lördag, juli 31, 2010

Vilar men ingen vilodag

 
En påhittad Gud behövde vila på den 7:e dagen och O-ringenlöparna vilade på den 4:e dagen men vila ligger inte för AspLövet för om man aldrig gör någon nytta kan ju ingen dag kallas vilodag. Eller? För att känna någon sorts samhörighet med det gamla orienteringslivet gjorde jag i alla fall en ihopsnickrad 6:e etapp tillsammans med en som fortfarande kan springa men som i ren omtanke tog hand om mig. Snällt.

Det blev en färgsprakande kväll som ni kan se på bilden från Mosebackes uteservering.

fredag, juli 30, 2010

torsdag, juli 29, 2010

Värnamo - En lite laglydigare ort

 
Måste bara berätta en anekdot från AspLövets fantastiska liv.

På Sverigeturnén skulle AspLövet med familj gå på restaurang. Vi tog oss in till dom centralare delarna av Värnamo, som ligger i direkt anslutning till dom yttre delarna, för att besöka det lokala asiatiska mathaket. Vi blev dock nekade inträde. Varken AspLövet, Fru AspLövet eller någon av Miniknatarna var vid tillfället alkholpåverkade. Ändå blev det kalla handen. För ett kort ögonblick trodde jag att ryktet om min framfart i hemkommunen spridit sig söderut men så var nu inte fallet. Problemet var att AspLövet hade en systembolagspåse i ena handen. Så får man inte bete sig tyckte dom i Värnamo och påpekade att antigen dumpade jag påsen på valfri plats utanför restaurangen eller så kunde jag glömma att komma in.

Och jag som trodde livet i förorterna var hårt.
 

AspLövet recenserar SemesterSverige

 
AspLövet med tillhörande junta gjorde ett tredagarsstopp i semestersverige.

Det var en blandad upplevelse.


Tom Tits Experiment (3/5)
Kul för både Miniknatare och större barn (som AspLövet). Dyr jävla lunchbuffe. Ingen ölförsäljning. Bonuspoäng för att jag inte blev beskjuten i Södertälje.

High Chaparral (4/5)
Paradis för Minknatare. Rikligt med ölförsäljning. Ena servitrisen, stilfullt korsettklädd, på Kate´s Palace var skitsnygg.

Värnamo Camping (2/5)
En trestjärning camping som förmodligen är ett snittställe vad gäller Svensk camping. Packat med husbilar, husvagnar, tält och campingstugor. O-ringenvibbar med gemensam toa, dusch och disk/kök. Obligatoriskt sliten lekplats med minigolf intill. Liten reception/paniklivs där ett klistermärke på ingången sa allt, "Äntligen här - Pepsi!". Över camping låg ett rökmoln från alla engångsgrillar och en salig blandning av Tyskar, Danskar, Norrmän och livströtta Svenskar tittade snett på varandra. Man kan undra varför jag ger denna tragiska upplevelse en tvåa i betyg men det beror endast på att jag sent andra kvällen tog en skön simtur i den intilliggande, och mycket spegelblanka, Prostsjön. Euforiskt. +1.

Gekås (0/5)
Billigvaruhuset i Ullared levde inte alls upp till förväntningarna. Nu hade jag inga förväntningar men dom förväntningar jag inte hade blev till en monumental besvikelse. Det var kaotiskt trångt och jag gick mest och undrade om jag egentligen brydde mig om hur många kronor jag tjänade på sköljmedlet och kalsongerna. Hela stället liknade OBS-varuhusen på 70-talet. Har tatuerat in "Aldrig Mer Gekås!" på vänster skinka. [Not: Fru AspLövet var överrens med mig i betygssättningen]

Bilsemester (0/5)
Efter 1000km i Aspmobilen på 3 dagar har jag insett att husbil/husvagn/campingkille aldrig kommer stå på mitt visitkort. Fy fan för att rulla bil och stanna på flottiga vägkrogar där den andra är mer lik den förra som du tvingades stanna vid. Det här gör jag inte om.
 

onsdag, juli 28, 2010

På Fläskberget finns inga prinsar.

