torsdag, september 30, 2010

Tillåt hängning

 
AspLövet tycker till i frågan om hängning inom orienteringssporten.

Vad jag tycker är följande:

Tillåt hängning.

Om det är så att någon löpare, bortom allt tvivel, har följt en annan löpare i skogen och dragit sån fördel av detta att han placerat sig bättre än vad han borde ha gjort så ska han hängas. Högt eller lågt spelar ingen roll bara inte fötterna når ner till marken.

Alltså.

Tillåt hängning.

På sikt kommer dom här fuskande löparna på detta sätt försvinna för gott.
 

Tre till priset av en

 
Här kommer AspLövet tätt intill han den där andra som gillar whiskey och lite längre ner, slickandes marken, ser man statusen på AspLövets kropp.

Den är låg.

AspLövet vs Resten

 
I 10milanatten är AspLövets väg raka spåret medans resten, ni andra, inte riktigt har koll på kursen.

Så är det...


Hur vet man då att det är AspLövet som är det raka spåret och inte tvärtom?

Jo...

Det raka spåret är en halogenlampa ser ni väl. Det är väl bara AspLövet som fortfarande har en sån lampa. Ni andra springer med monsterlampor.

VÅGA VÄGRA MONSTERLAMPA!
 

onsdag, september 29, 2010

Jag åker hem för att åka bort eller tvärtom

 
Jag vet inte riktigt vad det är som händer just nu. Det jag vet, med all säkerhet, är att jag vaknar komatos för att sen åka in till Putiken. Sen. Sen tror jag att jag åker bort från Putiken för det nästa jag minns är att jag vaknar komatos och åker tillbaka till Putiken. Vad som händer från att jag åker hem till att jag åker bort, vilket som nu än är hem eller bort, är höljt i mörker. 10milamörker. Märkligt.

Men...

Vissa nätter vaknar jag när övriga Medeldistanssverige har somnat. Vaknar och går ut i skogen. Där torrleker jag gamla 10mila.

"Och nu har vi teten till rundradion"


måndag, september 27, 2010

Mot Prasilien

 
Idag hade jag två Brasilianare i Putiken. Dom hade varit i Uppsala och tävlat i Militär Femkamp under veckan som gått. Nu ville dom investera i lite sköna Putiksgrejor. Dom hittade så mycket att dom frågade om dom inte kunde exportera hela Putiken till Brasilien. Inte mig emot sa jag, men la även till att dit Putiken åker, åker även Putiksefen. Dessutom ställde jag kravet att Putiken i så fall skulle placeras på Brasiliens populäraste badstrand med en skön solstol utanför där Putiksefen kan hålla koll på... ehh... sånt där som jag inbillar mig finns på en typisk Brasiliansk badstrand. Några kalla öl la jag också till som krav. Dom skulle ta upp det med sina arbetsgivare (Militärer som dom var). Jag väntar med spänning på ett kontrakt.
 

lördag, september 25, 2010

En ovärdig belöning

 
Nu har jag äntligen genomfört säsongens sista tävlingsputik. Det var en segdragen historia. På vägen hem firade jag det hela genom att investera i en flaska whiskey och spelet, Metroid: Other M. Det var jag värd. Eller inte. Jag är rätt bra på dupera mig själv så när jag tänkte att jag var värd belöningen så tänkte jag bara, Ja men det är jag nog. Så lättlurad jag är. Men eftersom det nu ändå är köpt kan jag väl lika bra nyttja produkterna.

Om jag nu inte bara var så förbannat trött.
 

fredag, september 24, 2010

En av Stockholms schangtilare lokaler

 
Idag hade jag finbesök i Putiken. Självaste Mr Rauta var i krokarna och kom in för att göra en på platsen 360gradare. Mer behövs ju inte för att överblicka Putiken. Mr Rauta som är från Österbotten men håller till i Göteborg numera var alltså i Stockholm. Det är ju också en väg att vandra. Han och ett gäng kompisar, som inte besökte Putiken, skulle göra Stockholm osäkert. Inte för att det behövs men jag tror att det är sånt Österbottningar, som numera håller till i Göteborg, gör när dom besöker Stockholm. I alla fall kom det ett meddelande på mobilen till Mr Rauta att hans vänner hade hittat en lokal med utskänkningstillstånd. Dom hade lyckats hitta till Dovas. Förmodligen utan vetskapen att det är ett av Stockholms mest kända sunkhak. Det gladde mig. Att en Österbottning som numera håller till i Göteborg och på det besöker Stockholm hamnar på Dovas. Det blir ju inte mycket vackrare än så i Stockholm. Och jag vill ju inte skämmas för den här delen av världen. Även om det inte kan mäta sig med Österbotten. Eller Göteborg.
 

