söndag, februari 28, 2010

En lång väntan på det väntade slutet

 
Jag tycker att den klassiska distansen, långdistansen, orienteringens blå band borde, som skidsporten gjort, hänga med i utvecklingen. Massstart, minst 10 varvningar inne på TC, möjlighet till skobyte (men max 5 gånger tycker jag annars blir det cirkus av det hela), nysaltat i skogen (så att älgarna har något att slicka i sig) och krav på klungspurt mellan minst 10 löpare.

I deltagarlistan bör det finnas.

En Estländare som kommer direkt från ingenstans.
Ett gäng Fransmän som ser identiska ut.
En omutlig & kaxig karismatisk Norrman.
Ett par tyskar som har förflutet i porrbranschen (det ser man på deras skäggväxt)
36 Ryssar som bytt namn efter tidigare avstängningar.
Några Finnar som faller, tappar kompassen och har snor på hakan.
Fyra överåriga Italienare.
Ett Schweiziskt gäng som har namn som rimmar på rakvatten.
En Dansk som blir varvad.
Och på det snälla Svenskar som kommer 3:a, 7:a 9:a och 22:a.

Fast det är ju klart.

Jag skulle inte jag vilja titta på skiten.
 

AspLövet testar Facebook

 
 

lördag, februari 27, 2010

Efterlivet

 
Jag funderar ibland på det här med efterlivet. Vilket i sig är en konstig fundering med tanke på att jag är en rätt hårdnackad ateist.

Min starka övertygelse är i alla fall att när man ska summera sitt liv inför pärleporten [för mig själv synonymt med infarten till Fredriksberg] är det inte framgångarna man mäts på utan sina plattlopp.

För min egen del ser man då att världens bästa orienterare sänkte sitt lag på Ungdomens 10mila 1984, Hälsingekavlen 1994 och en annan gång som jag förträngt. Kan ha varit ett 10mila men vi talar tyst och lågt om det. Vi talar istället om dagen som gått och om hur gårdagens whiskeyflaska kan vara tom innan jag ens börjat smaka på den.

Imorgon Idag ska jag försöka få tag på en snöskyffel.
*Det ska vara fan att vara banläggare under den värsta vintern i mannaminne*

torsdag, februari 25, 2010

1 minut = 480 sekunder

 
Trots vad folk påstår och tror så kan jag också vara jävligt positiv. När jag skulle åka hem från Putiken idag med pendeltåget hände en jätterolig sak. Jätterolig alltså. *Hela tjocka AspLövet dansade och log*

När jag stod och väntade på ett försenat tåg hördes plötsligt en vän stämma i högtalaranläggningen på T-Centralen.

-"Tåg mot Märsta inkommer om 1 minut till spår 15"

Man såg hur den massiva folksamlingen lättat började ta smygsteg närmare perrongkanten för att, förhoppningsvis, hamna så nära en inkommande dörr som möjligt.

Inget tåg kom.

Plötsligt hördes en vän stämma i högtalaranläggningen.

-"Tåg mot Märsta inkommer om 1 minut till spår 15"

Folk andades ut och började blicka söderut.

Inget tåg kom.

Plötsligt hördes en vän stämma i högtalaranläggningen.

-"Tåg mot Märsta inkommer om 1 minut till spår 15"

Nu började folk oroat titta sig omkrig för att se om det handlade om Dolda Kameran eller möjligen Blåsningen. Själv blev jag gladare och gladare för varje upprepning av 1-minutsmeddelandet som helt logiskt kom med ca 1 minuts mellanrum.

-"Tåg mot Märsta inkommer om 1 minut till spår 15"

Efter 8 meddelanden kom det faktist ett tåg och det vanliga buffelkaoset vidtog när alla skulle slåss om sittplatserna. Litegrann som en Jukolastart faktist. Själv knep jag sista sittplatsen i bakersta vagnen och skrattade om inte högt så i alla fall gott åt händelsen.

Påpekas bör att ingen annan i vagnen såg glad ut.
 

Mirakel. Finns dom?

 
Jag fick ett inspirationsmail idag från en som peppade mig lite inför, som han sa, min comeback. Comeback. Den känns avlägsen. Ett smärre mirakel behövs för att AspLövet ska stå i någon H45-startfålla.

Ett mirakel krävs.



En gång åt jag whiskeykryddad ost.

