Jag hatar bilåkning. Självstraffar mig själv och familjen därför med att sikta långt norrut i Gröna faran. Den har hängt med i 11 år nu så den är lika opålitlig som AspLövet själv. Det är mest en fråga om vem (bilen eller AspLövet) som bryter ihop först numera. Under resans gång triggar jag Miniknatarna med att dom får 20:- för varje vit buss dom ser och 1:- för varje röd. Det går bra ända tills vi kommer till Borlänge där det visar sig att dom har vita lokalbussar. Sicket skit. Min ölkassa rinner torr på bara några minuter. Miniknatarna tjuter av lycka i baksätet. Butter och bitter får inte ens åsynen av Leksand mig på gott humör. I Rättvik föreslår jag ett besök till springkällan men jag blir nedröstad. Det är sista gången familjen får åka med. Eller så är det sista gången jag får åka med kanske. Vi får se.
In mot resans mål, Mora, suktar jag över tallhedarna som smeker vägkanten och jag ser mig själv fara fram bredvid bilen. Tur att jag har mina X-talon 240 på mig tänker jag och skriker till Miniknatarna i baksätet. Titta hur snabb jag är!! Men jag får ett påpekande av fru AspLövet att jag ska titta på vägen och inte någon inbillsk utopi. Jag kör tyst in i Mora för att hitta vårt hotell. Eftersom det är lite brådis till resans första anledning, hockeymatchen mellan Mora och Leksand, så får vi kasta oss ut
Trött och hungrig beger jag mig till ishallen. Leksand skänker lite tröst till magen genom att vinna på straffar. På läktaren sopar Superstars banna med Drakarna. Heja Leksand! Väl hemma på hotellet unnar jag mig en öl i hotellbaren som jag tar med mig upp på rummet. När jag sätter nyckeln i dörrlåset är ölen tom. Märkligt, Jag får gå ner till baren en gång till och den här gången köper jag två öl för att inte råka ut för samma elände. Sen zappar jag mig igenom alla 5 kanaler på tv´n tillsammans med mina öl. Det bjuds inte på en enda porrkanal. Vart är hotellvärlden på väg. Kanske tur denna gång då Miniknatarna ligger och tjuvkikar på tv´n istället för att sova. Jag somnar lite sjukare än jag vaknade i en annan del av Sverige.
När jag vaknade var det i sällskap av min familj. Och halsont. Hurra! Vi tar en promenad till Vasaloppsmålet och jag får fantomkramper i vaderna. Det känns skönt. Efter att ha sett Väsbys hårdast tränande hockeykille vinna med sitt Mora mot Valbo med 11-1 känner vi att lappsjukan smyger på. Vi tog mörkret i famnen och åkte hem. Jag blundade hela vägen trots att det var jag som körde. Det krävs mycket spänning numera för att man ska känna något pirr i magen. När jag kom hem var jag lite sjukare än när jag vaknade i en annan del av Sverige. Det är rätt långt till Mora har jag insett. Och nästan lika långt hem igen.