Redan i tidig ålder visste jag vad det borde handla om

 
Det visar sig när jag bläddrar i mina gamla kartpärmar att jag redan i tidig ålder hade min vision över vad orientering borde handla om klar för mig.

På en sida i min träningsdagbok från 1981 (1:a års H15-16) har jag ritat nedanstående "Dröm Bana". Det glädjer mig att jag redan då var emot kulturmark. Parker och stadsorientering fanns tack och lov inte på världskartan i min ungdom.

"Mycket starkt kuperat"

Jo jag tackar jag.

För mer information...

 
Imorgon är sista gången för säsongen som jag flytter med Putiken ut i bushen. Österåkerskavlen. Tidigare tävlingar har jag inte kommit närmare tävlingsterrängen än markan och jag räknar inte med större framgång på den fronten imorgon. Det är med andra ord lika bra att lägga ner den här verksamheten.

Men annars har man ju några Österåkerskavlar innanför gubbmagen. Min debut skedde 1979. Jag fick en superlätt sträcka i Mixkavlen. På baksidan har jag skrivit, "Väsby OK lag III, Banlängd 2,9km, Tid 18,09". Sen inte så mycket mer. Förutom en uppmaning.

"Mer information fråga storebror tfn: xxx xx"

Så jag ringde min bror ikväll och frågade vilken placering mitt lag fick, vilka som vann, hur det gick för övriga lag i klubben, etc.

Men han visste ingenting.

Är inte det lite dåligt?

Jag menar.

Det står ju ändå på kartan att man ska kunna få mer information.

torsdag, september 23, 2010

En annan Putiksef besöker Putiksefen

 
Idag träffade Putiksefen den Finska motsvarigheten. Kanske kallas han butikschef förresten. Vad vet jag. Han var en skön lirare. Men jag insåg också att den finske butikschefen har ett hela annat synsätt än den svenske Putiksefen på utbudet i Putiken. Mer säger jag inte om det. Han pratade pra svenska i alla fall. Pättre än Putiksefens finska om man säger så. Och det gör man ju. Säger så. Han handlade dessutom i Putiken. Uppenbarligen har Putiken bra grejor när den finske butikschefen får för sig att handla. *applåder och busvisslingar* Pengarna går bara runt runt i den här lilla ankdammen tydligen.
 

onsdag, september 22, 2010

Vad fan....

 
Hur orkar jag vara uppe så här sent varje dag kväll natt?

Någon måste sluta köpa hem Caol Ila.

*Blir desillusionerad av att jobba 7 dagar i veckan. Varje kväll är fredagskväll*
 

Förslag på ny tröja

 
Funderar på att ta fram en ny Putiksefströja. Har inte bestämt mig för vilket tryck jag ska ha ännu. Det lutar åt någon av nedanstående.


"Orientering är inte kul. Det är blodigt allvar. Och förbannat jobbigt ibland"

"Köp vad fan du vill! Så fort du lämnat Putiken ska jag hem och ta en whiskey"

"Du kommer aldrig bli diskad för att hänga här i Putiken"

"Försök inte. Jag vet vad som är bäst för dig"

"Spendera hur mycket du vill. Du kommer ändå aldrig att kunna bli mer än väldens näst bästa orienterare"

"Köp en Buff. Få mig på köpet"

"Vi säljer inte utrustning för sprintorientering"

"Jag mötte aldrig någon älg på Älgdrevet. Men här är du"

"Den som aldrig fått kramp kan lika gärna handla på Inter Sport"

