lördag, juli 30, 2011

Har ni tänkt på...

 
Det här med O-Ringen. 6:e etappen. Hur i hela fridens värld kan det kallas 6:e etappen när det finns en vilodag insprängd i veckan. Svårbegripligt. På den gamla goda tiden var det till fullo den 6:e etappen. Numera. En till dag till följd av några dagar som delas upp. Såna saker tänker jag på när det inte finns bättre saker att fundera över. Vilket är mest hela tiden.
 

Späk

 
Jag ska göra ett vikttest. Väga mig. Huga. Väga mig igen. 31 dagar senare. Huga. Eller inte. Förhoppningsvis. Augusti. Späk. Hur svårt kan det vara? Att bli smalare. Att inte känna kasslernätet spänna runt fettet. Svårt? Förmodligen. Men ikväll. Så långt från späk man kan komma. Skål.
 

Frukost?

 
Jag läste att Zlatan kommer vara mycket bättre i år för han har börjat äta frukost nu och det kommer göra honom riktigt, riktigt bra. Intressant teori. Han har ju varit sisådär och att plötsligt påstå hur en sketen frukost ska göra så mycket mera är jag den första att betvivla. Men en sak har vi ju tydligen haft gemensamt. Ingen större övertro på att frukosten är dagens viktigaste måltid. Jag kan iofs erkänna att jag inte har någon övertro på någon av dagens matintag. Vågra vägra. Både Coca-cola och alkohol biter bättre utan fast föda. Bara ett tips.
 

torsdag, juli 28, 2011

Längs med en strand

 
Jag fick ihop 81 km på MTB´n idag. Trots att 8,1 timmar bedrevs i Putiken. Tillräckligt många kilometrar för att bli trött i alla fall. Tillräckligt för att orka med ännu en dag i ekorrhjulet. Men. Såna här insatser görs inte tillräckligt ofta. Otillräckligt är alltså dagens ledord.

tisdag, juli 26, 2011

Det kom en donation. Till. Till.

 
Det ska villigt erkännas att när denna attiralj dök upp i lådan från Palmis blev jag lite orolig. Är det Palmis egna kalsonger vi fått ärva? Är dom begagnade? Jag har inte vågat öppna påsen (som är bruten) ännu. Man har ju hört om porrstjärnor som säljer sina begagnade trosor på nätet men inte visste jag att det fanns en sån marknad inom orienteringssporten. Men om vi bortser från att dom kan vara begagnade så är det trots allt "Benkläder i ren kammad bomull som krympts enligt RUTRIX-metoden". Funktionskläder har inget att sätta emot den metoden gissar jag. I alla fall. Tack för kalsongerna Palmis. Efter en flaska whiskey någon sen höstkväll kanske jag öppnar påsen för att se om det är någon rökig bouqet på dom.

Det kom en donation. Till.

 
Titta vad som mer låg i lådan från Palmis. En tumdosa av okänt märke. Kan Palmis ha byggt den själv? Var det kanske just den här kompassen som i Palmis vänsterhand tog silver på NOM 1984 för att sen på kavlen ställa till det då Palmis "tappade tumgreppet" vid den 9:e kontrollen. Spännande värre att bara låta fantasin skena iväg. Tänk bara hur många länder den här kompassen besökt. Minst ett par fler än Palmis själv om jag får gissa. Förövrigt ligger kompasshusets "norrstreck" på 240 grader. Förstå hur jävla bra han hade varit med en korrekt kompass. Jag förstår.

Det kom en donation

 
Putikens största donator är utan tvekan Palmis. Det senaste som dykt upp en en dubbelpipig halogenlampa med läderremmar från JEAB. Fin. Nu har vi två olika men lika fina lampor från den eran. Kanske var det just den här lampan som Palmis sprang med när han startade sin karriär på 70-talet.

