lördag, juni 30, 2012

Den hade du inte tänkt på va?


60 minuters träning ger alltså tre (3) öl idag. Snålt. Jag går runt regeln gällande träning/öl genom att dricka champagne först.

Jag är smartare än mig själv.

Semestervägen är utstakad

Dag 1 av eufori


60 minuter i en regntung skog på ben som hade skrattats ut på Paralympics. JAHA! MEN NI RÅ!! Sa Jag högt för mig själv i riktning mot ett par tallar som stod i klunga. Sen luffsade jag hem i regntung skog på ben som bara ville hem.

fredag, juni 29, 2012

PIP PIP PIP PIP PIIIIIIP


Semester.

Alkohol och träning i en euforisk blandning.

Värsta leken börjar nu!

onsdag, juni 27, 2012

Vardagsrutiner


Kommer hem lagom till "Halv åtta hos mig" på Fyran. Sitter med snålvattnet rinnandes längs hakan samtidigt som jag äter 2 st knäckemackor. Livet i en liten ask. Jag ser vad som finns men nöjer mig med knäckesmulor. Sen går jag och lägger mig i nämnda smulor.

tisdag, juni 26, 2012

Gubbvads-VM


Har idag varit på gubbkalas. Besökte Globen där Veteran-VM i ping-pong spelas. Schemat för dagen var dubbel och på 200 bord trängdes alltså 800 spelare av blandad kvalitet både på kropp och spelstil. Lika många och fler därtill stod på kö. Det var som ett Mekka av gubbvader. Inte konstigt att det kändes hemtrevligt.

När jag lämnde PRO-havet bakom mig så log jag lite för mig själv.

Livet behöver inte vara slut bara för att man gett upp.

måndag, juni 25, 2012

Tillbaka från Östergötland


Har varit i Berg. Utan berg. Som ni ser på bilden. Platt och torrt på alla sätt och vis. Men jag har i alla fall stretchat bort det värsta ur gubbvaderna och samlat mod till en nystart. Om 4 dagar inleds en 4 veckors lång träningsperiod. Planen är att för 20 minuter träning belönas jag med en (1) öl på terrassen. Jag räknar med att dricka kopiösa mängder i sommar.

söndag, juni 17, 2012

Du får önska dig vad du vill....




[AspLövet är på inga som helst vis kreatören bakom denna fantastiska gif]

lördag, juni 16, 2012

torsdag, juni 14, 2012

Partypåse


Jag ska ju inte med på årets Jukola men jag kan se att det ställer lite speciella krav på årets resenärer. På vägen hem när Partypåsen skall inmundigas har man bara 45 minuter på sig. På bussen alltså. Och det är ju på bussen som en korrekt Partypåse skall konsumeras. Normalt har man mycket längre tid på sig och kan lägga upp en varierad och behaglig tidslinje för sin påse. Blanda öl med småflaskor och sticka mellan med en Lonkero eller lite Lakka. En perfekt förbrukad Partypåse kan förgylla en hel dag i busssen om man tvingas åka så länge.

Men 45 minuter. Attans. För er amatörer som inte kan stänka i sig burköl på under 10 sekunder bör man fokusera på starkare saker i mindre doser. Ett 10-tal småflaskor och skölja ner dom med en eller ett par groggburkar. Det borde man hinna med. Lite stress får dock inte ta bort glädjen i Partypåsen. Det är hårt arbete men man får inte glömma bort att ha kul mellan intagen.

onsdag, juni 13, 2012

Så mycket bättre


Mina gubbvader har i en eskalerande takt brakat ihop. Jag går omkring med med mig själv bara för att få känna den här smärtan som hugger till i vaderna och sen kryper upp i ett kramptillstånd i främre lårmuskulaturen eftersom jag tar så stela och stabbiga steg. Det drar sig uppåt tydligen. Imorgon är det magen som viker ner sig och i slutet av veckan kommer det börja rycka i ena ögonbrynet. Efter det. Kanske tappar jag håret. Börjar bli läge att skaffa en kompressionsbuff. Men jag klagar inte. Det var år sedan jag gav upp hoppet om ett lyckligt slut. Numera önskar jag mig själv bara att få bli äckligt trött vid spontana tillfällen så jag inte glömmer bort att allt kunde ha varit så mycket bättre. Och då tänker jag inte på några överbetalda artister som bjuds på en smickervecka utan längtan till ett bättre slut för en trött medelålders man.

måndag, juni 11, 2012

Smuts och mygel med AspLövet


Många tillkortakommanden har man och jag är inte oäven för att plocka upp dom till ytan för allmänt bespottande och spe. Eller många och många. När jag står framför spegeln i min trötta prakt konstaterar jag fort att det är inte så många fel så mycket som ett enda stort. Nåja. Skit i min kroppshydda nu.

I helgen fuskade jag till det lite. Inte avsiktligt men fuffens i allra högst grad. Eftersom jag är ny på det här med MTB-O så tog jag för givet att det är väl som vilka orienteringsregler som helst (sprintregler borträknat). Det jag tog för givet var att man får släpa sig fram i obanad terräng så länge cykeln släpas med. Inte så tydligen. Efter tävlingen uppmärksammade jag att man inte alls får befinna sig i skogen. Tokigt. Och tråkigt. Det momentet är ju ett kul inslag kan jag tycka. Nu var jag i så värst mycket i skogen, typ tre tillfällen, och vid två av dom var det helt oavsiktligt då stigen jag cyklade på försvann i tomma intet utan att återfinnas trots att den fanns på kartan. På en av dom var dessutom jag sträcksämst. Fusk lönar sig alltså inte. Surt.