 

tisdag, september 21, 2010

En helt vanlig kväll som vilken som helst

 
Är inte ni uppe än? Jag är uppe än. Hehe. Ja jävlar vad rolig jag är. När jag är själv. Och ingen hör vad jag säger. Då är jag rolig. I alla fall smygrolig. Så där smygrolig så att jag inte förstår själv att jag är rolig. Och jag är ju ensam. Så ingen fattar. Ingen. Inte ens jag själv. Kör en städkväll. Diskar. Viker tvätt. Lägger mig i terrasslådan och låter regnet svalka min trötta kropp. Trött. Börjar frysa. Går in igen. Diskar lite till. Jobbigt att diska. Plockar kläder. Från ett hörn till ett annat. Hittar nya hörn i lägenheten. Hörn jag inte sett bakom högar av andra saker som jag flyttat runt ett annat år. Tar en whiskey. Till. Glömde bort att jag tog en tidigare. Kommer plötsligt ihåg. Men glömmer lika fort bort det jag plötsligt kom ihåg. Säkert något viktigt. Tar en whiskey. Till. Den andra. Efter dom jag glömt bort. Tittar på klockan. Halv ett? Snart lunch. I min värld. Konstigt att det är kolsvart ute. Måste var solförmörkelse. Kommer inte ihåg. Om jag tog en whiskey. Till. Diskar ett glas. Igen. Har tydligen börjat diska saker som redan är diskade. Glömmer bort. Vad jag håller på med. Viker disk. Tvättar whiskeyn. Byter kanal. Fast tv´n är avstängd. Stänger av. Stänger ner. Jobba? Snart.
 

söndag, september 19, 2010

En tidlös klassiker

 
Normalt är jag ensam på kvällarna när jag rör mig på elljusspåret i Fläskbergets närhet men ikväll mötte jag en tidlös klassiker.

"Långkalsonger med utanpåliggande kortbyxor".

Den äldre (äldre än AspLövet) mannen såg målmedvetet sliten ut.

Jag blev avundsjuk.

Inte bara på klädseln.
 

lördag, september 18, 2010

En märklig dröm

 
Jag hade en märklig dröm i natt och det märkliga med den här märkliga drömmen är att jag kommer ihåg den. Jag kommer aldrig ihåg vad jag drömmer. Någonsin. Men den här. Märkligt. Jag skulle i alla fall, i drömmen, springa Jukola. Redan där förstod jag, i drömmen, att det bara var en dröm. Vissa saker är så osannolika att det inte kan vara annat än en dröm. Jag var uttagen i 2:a laget för att springa den långa 3:e nattsträckan. 2:a laget minsann. Då förstod jag återigen att det bara var en dröm. I alla fall.

När 2:a sträckans löpare hade gått ut började jag göra mig i ordning. På väg till växlingshagen upptäckte jag att skorna glappade i hälen. Glappade utav helvete. Det var som att springa med ett par flippflopps. Jag fick panik och sprang tillbaka till klubbtältet för att ta mina vanliga gympadojor. Bättre det än att springa med glapp i hälarna tänkte jag. Men klubbtältet var borta. Dom har flyttat ert tält 2 kilometer bort var det någon som sa till mig. Paniken spred sig från bröstet ner i gubbvaderna. Jag rusade till sportförsäljningen och köpte ett par nya skor. Dom smalaste ni har! skrek jag högt. Efter en snabbsnörning var jag återigen på väg till växlingshagen orolig att vår löpare redan hade kommit in. Då upptäckte jag. Skorna glappade i hälen. Glappade utav helvete. Desperat fick jag syn på vår 1:a sträckslöpare som kom från bastun. Jag slet åt mig hans skitiga skor och sprang återigen till växlingshagen orolig att vår löpare redan hade kommit in. Då upptäckte jag. Skorna glappade i hälen. Glappade utav helvete.

Vad är det här för jävla dröm tänkte jag. Eftersom jag vet att det är en dröm borde jag kunna styra den bättre. Men inte. Dom här skobytena upprepades ett antal gånger till innan det plötsligt hade det börjar ljusna och jag var fortfarande utan fungerande skor. Rätt som det var stod jag och pratade med vår 2:a sträckslöpare i växlingshagen och tittade på hans karta. Banan minns jag in i detalj även nu när jag vaknat upp. Den såg lite oFinsk ut. Mycket kurvbild och lite detaljer. Varför jag inte sprang ut på min bana eller för den delen varför han hade kvar sin karta efter målgång förtäljer inte drömmen. Men längre än så kom jag inte inna klockan ringde.