 
Det är skönt att komma hem till Fläskberget efter nåra dagar ute i ingenstans och inse att där väntar gamla bekanta troget på en. Bekanta som jag träffar varje kväll tillsammans med Birro.

lördag, juli 24, 2010

Jag rullar vidare.

 
Efter dagens MTB-tur på 42 km har jag fått ihop 430 km på MTB´n (nästan 22 timmars cykling) fördelat på 9 pass under dom senaste 17 dagarna.

Man skulle kunna säga att det är imponerande.

Eller kanske bara "bortkastad tid" för snart är jag nog tillbaka i dekedensträsket.

torsdag, juli 22, 2010

Halvt nersjunken tänker jag i alla fall på träning

 
Kvällens stenhårda MTB-pass inställt pga:

Jävlar vad sköna våra nya relaxrottingmöbler på terrassen är. Jag tror fan till och med ölen smakar bättre än vanligt i dom här. *har inte alls dåligt träningssamvete*

onsdag, juli 21, 2010

Den är både hård och smakar gott

 
Vad är det för resningen du har i veka livet AspLövet?

Jag vet inte...

...men det är förföriskt gott.

tisdag, juli 20, 2010

Road Pizza

 
Jag stötte på en trött grävling vid vägkanten på dagens mtb-tur. Han, grävlingen alltså, fick mig att minnas en skön låt med bandet The Hanson Brothers. Nej, Jag pratar inte om dom töntiga Mmmbop-slynglarna utan om punkbandet som tog sitt namn efter bröderna Hanson i filmen Slagskottet. Låten jag tänkte på var Road Pizza. Mums! The Hanson Brothers kanske mest kända låt är annars The Hockey Song.

Så.

Nog med musikskola för det här året.

Återbesök till 1996

 
Jag passade på att göra ett stopp på dagens MTB-runda. Lägligt nog passerade jag tävlingsområdet där Stockholms Klassiska DM gick 1996. Jag har under alla år stört mig litegrann på sträckan 18-19. Man ser ju ganska tydligt att jag orienterade som jag alltid gjort. Rakt på. Inga bommar. Men tiden på den sträckan har alltid känts sådär. 1,05. Borde ha varit mycket bättre.

Därför stannade jag till där idag och sprang om sträckan. Nu hade jag ingen klocka på armen men inte tror jag att det tog mycket mer än 50 sek. Då ska man också ha i åtanke att jag sprang med cykelskor och fick en fluga i halsen halvvägs. Så bra är jag alltså. På äldre dar.

Fantastiskt nog fanns stämpelbrädan kvar vid den fina sänkan som på den tiden var den 18 kontrollen. Vid 19:e var det soprent men man kan ju inte få allt.

Jag såg inga andra i skogen som var där och sprang om sina banor.

Kanske var det för varmt för dom idag.

Årets längsta runda

 
Jag körde mig lite tom idag. Hade lite grovt syftat in en runda på sådär 60 km men det blev lite längre visade det sig. Trots innerkurva sista timmen stod mätaren på 80km när jag kom hem till Fläskberget. Då var jag trött. 4 timmars cykling är visst mer än vad jag orkar. Märkligt. Hade jag inte tagit en finfika efter 3 timmars cykling vid hamnkrogen (eller vad den nu hette) i Sigtuna hade jag nog inte tagit mig hem.

Nu är jag så trött att jag inte orkar äta.

Det är ju också ett sätt att banta.

söndag, juli 18, 2010

Roadblock is sheep

 
Man måste ändå gilla vissa djur.

Som får.

Dom bryr sig inte.


Jag fick köra runt dom via en sväng ut i gräset på dagens mtb-runda.
 

fredag, juli 16, 2010

Lite ledigt på det här va?