Men ändå. Fuskare. Jag borde kanske diska mig själv i efterhand. Någonstans där ute finns det en tävlande som kom 11 och kanske hade siktat på en topp-10 placering. Jag usel och banne mig värd en tråd på Alternativet.

söndag, juni 10, 2012

Vardagsrum

MTB-O RM 2012

lördag, juni 09, 2012

MTB-O för halt och lytt.


Det började bra. Eller nåt. Fick kartan 1 minut före start och vek den snyggt i lagom storlek så den passade i kartfodralet. 10 sekunder före start skulle jag snurra på nämnda kartfodral ett halv varv för att orientera den rätt i nord/sydlig riktning. SNÄPP! Ojdå. Där stod jag alltså när klockan pep ner med kartfodralet i handen. Skruven som fäster det i styrfästet hade gått av. Kul. Eller nåt. Jag fick helt enkelt kasta kartfodralet åt sidan och ha kartan i handen. Hela loppet. En inte helt oäven känsla för en orienterare men att cykla samtidigt är lagom kul. Eller nåt.

Redan första stigen lärde man sig också konsekvensen av att vara på ett militärt övningsområde. Varenda skogsstig var på djupet sönderkörda av militärfordon. Den ena gropen var djupare än den andra och att cykla i denna sörja av vatten och lera var det inte tal om. Släpa. Eller nåt. Det ingår i och för sig i sporten men det blev för just mig lite extra plågsamt. Men skönt. Eller nåt. Gubbvaderna som jag drog sönder i söndags hade inte läkt ihop. Varenda steg jag tvingades gå med dessa avarter till lemmar var smärtsamt. För att ni ska förstå känslan kan man beskriva den som så här. Tänk er att ni har två trädgårdstomtar som hänger fast i era vader och för varje steg ni tar sticker dom in en stilett i vaden samtidigt som dom nynnar på en Tjeckisk polkalåt. Eller nåt.

Annars krånglade växlarna inte så mycket men däremot börjar vevlagret, kullagret, kamremmen eller vad fan det nu heter på cykelspråk att krångla. Titt som tätt låste sig framdrevet så att jag inte kunde trampa. Lite extra vila. Eller nåt. Banan var 21 km men jag körde krokigt och fick ihop 34 km. Bu fan. Eller nåt.

Summa Summarum:
Det här var kul fan! Banan var skibra och jag blev trött! Vad mer kan man begära? Det skulle vara lite kramp i låren när man åkte hem då. Och det fick ju jag. Varje gång jag tryckte in kopplingen. Full pott. Eller nåt.

söndag, juni 03, 2012

I took an arrow in the calfs


Man kommer till lägen i livet när man har gett upp. Ibland över stora saker och ibland över små skitsaker. Och ibland på sig själv. Idag är en sån dag.

Eftersom cykeln legat inne på intensiven och efter det inte lyckats transportera sig till Fläskberget så valde jag att gå ut och springa lite. Eller gubblufsa för att var mer exakt. Gubblufs gissar jag är farten som hålls i en motionsklass på O-Ringen. Typ H45-kort med en vilodag insprängd för att verkligen betona det tragiska i det korta. I alla fall. Så sakta gick det. I 18 minuter. Sen kände jag ett mycket obehagligt men bekant pirr i ena vaden. 30 sekunder senare i den andra vaden och ett par steg till så smällde det till i bägge vaderna på samma gång. Jag blev inte förvånad. Inte ledsen. Inte arg. Bara uttråkad. På mig själv. Av mig själv. Så jag stapplade hem likt en reumatiker på ett klapperstensfält.

Nu går jag fram och tillbaka hemma på Fläskberget bara för att verkligen känna smärtan av att något hämningsfullt gör tusen nålar på mig inne i bägge gubbvaderna. Det är smärta och njutning på samma gång. Men jag varken gråter eller njuter. Jag är bara uttråkad.

fredag, juni 01, 2012

En Bok. Utan sidor.


Så. Jag har skrivit en bok. "På AspLövsfronten inget nytt". Så heter den. Ett fantastiskt epos om en ensam själ i motvind. Den är bra. 800 sidor. Minst. Svårt att säga exakt då den inte finns tryckt ännu. Finns inte ens nedskriven. Existerar bara som fragment i en minneslucka som dagligdags kallas huvud. Men bra är den. Hoppas jag. "Han sprang en sommar". Som den skall heta. Eller det jag sa först. Inte klart ännu. Kanske blir titeln, "Fyll på glasen och tänd pannlamporna för nu går starten och sisten i mål är en sprintlöpare". Eller inte. Namnet på boken är inte klart. Verkar det som. Fråga inte mig. Den blir i alla fall tung. Boken. Som en hängmyr utanför Ulriksberg en höstdag. Tung som Älgdrevet. Den kommer bli helt oläsbar. Som alla mästerverk. Ingen ska orka läsa den men alla ska låtsas ha åsikter. Låt oss alla hytta näven litegrann och bara se arga ut. AspLövet. Sicken idiot kan vi säga i kör och sen tappa orken och steka lite köttbullar till närmast sörjande. Välkommen vardag. Skit i AspLövet. Gå vidare med livet. Skönt. Men ändå. Titeln kommer att bli. "För att vara bäst är jag rätt usel". Kanske. Min skalle måste bara processa och sortera en massa tankar. Nog så svårt. Kanske börjar jag skriva ner den imorgon. Inledningen blir.

Jag är trädgådsmästare hemma hos dig. Gråt inte för det nu.

Dystert AspLöv


Eftersom det dök upp lite kommentarer om undersköna terrängbeskrivningar på Jukola genom åren så minns jag två stycken.

"Terrängen lämpar sig för snabb gång"

"Det hårda tempot i samband med "brinnande fötter" kommer att kräva kalla nerver och snabba beslut"

Nu blev jag lite ledsen...