Även i drömmarna är mitt liv som en sanndröm alltså.

En enda lång rad av katastrofer innan det till slut ändå inte blir någonting av mitt eget deltagande.

Och dom där jäkla skobekymren. Vad kommer det ifrån?
 

fredag, september 17, 2010

Kan man rösta emot påtvingat socialt umgänge?

 
Efter 33 dagar av Putiksjobb, i sträck, ska AspLövet äntligen få en vilodag. Nu är ju AspLövet egentligen emot vilodagar men det rör sig mer på det där 5-dagarsplanet och inte månadsplanet. Imorgon är det rast och vila.

Trodde jag.

Istället.

Obligatorisk skoldag för Miniknatare med föräldrar där menlösa aktiviteter ska utföras hela dagen. Det ska vara fan att ha Miniknatare. Istället för en efterlängtad sovmorgon med utdragen heldagsfylla blir det lotterier, tipspromenader, stirrande i det blå och okynnesfika med folk man inte nödvändigtvis orkar bry sig om.

Hur svårt ska det vara att bara behöva bry sig om sig själv?
 

torsdag, september 16, 2010

Träningsjackor till dödagar

 
Igår inventerade jag min träningsgarderob. Den växer. Inget slits ut men det fylls på. Aldrig har jag väl haft så fantastiska träningskläder som nu. Kanske kläderna dock inte direkt nyttjas i den grad dom borde. Kanske. Jag räknade i alla fall till 10st träningsjackor där dom flesta knappt blivit av med prislappen. Kan låta lite mycket för någon som inte tränat sedan millennieskiftet men jag försöker vända det till något positivt. Jag låtsas att det är "engångsjackor". På det sättet kommer dom inte räcka mer än ett år för mig. Sen är det dags för nytt.
 

onsdag, september 15, 2010

I AspLövets sken

 
Ikväll satte jag på mig monsterhalogenlampan från 80-talet. Den duger gott. Bara för att jävlas med fotografen så drog jag på med 20wattslampan när det skulle plåtas. Det är därför man har så svårt att titta på bilden. Man blir fan bländad.


Skarpsynta och sluga kanske tror att det bjuds på sån här kalasterräng på Natt-DM. Det gör det inte. Se fram emot söndergallrad föryngringsskog.
 

Öppet brev

 
Hallå IOF!

Med tanke på att ni gillar Masstart så kommer här några andra fina ord på masstemat som ni kan jobba med.

Massmord
Massaker
Massförstörelsevapen
Masshysteri
Massgrav
Masspsykos
Massage (!)
Massjälvmord

Vänliga hälsningar
AspLövet
 

tisdag, september 14, 2010

Tävlat i flera veckor

 
Man måste ändå ge den där orienteraren som åkt dit för att ha varit hos en prostituerad lite cred. Han fick både sex och massage för 2500 kr av kvinnan som dessutom hade en "amazing body" enligt annonsen han nappade på. Det låter prisvärt tycker jag. Som prisjämförelse fick ju Wayne Rooney betala 15,000 per gång för sin kvinnliga bekantskap. Där börjar man ju närma sig smärtgränsen. Sen måste man ju ha förståelse över hans handlingar då han hade "tävlat i flera veckor". Det måste ha slitit på kroppen. Den tävlingen vill jag också vara med på. Hur kommer det sig att jag missat den i tävlingsprogrammet?
 

Dag 30

 
Jag lever som i en bubbla numera. Dagarna flyter ihop och nätterna minns jag inget från. Minns inte att jag somnar. Minns inte att jag vaknar. Plötsligt är jag i Putiken. Bara sådär. Måndagsmys byts ut mot fredagsångest men för mig spelar det ingen roll eftersom det ändå bara är en ny dag i en lång rad av dagar. Jag är trött.
 

söndag, september 12, 2010

Putiksefen tipsar

 
Om ni någon gång köpt en kompass som ganska tidigt, utan större yttre påverkan, uppvisar en luftbubbla är bästa tipset att lämna in den på köpstället där ni med största sannolikhet får en ny kompass. Gör inte som den äldre mannen som besökte Putiksefen idag hade gjort.