 
Sista fredagslunchen innan tre veckors semester tar vid. Jag sjunker ner i en av Orangeriets lite för sköna soffor alldeles i kanten av Norr Mälarstrand. På andra sidan vattnet skönjer jag Skinnarviksberget som tornar (nåja) upp sig bakom Söder Mälarstrand.

Idag blandar jag ut ölbantningen med en tallrik grönt.

Et sprintområde har fått sätta livet till.

torsdag, juli 15, 2010

Kroppen säger ifrån

 
Jag tror att jag håller på att bli sjuk. När jag cyklade hem idag var jag matt och orkeslös. Dessutom kändes det segt rent motivationsmässigt. Säkert har jag fått en infektion i kroppen som ligger på pass. Lurpass. En galen teori skulle iofs kunna vara att jag efter nästan 14 timmars cykling den senaste veckan helt enkelt är sliten. Men näeee... Såna träningsveckor hade man väl allt som oftast som junior så den teorin tror jag inte på. Sjuk är jag. Vi får väl se om jag vaknar imorgon. Ja vaknar gör jag nog men i vilket skick.
 

Skavsår på olämpliga ställen

 
Jag cyklade till Putiken imorse. 41 km. Dom senaste dagarnas myckna cyklande har fått mina bakre regioner att börja bli skinnflådda. Jag behöver nog stryka på lite Sportslick om jag ska kunna ta mig hem ikväll. Om jag inte vill cykla stående i 2 timmar förstås. Det går ju det också. Eller så tar jag tåget. Eller så stannar jag kvar i stan och dricker öl. Med mig själv. Jag är en smygrolig fan *ingen vet om det men så är det* så det skulle nog kunna bli trevligt.
 

onsdag, juli 14, 2010

Övermogen motorburen ungdom

 
Om jag inte hade haft hjälm på mig hade den svala sommarvinden fått mitt hår att fladdra och kvinnor att vända sig om. Men nu var jag anonym. Gömd bakom visiret som stoppade sommarflugor från att smattra i mitt ansikte. Jag uträttade ärenden runt om i kommunen. På moped. Efter ett tag började jag bli hungrig så jag satte kurs mot det exklusiva gatuköksetablisemanget Mammas. Jag svängde in mot svampen och bromsade till framför ett 30-tal ätande kunder. Jag klev av moppen och tog av mig hjälmen, skakade lite lätt på mitt spretiga gråa hår och stegade nonchalant in för att beställa en tunnbrödsrulle med 2 grillade och räk.

Jäkligt kaxigt gjort.

Om jag varit 25 år yngre.

Och bott i en lite bonnigare håla.

Typ Köping.

Eller så.
 

tisdag, juli 13, 2010

Vardagslyx

 
För att fira min dubbelträning så unnade jag mig en lyxmiddag. En iskall öl och Norsk nödproviant. Man kanske kan ifrågasätta om vakumförpackad katastrofmat (för katastroftillfällen alltså, inte smaken) verkligen är lyx men när kilopriset på dom där påsarna från Tromsø ligger i paritet med oxfile så kan man inte annat än kalla det lyx.

Jag blev mätt men inte full.

Färdigtränad. Igen. 20:30

 
Eftersom både jag och cykeln behövde komma hem efter stängningsdags så var det bara att kliva upp på mountainbiken. Var lite segare än på morgonturen men inte värre än att jag körde lite extra på hemvägen. Jag följde regel nummer 1 ur faktaboken "Minnesluckornas ABC". Regel 1 lyder: "Hem kommer man alltid". En bra regel. När jag väl var hemma hade jag på dom två passen skrapat ihop 81 km och det tog mig 3tim 45 min. Om jag inte tyckt så illa om mig själv hade jag gett mig en klapp på axeln.
 