Det smakade sådär.
 

tisdag, februari 23, 2010

En sko för AspLövet

 
På den tiden det begav sig var AspLövet rätt trogen Integratorskon men dom sista åren har han mest varit en osalig ande som inte behövt vare sig skor eller löpsteg. Kanske är det då extra skönt att hans osaliga jag får en alldeles egen sko 2010.

Ghostrator!

För dom som vill springa i det förgångna skulle jag gissa.

Inställda tåg är humor

 
Mitt i mitt eget ångestfyllda hat mot kyla och vinter så kan jag inte annat än älska hur dom senaste dagarnas köld & snökaos påverkar folk. Det är med fascination jag tar pendeltåget varje dag och ser hur folk kokar av ilska. Kokar. Hur man kan lägga så mycket energi på saker man inte kan påverka är helt fantastiskt. Förmodligen är det deras egen träliga vardag som tas ut på vintern och SL/SJ/Vägverket men det gör ju det hela bara roligare. Om man vill ha det kul i februari ska man ge sig ut i lokaltrafiken. Jag har aldrig haft så roligt som nu. Hoppas eländet fortsätter lika länge som den här jävla vintern så får jag något gott ur det hela.
 

söndag, februari 21, 2010

På ålderns höst

 
När jag blir gammal ska jag bli en bänknötare.

Sommar som vinter.


lördag, februari 20, 2010

Bättre än kylskåp

 
Hur jag än vrider och vänder på jackan under den här helvetesvintern kan jag bara komma på en enda ynklig sak som är positivt.

Förrådsljummen öl går att få drickbar på sprinttid.

fredag, februari 19, 2010

torsdag, februari 18, 2010

Don´t trust this man!

 
Sätt er ner så ska Farbror AspLövet berätta hur man driver en butik samtidigt som man driver med sig själv. Det spelar ingen roll vad du säljer eller till vilket pris. Det enda som betyder något är....

Profilering!

onsdag, februari 17, 2010

En bortkastad kväll.

 
Har spenderat ett par timmar av min obefintliga kväll på en banläggarträff. Vet inte vad jag ska tycka. Mest av allt blir jag trött. Att det ska vara så jävla stelt och uppstyrt att lägga banor. Det är fasta banlängder och särarter hit och färger dit och motionsklasserna ska kallas medelmåttornas klasser och det blåa har blivit svart fast ändå i blå tappning och utövarna blir bara färre och färre och ingen fattar någonting. Inte ens jag. Jag tror att min målsättning för Grymnatta blir att lägga så andefattiga banor som möjligt. Då ligger jag nog helt i linje med alla direktiv.

När jag kom hem fanns det kall öl i kylen.

Det var jag själv som ställt in dom.
 

måndag, februari 15, 2010

söndag, februari 14, 2010

Så här vill jag ha det

 
Banläggartorkan inför Grymnatta har släppt.

Efter att ha petat och pulat i banorna för en rad olika klasser släppte jag allt vad som krävs för olika målgrupper och började istället lägga banor som jag själv skulle vilja springa på natten. Sen mäter jag banorna jag lägger och parar ihop dom med passande klass.

Att det ska vara så jäkla svårt att komma på det enkla ibland.
 

lördag, februari 13, 2010

Skitlördag

 
Det var då självastE fan!

Trots tämligen usla placeringar sköt dom 4 skidskyttedamerna bara 2 bom. Två sketna öl. Ska det kallas lördagsmys? Nästa gång måste jag säkra upp för såna här eventualiteter.

Ett säkert ölkort under OS lär väl annars vara att få ta en öl för varje mål damkronorna släpper in mot kanada.
 

Lördagsnöje med OS-touch

 
Ikväll tänkte jag ha OS-tema på lördagsölen. Jag får dricka en öl för varje bom dom svenska damerna skjuter på skidskytte-sprinten. Helena lär inte ge mig mycket att hurra över men jag räknar iskallt med att dom andra tjejerna kommer nagga min platta med Sort Guld hårt i kanten.

Vissa firar segrar.

Jag firar motgångar.
 

fredag, februari 12, 2010

Fredagskartan

 
Fredagskartan?

Vem fan grävde upp den klenoden?


Jag sprang 1:a sträckan i vårt 1:a lag i H13-14-kavlen. 150 lag kom till start och vi slutade på 38:e plats. Ludvika vann.

I träningsdagboken från denna Tunadag läser jag. "Tunakavlen. F...n. Ont i hälen. Kan knappt gå" Hälen? Det har jag inget minne av. Gubbvaderna och knäproblemen kanske har kommit smygande nerifrån.