Det roligaste med Palmis hittar man på hans Wikipediasida

"The rumours says he also likes chocolate ice-cream. Very very much"


En märklig sommar

 
Tillbaka från 4 veckors semester som varit dom märkligaste på många år. Tävlat fyra gånger. Eller fan inte tävlat. Deltagit. Stor skillnad. Men ändå. Vem hade trott det inför sommaren. Dessutom var jag nästan nykter några dagar på semestern. Bra där. Det blåser nya vindar i AspLövets liv. Fortfarande motvind och fortfarande stark bris men ta mig fan om det inte har slutat regna. Tur att jag skall jobba ihjäl mig i höst annars hade jag kanske fått för mig att fortsätta tävla delta på såna där orienteringsevenemang.
 

onsdag, juli 20, 2011

Snygga ben är få förunnat

 
En sak som jag verkligen saknat med orienteringen. Manliga ben. Enda chansen att få lite attityd på mina ynkliga ben har alltid varit att springa in lite skapliga sårskador. Det är en styrka som få har. Det sitter i ryggraden och bara på ett lopp fick jag med mig lite finare minnen. Ärren på ärren byggs på. Gamla blodsminnen väcks till liv. Nu törs jag bära kortbyxor några dagar den här sommaren också.


tisdag, juli 19, 2011

Bilder från Mastloppsskogen

Mastloppet

 
Ibland är det enkla det bästa. Mastloppet bjöd varken på dusch, arenatänk, hamburgeri eller 185 olika tävlingsklasser. Det var anmälan på plats, 8 olika banor, fri starttid under generösa 6 timmar och ett enkelt TC på en skogsväg bredvid en trollskog som var mjuk och skön att sitta i. Det dom fokuserade på var terrängen och det tävlingstekniska. Det som verkligen betyder något. Det är skönt att få komma tillbaka till grunden av själva sporten.

Jag ger Mastloppet 5 feta 3G-mastar i betyg. Med full täckning.

Jag kommer tillbaka om kroppen är med mig.

Fyllekörning

Jäklar vilken fyllekörning jag genomförde idag. Var en fara både för mig själv och mötande. Fick för mig att jag skulle testa mina nya löpar/läsglasögon och hade passande nog hittat en trevlig liten sommartävling som bjöd in till finskog. Ganska snart insåg jag att det inte alls gick att föra blicken som vanligt. Så fort jag tittade ner mot marken under löpning hamnade blicken på läsrutan och jag kände mig som ett fyllo i skogen. Tittade upp och vinglade till. Och så fortsatte det hela ända tills jag gav upp och stoppade undan glasögonen. Då hade jag nästan börjat må illa. Test 1 blev alltså ett misslyckande. Frågan är om det går att nöta in ett synbeteende eller om jag bara inte är kapabel att använda dom.

I alla fall gjorde jag ett besök på Hellas tävling Mastloppet. Jag valde den långa banan för att få bli trött. Och trött blev jag. Alldeles för tidigt. Det förringade dock inte upplevelsen. Terrängen var fantastisk och både karta och bana höll bra klass. Nu blev första delen av banan lite konstig då jag dels kämpade med glasögonen vilket påverkade både löpning och orientering samt skalan på kartan som var 1:7500. Vid den 6:e kontrollen plockade jag av brillorna och efter det stämde både löpning och orienteringen bättre. Ja förutom att jag började tröttna redan vid 8:an. Terrängen var nämligen inte bara fin utan även jobbig. Dom platta hängmyrarna skulle man undvika till skillnad mot Tromsö där det var racermyrar. Det som från början var Gubblufs byttes ut mot Gubbstapplande.

Orienteringen gick OK ända fram till min nya blotta. Nästsista. Det komiska är att jag vid den 16:e kontrollen tänkte på just detta men väl uppe på höjden in mot 17:e såg bara mina trötta ögon en lång brant längre bort så dit stapplade jag. Helt i onödan. Sån är jag tydligen. Lyckade krypa under 10min/km med 78,44 på banan som var 8,2 km. Bommade kanske 2 minuter och på det fotade jag bort ytterligare 2 min. Bättre är jag alltså inte i dagsläget. Tyvärr blir jag inte ens själv upprörd över denna sanning. Jag har tydligen gett upp.