Färdigtränad 08:45

 
Medans övriga Sverige sov semesterruset av sig cyklade AspLövet (varför envisas jag med att prata om mig själv i tredje person?) från Fläskberget hela vägen söderut in till Putiken. En sträcka på 37km. Jag var sliten och trött när klockan ringde 06:30 men smart nog hade jag lagt ut träningskläderna längs hela hallen så det var bara att kliva i och ut. Hela turen var fantastisk men sista biten från Huvudsta längs med Karlbergskanalen fram till Stadshuset fick övrig cykling att blekna bort från minnet. Jag låter anledningen till detta vara osagt så framstår jag inte så gubbsjuk.

måndag, juli 12, 2010

För alla dom som inte vill vara tillsammans

 
Som envåldshärskare i Putiken är det rätt lätt att missbruka sin maktposition. Jag skulle så lätt kunna sparka neråt och smygslicka uppåt. Men. I Putiksefens fall är det ju samma sak. På något sätt.

Men Putiksefen är en snäll man som värnar om dom utstötta & kantstötta. Människor som hamnat på kant i tillvaron och inte vill vara med andra. Introverta. Såna som AspLövet. Den stackaren.

Enkom för dessa olyckliga (eller för all del lyckliga) har Putiksefen tagit fram ett nytt plagg i Putiken.

*stående ovationer, jubel & klang, klackarna i taket, pompom-flickor, trumvirvel, kastade trosor, halvslapp handvinkning, busvisslingar, paparazzis och en liten skvätt för magen*

söndag, juli 11, 2010

Lunsenbesök

 
Sliten.

Planerade en lång mtb-tur idag och planerandet gick så bra att den genomfördes. Till en viss del. Brorsan och jag gick upp sent för att få full valuta av rekordvärmen sen tog vi Upptåget till Uppsala innan vi satte oss upp på cyklarna. Sen svepte vi en dryg mil genom Uppsalas lite södrare regioner innan vi kastade oss in i Lunsen. Lunsen, Lunsen, Lunsen. Man blir gråtmild över att befinna sig där utan att kunna springa. Nog om min misär.

Vi körde längs med Upplandsleden och det blev 8-9 km extremt teknisk körning. Det är stenar, rötter, bergshällar, vurpor, tvåstrecksmossar, större mossar, andra mossar, bromsar (insekten), blodiga smalben och en miljard spångar. Fantastiskt. Och fantastiskt jobbigt. Vi trodde att skogskörningen skulle ge lite skugga och svalka men det blev tvärtom. Luften stod stilla där ute och man bågnade under värmen.

Efter den Lunsensekvensen som tog nästan en timme rullade vi på lättare vägar och stigar söderut igen. Vi hann bland annat våldgästa ett par sommarstugeägare där vi på blodiga knän tiggde vatten. När vi började närma oss Märsta efter 5 mil (ca 2 mil hemifrån) vek vi ner oss och tog pendeltåget hem. För min del handlade det mest om smärta/kramp i nacke, axlar och armar.

Lunsen slet ut mig.

Tack.

fredag, juli 09, 2010

Lättnaden sprider sig

 
Näee...

Gräsänkling har uppenbarligen ingenting alls att göra med att börja gilla sprintorientering. Strosar omkring här hemma i bara kalsongerna med en kall öl i handen medans det på tv´n rullar en sci-fi-skräckis som jag velat se en längre tid. Det mina vänner är så långt ifrån sprintorientering som man kan komma.

Puhh!

Blev lite orolig där ett tag.
 

Gräsänkling

 
Är gräsänkling i helgen. Det där med gräs oroar mig. Jag misstänker att gräset betyder att jag numera gillar sprintorientering. Ska ta några öl och känna efter. Tur att jag ska jobba i Putiken imorgon annars hade jag väl sprungit runt i ett par tajta speedos i närmaste park. Till allmänhetens förskräckelse måste påpekas. Idag var jag nämligen på äventyrsbad med Miniknatarna och badvakterna blåste i sina visselpipor mest hela tiden på mig.