[bad joke]
Det enda jag hoppas är att det inte förekom något "våld" på den där Tunakavlen.
[/bad joke]
 

onsdag, februari 10, 2010

Om jag är riktigt tyst hör jag grannen spela fiol

 
Sitter ensam i garderoben och tycker synd om mig själv. Miniknatarna drömmer om kommande Älgdrev och i övrigt är huset utfluget och tomt. På tv´n skvalar någon repris och ur datorhögtalarna låtar som är så bittra att högtalarsladden envisas med att hoppa ur stup i säng. Smuttar på en hembryggd öl som jag fått till skänks av en vänlig själ. Visste knappt att det fanns såna kvar. Vänliga själar alltså. Öl finns det kvar i kylen.

Men vad fan...

Det är väl med livet som med sprintorientering. Det är först när man är död som man inser att det var ganska kul ändå.
 

tisdag, februari 09, 2010

03:45 [tisdag]

 
Vaknar. Det är mörkt och klockslaget i taket blinkar rött. Varför blinkar klockan hann jag tänka en stund innan jag insåg att det var jag själv som blinkade. Kan inte somna om. Bor i en liten stressbubbla just nu. Hade jag en nål skulle jag sticka hål på den men det är rätt skönt här inne. Katastrofen ligger som en ytspänning på bubblan och det är både skrämmande och upphetsande på samma gång. Inser att om jag bara överlever april kommer jag komma ut som en ny människa i maj. Blästrad och klar för nya stordåd. Men när jag ligger i mörkret ser maj avlägset ut. Provar att vinka till maj men får inget svar.

Våndas lite och drar täcket långt upp under hakan. Ligger pyrt till med banläggningen för Grymnatta. Banorna vill inte komma ur mig. Började med dom långa hårda banorna men fick inte till något. Inser att oavsett vad jag skvalpar ur mig kommer det gnällas. Gick sen över till ungdomsbanorna men det ska vara så mjäkigt enligt alla normer. Tydliga stigar och inga svårigheter och inga vägval och inget som kan göra dom lite vilsna och lite ledsna och lite jag vet inte vad. Vände på kakan och la en H80-bana. Där fick jag till det. Kort, hårt och svårt. Ler litegrann åt alla resultatlistor där H80 brukar hamna överst. Före elitklasserna. Minns att det brukar gnällas på det fenomenet men jag tycker tvärtom. Är det några som ska hyllas och premieras är det våra gamla gubbar och tanter. Inte fan har juniorer och seniorer som springer omkring i färgglada funktionskläder och i fjäderlätta skor bevisat något ännu. Att springa en medeldistans på en sönderredovisad närkarta kan aldrig mäta sig med 2mila-bana på ett grönsaksblad. Förmodligen cyklade dom ut till tävlingen också på den tiden det begav sig. Och sprang i kortbyxor och skjorta. Skjorta vill jag också springa i. Kanske blir det redan i år. Har nämligen halvt om halvt lovat att springa ett lopp i H40 under året. Hur fan det nu ska gå till. Har i min stressbubbla insett att träning för 2010 kommer vara lika förekommande som näringsrik kost. Men om det blir av så ska mina kroniskt inflammerade knän och gubbvader få dela utrymme med en skjorta. Rutig.

Går upp och kissar. Ser att det är vinter utanför. Fortfarande. Kissar lite till. Vad fan! Har jag prostataproblem eller? Tittar ut. Ingen förändring. Går och lägger mig igen. Kan inte somna om. Räknar till 12 sekunder. 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. Om och om igen. Somnar inte. Blir heller varken hängd eller hänger själv. Jag ligger ner och väntar.

När jag väl somnar ringer klockan.
 

söndag, februari 07, 2010

Tar två dåliga regler ut varandra?

 
Men vad händer egentligen på tävlingar som både har IOF´s nya regel där det är tillåtet att hänga i kombination med regeln att man inte får vara inom 12 sekunder, 3 kontroller i rad, bakom en framförlöpande konkurrent?

Min hjärna klarar inte av att processa detta moment 22.

Jag tycker att vi istället konsekvent diskar alla löpare som slagit (tidsmässigt inte fysiskt) en konkurrent. Då kommer det aldrig finnas misstanke om fusk. Enligt mina beräkningar kommer man på detta vis alltid få en slutgiltig segrare i varje klass.
 

lördag, februari 06, 2010

Sista kartryckningarna för denna gång.