Han fick en luftbubbla i sin relativt nya kompass och den störde inte bara honom utan även nålens rörelsemönster. Gubben fick för sig att om man tömmer kompasshuset på all vätska så borde det inte finns något som stör nålen längre. Han borrade således ett hål i kompasshuset och tömde den till sista droppen. Det behöver väl inte påpekas att nålen inte blev direkt bättre av denna insats. Gubben blev måttligt road när han insåg, förutom sin egen dumhet, att han kunde ha fått en ny kompass om han låtit bli att borra sönder den.

Dagens tips från Putiksefen är alltså:

En torrlagd kompass är till ingen nytta.




Fan...

Som mitt barskåp alltså.
 

lördag, september 11, 2010

Tävlingsmat

 
Har minnen från förr att hamburgare och korv på tävlingar kunde man mer eller mindre lita på att det var ätligt men efter 2 tävlingshelger måste jag inse att antingen minns jag fel eller så har det gått utför på matfronten. Förra helgen unnade jag mig en nästintill oätlig, om än billig, hamburgare. Det största problemet var hamburgerbrödet som var så torrt att bara efter 2 tuggar höll man i en slafsig köttbit med några brödsmulor fastkletade i dressingen. Resten hade blåst bort med vinden eller nåt. I dag tog jag det säkra före det hemska och tog en korv med bröd. Den kunde jag ha varit utan. Sketen fattigmans Hotdog som legat för länge i fickljummet vatten är inte OK.

INTE OK!

Tacka fan för att den enda näring man får i sig numera är ur tröstölen när man kommer hem.
 

fredag, september 10, 2010

After Work

 
I Putiken gör jag allt för att personalen ska må bra. Idag införde jag den genuint medelsvenska traditionen med "After Work". En socialt härlig begivenhet där personalen kan slappna av och umgås utanför sina kontorskuber. Man tar några öl, snackar skit om jobbet och flirtar med den nya unga tjejen på ekonomiavdelningen. Personalvård helt enkelt.

Men...

Det verkar inte funka på Putiken. Jag försökte slappna av genom att inte vara mig själv men trots flera öl ville det inte bli så avslappnat som jag hade önskat. Kanske har jag svårare att umgås med mig själv än jag tror. Eller så skulle det ha underlättat om jag inte varit ensam i personalstyrkan. Jag gick hem lika ensam som jag kom dit. Osäkert om det blir någon After Work nästa vecka.
 

torsdag, september 09, 2010

Sagan om trädet

 
Jag håller på att skriva en hyllningsbok till träden.
Rädda skogen.
Trädkramare låtom oss förenas.
Störta skogsbolagen.
En sån bok liksom.
Den ska tryckas i en miljard exemplar.
På det tjockaste pappret världen kan uppbringa.

Idag bar det emot

 
Idag bar det emot i Putiken. Har haft flera kunder som inte kunde sluta att prata om alla fantastiska tävlingar, långlopp, krampkänningar, naturupplevelser och annat som gjorde att jag var tvungen att stänga av när det kom på tal. En kund skulle åka till Enköping i helgen för att springa en halvmara och direkt på det skulle han springa hem från Enköping. Till Stockholm. Det är en bit. Han köpte 2 st energikakor och lite Sportslick. Det räcker nog. Jag vill också göra såna saker. Cykla till Fredriksberg, springa om en Älgdrevsbana, cykla tillbaka mot Ludvika, simnma över några sjöar, springa vidare till Hedemora genom vildmarken och ta en 150-grammare med räksallad på Lappens, cykla på några riktig skitiga stigar till Österfärnebo för att se om dom har några mygg och sen går jag en bit in mot Uppsala så att jag är pigg i benen för ett teknikpass på Lunsen och på det spurta hem. Raka vägen innan det blir mörkt. Mer begär jag inte.

Istället.