"HÅLL DIG UNDER VATTNET, DU SKRÄMMER DOM ANDRA BADGÄSTERNA!"

Det är tur att jag är bra på att hålla andan.
 

torsdag, juli 08, 2010

En nästan sann saga

 
Och på morgonen den första dagen när orienterarna kom ut ur sina sommarblekta radhus såg dom att Skogsbolaget hade huggit ner stora delar av skogen. Orienterarna blevo vansinniga fast bara sådär lite medelsvenskt vansinniga förstås. Raskt började dom vansinniga orienterarna att twittra och blogga och skapa "Rödda-skogen-grupper" på facebook och namninsamlingar på anslagstavlan hos Hemköp och plakat med lite lätt irriterade budskap gjordes.

Sen gick orienteraran i samlad trupp till det elaka Skogsbolagets kontor där dom demonstrerade sitt missnöje högt och vansinnigt. Fast vissa drack kaffe och pratade om förra veckans tävling förstås. Skogsbolagets mediarepresentant vågade inte gå ut och möta mobben utan hoppades att det skulle blåsa över. "Aldrig i helvete att vi ger oss", skrek folkmassan till Skogsbolaget som svarade med ännu mer tystnad. Fast vissa gav sig och åkte hem för dom kom på att dom inte brydde sig om skogen.

Sen blev det lunchtid den första dagen och vissa orienterare var tvungna att gå för dom var hungriga men många stod kvar och visade sitt missnöje genom att kollektivt sitta ner på sina stolryggsäckar. Den vansinniga demonstrationen fortlöpte och alla, förutom några som var tvungna att hämta barnen på dagis, var kvar till Skogsbolagets förtret.

"Sätt tillbaka träden", skrek någon högt vilket fick igång en debatt om det är möjligt eller inte och folk blev osams och vissa gick hem sura men några tappra stod kvar den första dagen med plakat och vansinniga blickar.

När kvällen kom var dom vansinniga lite färre för det var Lets Dance på TV och Luffarliga dagen efter, fast några stod kvar och tittade vansinnigt på varandra allt medans dom letade efter närmaste Baja-Maja.

När mörkret kom var det bara en man kvar.

När andra dagen grydde stod mannen kvar och det kom inga fler demonstranter för dom hade inte tid att bry sig

Efter några timmar gav även den sista mannen upp med orden.

- "Äsch! Jag åker in till stan och ritar en ny sprintkarta istället"


*ett antal träd på Ängsjökartan har fått sätta livet till

En adjektivrunda

 
Satte mig på mountainbiken i förmiddags och skrapade nog ihop en sisådär 15 adjektiv under rundan. Utan att avslöja för mycket kan jag berätta att "varmt" är ett av dom. Det blev i alla fall 55 km på nästan 3 timmar. Kom efter en timme på att jag skulle samla på sjöar. Hade jag vetat om det från början hade jag utan större cykelansträngning fått ihop 5-6 till. Nåja. Det var ju inte så att jag badade eller så.


Annars var det enda roliga att jag vid Väsjöbackenss nästintill tomma parkering såg en bil gömd inunder skuggan av ett par träd. Det var Svenskt sommarsex på gång. Inte för att dom kommit längre än till "händer innanför tröja & blus" men dom var så uppe i varandra att dom inte såg mig och det började bli imma på insidan av bilrutorna trots att dom stod utanför. Jag smygtog inga kort. Även om jag ville.
 

onsdag, juli 07, 2010

Ölbantning

 
Med ett gult kort i bagaget så var det dags att sätta igång. Jag testar den av Molson föreslagna ölbantningsmetoden. Sitter på terrassen i solgassande hetta (30 grader i skuggan) med kall öl till hands. Skippar mat. Skippar träning. Skippar rekreationella nöjesturer. Skippar umgänge med folk. Skippar allt. Läser Skärmen från 1966. Ett fint år. Funderar på om jag skulle ta en vecka och attackpromenera alla SM-distanser från det året. På 1966-års kartor. Undrar om det fanns opasserbar brant på kartorna den tiden? *skrattar högt för mig själv*
 

Äsch! En till karta bara för att.

