg nedför och på det bara ett par hundra meter asfalt att tackla. Borde gå. Det sket sig redan 100 meter efter trappan kan jag säga. Höger vad krullade ihop sig. Jag skrek inombords och hytte näven mot Stadshuset på höger sida. Det ska då vara fan. Livet är en som fjärilsgaffling. Problemet är att jag aldrig kommer ur fjärilen. Jag nöter varv efter varv och undrar hur många vingar den här insektsjäveln kan ha. Oändligt många tydligen. Oändligt.
 

Dötid

tisdag, maj 03, 2011

*hytter med näven*

 
Igår sa fru AspLövet att hon önskade sig vinter året runt. Anledningen till det uttalandet skall jag inte gå in på men min motkommentar var att jag hellre tog livet av mig än levde i en sån verklighet.

Idag kom det snö.

Finns det en högre makt så är AspLövet inte en av dom välsignade i vårt hushåll.
 

måndag, maj 02, 2011

Seriemisslyckande

 
Jag skiter väl i om liveresultaten havererade, matköerna började någonstans nere i Nynäshamn och att dom hade 7-tums skärmar på TC.

En viktigare fråga.

Är det verkligen så att ingen dog?

DISAPPOINTED!