Ont i knäna av att gå till närmaste lunchhak utanför Putiken.
 

onsdag, september 08, 2010

Gubben som inte kan tala med hästar.

70 minuter i skogen borde man vara nöjd över. Nöjd är dock inget av dom ord jag tog med mig hem till Fläskberget efter kvällens skogstur. Till att börja med sprang jag inte. Jag gick. Makligt. Dessutom stannde jag upp vid kontroller oftare än på en medioker sprintbana. Med andra ord hade jag inte ens med mig GPS-klockan. När man nosar på 20min/km är slutet nära. Jag fick i alla fall utsatt 12 märklappar till höstens Natt-DM. Det skulle ha blivt fler man jag fick ge mig i kampen mot 5 hästar. Sann historia.

När jag kom till hästahagarna som sveper genom partiet så klev jag under stängslet och började traska mot skogen 200-300 meter bort. Jag kom 50 meter innan jag plötsligt hörde ett dån i marken och långt bort i mörkret anade jag en svepande svart massa komma emot mig. Jag tvärvände och sprang tillbaka mot det skyddande stängslet. När jag lös med min ficklampa (Lupine Tesla) såg jag 5 par ögon som lyste mot mig en bit bort. 5 hästar som oroligt frustade och klampade runt. Jag släckte min lampa och efter en stund så hörde jag att dom travade bort igen. Nu var jag lite slugare. En egenskap jag har sedan barnsben. Jag smög i mörkret över hästhagen. I 30 meter. Sen kom hästarna farande igen. Dom jävlarna inte bara hör bra dom ser i mörkret också. Jag fick besviken vända åter och den här gången kom hästarna hela vägen fram till mig och det var en ömsom nyfiken ömsom orolig flock som tittade på mig. jag försökte blända ut dom med mina 700 lumen med det bekom dom inte alls. På mitt sista passeringsförsök så smet jag 300 meter i sidled för att ta mig över ängarna men dom jävlarna följde efter hela vägen.

Då gick jag hem.

tisdag, september 07, 2010

Med åldern kommer hösten

 
Idag. När man blivit lite äldre. Fick jag en liten släng av senildemens. När jag tog tåget hem från Putiken så missade jag att kliva av vid min station. Inte för att jag sov. Inte för att jag gjorde något annat. Jag körde bara förbi. Varför vet jag inte riktigt. Kanske ville jag djupt inombords bara bort. Nu skiter jag i det här och bara drar. Så kanske jag tänkte. Tyvärr var det ändhållplats för tåget 2 stationer bort så mitt rymningsförsök var inte så lyckat. Jag avblåste hela operationen och tog ett annat tåg tillbaka. När jag klev av tåget började jag traska hemåt. I alla fall i 300 meter för då kom jag på att jag hade en cykel väntandes vid stationen. Jag fick lite snällt gå tillbaka och hämta den. Det är lätt att glömma bort cykeln. Jag cyklar ju bara varje dag till tåget. Inte så lätt att minnas.
 

måndag, september 06, 2010

Man är inte tjockare än vad man känner sig

 
Idag kunde jag rista in ännu ett streck i vadbenet. B44. Hörde jag Bingo? För att fira denna olycksaliga dag så tog jag Fru AspLövet på en sån däringa restaurant. Vi gick på kändiskocken Melkers Kungsholmshak. När vi kom in ställde sig gästerna och applåderade taktfast min entre. Jag viftade lite slött med mina handleder och tittade i taket. Till och med den där vinexperten på tv, Frithioflövet eller vad han nu heter, nickade muntert i min riktning. I halvtid smet jag in på toaletten för att titta mig själv i spegeln. Jag har ännu inte fått samma alkoholfriska uppsyn som vinkungen har tänkte jag. Ingen fara på taket vad gäller promillehalten ännu alltså. Det firade jag med att skölja ner fördrinkschampagnen med ett par Brooklyn lager. Ingen whiskey idag. Inte förrän jag kom hem i alla fall. Och där är jag nu. Hemma. Med en whiskey i handen. Jag börjar gilla att jobba varje dag. Det finns en anledning att fira. Vad vet jag dock inte men det kommer jag nog på vad det lider.
 