 
För 20 år sen, så där på en höft, sprang jag ett Älgdrev. I H21AK. Kort alltså. Jag gjorde sånt på den tiden för det var ungefär i samband med intågandet i seniorklassen som mina knän började trilskas. Eller tidigare om man ska hålla sig till sanningen. Men ändå. Tävlingskartorna från mina första fyra år i seniorklassen rymms i en och samma pärm. Lite skillnad mot juniortävlingarna där jag maxade ut en pärm per säsong. Med skammen över alla tävlingar i H21AK lagt åt sidan så var det ändå på Älgdrevet lite stil på kort-klasserna. 10,2 km. Numera får man väl knappt såna banlängder i H21L. Banan i sig var väl ingen aspirant för hedersomnämnande. Rätt tråkig till och med.

Jag minns i alla fall att det var snöglopp vid starten.

Sann historia.

tisdag, juli 06, 2010

Gult kort till nr.9

 
Ouch! Jag har fått mitt första gula kort. Inte helt oväntat dock. Jag har ju medvetet hållit igen. Fast tvärtom alltså. Nu känns utmaningen genast lite mer intressant. Lite spänning som sätter nerv på vardagen. Nu gäller det att svepa lovar runt frestelserna. Gömma morötter bakom böckerna istället för ölflaskor. Kanske till och med träna litegrann. Men jag har ju två gula kvar innan det är kört. Om jag skulle filma mig till ett nu på direkten så blir ju dom närmaste veckorna oerhört dramatiska. Tål att funderas på. Jag tror jag unnar mig en kall öl på terrassen. Det är jag värd.
 

En sjujävla usel bana

 
Det är ju inte så att världens bästa orienterare alltid har vunnit. Ibland har han kommit tvåa. Eller ännu sämre. Fan trot. En gång kom han tvåa på kanske världens sämsta bana. Banläggaren kan ha varit full vid tillfället. *gissar hej vilt* Vilket i sig är lite motsägelsefullt när Godtemplarnas (tävlingens arrangörer) budskap var mycket enkelt "Alkoholen är roten till all ondska"

Kanske därför AspLövet är ateist.

Hellre full tvåa än nykter segrare.

En minnesbild

 
På midsommaraftonen härom veckan hittade jag en skylt som personifierade mig. M. Inte M som i mötesplats utan M som i medioker. M som i måttfull. M som i knäsvag. Vilket kanske inte börjar på M, men ändå. Där stod jag bredvid en skylt med bokstaven M och tuggade vägdamm efter att en traktor dundrat förbi. Bonden gav mig inte den minsta blick trots mina entusiastiska vinkningar. Det kan han gott ha tänkte säkert bonden. Själv tänkte jag inte alls utan öppnade en ljummen öl. M som i Mariestad. *minns inte vilken öl jag öppnade


lördag, juli 03, 2010

Semesterdag 1

 
Staus:
Vaknar med ett hemskt värkande knä som "knäpper" när jag böjer det.
Orsak:
Minneslucka
Analys:
Men vilket väder vi har!!
 

fredag, juli 02, 2010

En sån där jävla karta dårå

 
Hörrni! Det här med O-ringen i Örebo. Ska det verkligen vara något det. Första etappen går uppe i Kilsbergen och ganska precis där alla medelmåttor ska bomma i år var jag redan 1985. Jag bommade också. Gjorde en av karriärens största bommar på den 14:e kontrollen. Dessutom regnade det så mycket att om man haft underbett hade man drunknat. Näeee... Dit behöver man inte åka igen.

torsdag, juli 01, 2010