 
En sista karta. Sen har jag fått dom sista resterna av nostalgi ur systemet. Skol-DM 1980. Arrangeras det fortfarande Skol-DM? Nåja. Det var 30 startande i H13-14. Vad jag kom förtäljer icke historieböckerna. Svårighetsgraden på banan var lite inkonsekvent men mest undrar jag över vem som namngav sjöarna. Övra-sjön, Mellan-Sjön och Nedr... Näee vänta nu.


Kuriosa: I min träningsdagbok från 1980 skrev jag denna dag. Skol-DM 32 min. Därefter 2 tim innebandy.
 

fredag, februari 05, 2010

Varken Svensk eller Finsk.

 
Hittar en fin bana från karriären i H13-14. FSOM 1980. Finlands-Svenska Orienterings Mästerskapen. Tävlingarna gick på Åland. Jag legoknektade genom att springa för IF Femman.

Noterar att jag var lite trigger-happy med bomtiderna. Hade det funnits elektroniskt stämplingssystem hade nog dom upskattade bomtiderna halverats. Det var bra på den tiden. Man behövde inte få sträcktiderna upptryckta i ansiket.

Jag var inte ens nära att vinna utan kom 14:e av 70 startande. Tomas Hjerpe från Vörå vann. Så kul för honom.

På båten hem köpte jag citronlakrits.

Det var gott.

Viktig regel: Rita inte i med mörk färg.

 
Sitter och gnetar med banläggningen till Grymnatta. Det går trögt. Funderar på ungdomsbanor och vilka svårigheter jag själv fick streta mot när det begav sig. Bläddrar i tummade kartpärmar och inser plötsligt ett otyg. Under några tragiska ungdomsår ritade jag i mina vägval med både blå bläck och röd tusch. Sicken idioti. Dubbel idioti. Mina gubbskumma ögon kan inte se om det var stig eller inte jag sprang på. Jag låtsas att det var stiglösa banor.

Vilken kille jag var.

Vart började allt gå snett?

Bana från H12 (i Finland kallat M12)
 

Dagens lilla glädjestund

 
När jag på min lunchrast gick till posten med några paket hamnade jag bakom en man i sina bästa år. *min ålder*

Han doftade Östermalms IP.

YES! Gubbvad!

*tänkte jag skadeglatt*

torsdag, februari 04, 2010

Passa er. Det står snutar på Runbyvägen.

 
När jag framåt kvällningen klev av pendeltåget hittade jag min gamla velociraptor djupt under snön. Jag fick skotta fram den med mina bara händer innan jag kunde slira hem i modden. När jag kom fram till Runbyvägen stod det ett par brandbilar samt några snutar mitt i vägen och stoppade mig. "Du borde inte cykla mitt i bilvägen" sa dom till mig. Jag ursäktade mig med att trottoaren låg under stora snövallar men undvek att ifrågasätta deras eget befinnande mitt i samma väg.

När jag rullade förbi brandbilarna såg jag att det var Olssons gamla kåk som varit skådeplatsen för något dramatiskt. Utsidan var intakt så kanske var det bara Ligas gamla barndomsrum som brunnit upp. Huset saknar nog sin gamla legend. Det gör vi alla.
 

onsdag, februari 03, 2010

Bold

 
Det är hårda tider i skobranschen när en sko som väger 273 gram kallas för Bold*. Anorexihysterin har nått orienteringsvärlden. Nästa steg är skor på "Heroin chick" temat. Kanske blir det även maxvikt på deltagarna i framtiden. Invägning bakom Baja-Majan och max 45kg annars får du inte starta. Då jävlar orkar ingen springa längre än sprinttävlingar.

*Jag vet att Bold kan betyda: "djärv, modig, framfusig, orädd, dristig etc", men i min typsnittsvärld betyder Bold 7 dagar i veckan - Fet.

Att prägla en Miniknatare

 
Under morgonrusningen i det AspLövska residenset kom plötsligt ena Miniknataren farande genom hallen högt skrikande...

"Var är mina strumpilainen?

Vad det lider kommer han helt klart kunna föra sig på ett Jukola.
 

tisdag, februari 02, 2010

De börjar med skakningar och blodtörst

 
Jag vet inte om jag är inne på rätt spår men det här blir en riktig jäkla zombiemånad. Kör stenhårt på sockerdetox. Redan nu på dag två så är abstinensen hård och huvudvärken gnisslar ikapp med knäna. 28 dagar är det i februari. Vi får hoppas att jag överlever. [komprimerad överlevnadsfilm]

Bildförklaring: Här är jag. Dit ska jag. Utan skidor.