Det blir inte bättre än så här

 
Putiken har fått en fantastisk present. Arne Ek, som tyvärr gick bort här under sommaren, har till Putiken efterskänkt ett par retroskor av guldklass. Norska Vikingskon i orginalkartong. Jag är tom på ord över denna fantastiska gåva. Jag låter bilderna tala för sig själv och så sänder jag ett lycka till på färden. Arne är förmodligen i full löpfart på någon glest granbeklädd sluttning i jakten på en liten tvåstrecksmosse just nu.



söndag, september 05, 2010

Söndag är bara en i raden av vardagar

 
Jag har hittat en skön söndagsrutin. Dag sju alltså. Idag. På den sjunde dagen vilade den där påhittade guden men AspLövet jobbar vidare. Nåja! Åter till rutinen. För att fira dag sju i Putikens tjänst så häller jag upp en fet whiskey och lägger bredvid den upp en tablett Glukosamin. Efter det slänger jag in min gamla velociraptor i putikens hyrda skåpil och kör ner den för återlämning till den lokala bensinmacken. Sen cyklar jag ivrigt hem för att få sätta i mig stänkaren och tabletten. Rinse and repeat så har man AspLövets liv inpackat i en liten skokartong.
 

lördag, september 04, 2010

Incoming: Förkylning

 
Nu. Snorig som fan. Tur att jag ska jobba imorgon. Igen. Skulle man hålla på att vara ledig hade man förmodligen blivit sängliggande. Men vem har ork till sånt. Imorgon klockar jag in tre raka veckor med arbete. Det hade varit roligare om man blivit rik på kuppen. Nu får jag nöja mig med att ha vara fattig. Det är inte fel det heller. Jag har ändå ingen tid över att spendera några pengar.
 

Hade det kanske räckt med en dusch/toa-skylt?

 
Ibland är det skönt att se saker och ting som inte förändrats sedan jag själv tassade runt på TC. På Älvsjö-Örbys tävling idag bjöd TC-pålen på klassiska träskyltar fastsatta på en kvistad gran där dom mycket läckert lämnat kvar en granruska i toppen. Stilpoäng. Dom får dock minuspoäng för att hamburgarna var för billiga. Bara 25 spänn. Alldeles för billigt. Fast dom tar sen tillbaka en poäng då vi fick se en älg klampa 50 meter bredvid Putiktältet på morgonkvisten. Den, älgen alltså, spikade sista kontrollen på väg ut från TC. Varför en älgiakttagelse ger bonuspoäng kan jag inte svara på. Det var ju inte jag som skrev reglerna.

fredag, september 03, 2010

torsdag, september 02, 2010

Lika svag i sinnet som i kroppen

 
Jag var inte värd en öl efter dagens usla insats.

Inte ens en fickljummen öl.

Men jag tog en öl ändå.

Och en till.

Kalla var dom också.

Det kommer aldrig bli någon redig karl av mig.

Inte alls.
 

En lång stund blev en kort tur

 
Idag har jag varit ute i skogen hela dagen. Nästan i alla fall. På arbetstid dessutom. Så borde man ha det varje dag. Jag körde tre pass. Frukost, lunch & middag skulle man kunna säga. Totalt var jag ute i 5 timmar. Räknar man 5min/km som en normalfart i skogen borde jag alltså ha kommit upp i 60km. Så långt blev det inte. Min usla sträcka stoppade på 22 km. Man är slut. Som idrottsman. Och människa. Hade jag haft lite ork kvar att försöka hade jag komnmit med bortförklaraingar. Som att på den första sekvensen hängde jag ut kontroller. Skärmar, SI-enheter och på det en stor trave aluminiumställningar. Men ändå. På den andra sekvensen märkte jag upp kontroller till Natt-DM. Men ändå. På den tredje sekvensen tog jag in dom kontroller som jag satte ut på första sekvensen med allt bråte som det innebar att släpa på. Men ändå. Jag kan inte komma ifrån att 22 km är en ytterst kort sträcka på så lång tid. Det är rullatorklass på dagens övningar. Jag är inte värd en öl för den här prestationen usla insatsen. Inte ens en fickljummen öl.