fredag, juli 17, 2009

Livet för en däven tillvaro

Jag är nuförtiden totalt blaserad. Allt jag företar mig går i stöpet så idag har jag suttit apatisk på terrassen och stirrat på en gammal björk som böjde sig för vinden. Eller. Den hade nog gjort det om det blåst men idag har både livet och luften stått stilla. Alltså gjorde björken mig sällskap i stillheten och inget annat.

Imorse följde jag i alla fall, trots min utledhet, trackingen från sprintdistansen på World Games. Jag såg gps-pluppar som for fram på gräsytor och Taiwaneser som bugade vördnadsfullt mot dom västerländska atleterna i roliga kläder. Möjligen såg jag bara Taiwaneserna för min inre syn. Det gjorde i alla fall upplevelsen lite roligare för hur jag än försöker finner jag sprintdistansen allt mer osexig. Sprinten är som det där 5i3ragget man vaknar upp med ångestsvettig i en förort man inte visste existerade. Har jag hört. Själv är jag inte den typen.

Men annars. World Games liksom. KalleAnka-idrotter som inte får leka med dom stora Olympiska pojkarna utan ordnar ett hittepå-spektakel. Idrotter som Boule, Kanotpolo, Dragkamp, Livräddning, Drakbåt, Aerobics, Sumobrottning samt flera oidentifierbara övningar. Och Orientering då förstås. Jacques Rogge skrattar sig nog tills sömns under dom här spelen och undrar om dom här microsporterna på största möjligaste allvar tar sig själva på allvar.

Själv så förlikar jag mig med björken.

Han vet sin plats han.

1 kommentar:

en djefla man sa...

Inget fel att sadla om och bli en björk.

I THINK that I shall never see
A poem lovely as a tree.

A tree whose hungry mouth is prest
Against the sweet earth's flowing breast;

A tree that looks at God all day, 5
And lifts her leafy arms to pray;

A tree that may in summer wear
A nest of robins in her hair;

Upon whose bosom snow has lain;
Who intimately lives with rain. 10

Poems are made by fools like me,
But only God can make a tree.

*Joyce Kilmer (1886--1918)