måndag, juli 18, 2011

Krona per timme

 
Vallade Miniknatarna på Gröna Lund idag. Förutom Insane som var insane var det en insane upplevelse. Köer, köer och köer. Blundade och längtade mig bort till en glesbefolkad Älgdrevssluttning i en kommun inte alls nära något alls. Hela Grönkalaset gick dessutom loss på 1500 spänn. Vilket kan jämföras med en sisådär 10 plattor Koff på en Jukolaresa. Jag lägger inga värderingar i den jämförelsen. Men ändå. 10 plattor Lappin Kulta. Det hade ju gett mer än 6 timmars nöje som dom här pengarna räckte till idag. För AspLövet i alla fall. Nästa gång hyr jag en film till Miniknatarna.
 

lördag, juli 16, 2011

Lite extra

 
Idag cyklade jag 55 km på MTB´n. Ursprungsplanen för dagen var 50 km men min nya livsfilosofi är att alltid göra lite extra. Lite extra för att kompensera alla dom träningspass som aldrig blir av. Med andra ord är det ungefär som när jag dricker alkohol. Jag dricker alltid lite extra som kompensation för dom dagar jag inte dricker. Man vill ha ett bra snitt i livet. Den som har högst snitt när man dör, dör i och för sig också men man kanske hade lite roligare på vägen. Detta är dock något högst ovetenskapligt som jag inte har lagt ner extra tankemöda på. Vilket går tvärt emot min nya livsfilosofi. Men det är bara för att jag vill ha en bra snitt. Nu har jag dessutom tappat bort mig själv i resonemanget så jag gör inget extra av det här.
 

torsdag, juli 14, 2011

Semesterkunskap

 
Visste ni att det bränner i näsan om man dricker mycket whiskey utan att ha ätit ordentligt på hela dagen. Att lyssna på fyra (dom verkar föröka sig) Miniknatare, som verkar ha ADHD, instängda i en lägenhet under ett flertal timmar framkallar självmordstankar. Dessutom kostar det 300 kronor att parkera korrekt men råka ut för en bonuskåt parkeringsvakt. På det så skippade jag det planerade träningspasset. Och detta var ändå bara idag. Som har varit en bra semesterdag. Imorgon kan det bli sämre.
 

måndag, juli 11, 2011

Mountainbike eller mes-cykling?

 
Jag gillar ju tekniska partier när jag kör mountainbike men i ärlighetens namn så är det kanske inte "mountainbike" jag håller på med utan mer någon sorts fattigmans blandcykling. Tragiskt. Vet inte varför jag kom att tänka på det här men förmodligen är mitt undermedvetna på krigsstigen mot mig själv. Jag tycker inte om honom. Ikväll heller.
 

söndag, juli 10, 2011

Semesterdekadens

 
14 dagar i rad med alkoholintag. Hörde jag en golfklappning?
 

Allt förfaller

 
Efter synkatastrofen i Norge har jag skaffat mig ett par såna där gubbglasögon. Om än i sportig modell. Nu är det i och för sig så att om jag skall följa den inslagna tidslinjen vad gäller tävlingar så blir det först 2019 dom kommer till användning men jag får väl torrköra dom på terrassen tills dess.

Konstaterar gör jag dock att man ser kartbilden med dom. Om jag ändå hade haft dom i Norge vid nästsista kontrollen.

lördag, juli 09, 2011

Det är en dag imorgon också

 
135 minuter på MTB´n i stekande värme. Jag var stark uppför, fräsch utför och pigg på dom tekniska partierna. Däremellan var jag bara snabb. Ovanlig känsla. Utan frukost dessutom. Efter träningen fyllde jag på med en Gainomax och lite senare en varm korv med bröd. På det. Några öl. Och. Några öl. Behöver man mer en lördag? Nu sova. Det är en dag imorgon också.
 

torsdag, juli 07, 2011

Semesterlufs

 
Det där med gubblufs funkar hemma på Fläskberget också. Gubblufsade 45 minuter på skogsstigar idag. Jag var sjukt starkt i uppförsbackarn, saknade hängmyrarna, insåg att det finns jäkligt vacker skog hemma också, erkänner att mina X-talon 240 funkar lite bättre på svenska skogsstigar än i Tromsöterräng, svettades floder och fick tjuvnyp i baklåren redan efter 30 minuter. Nu sitter jag och eftersvettas och räknar på hur många öl jag är värd.
 

tisdag, juli 05, 2011

AspLövet tipsar om Tromsö. Del 12 av 45

 

Om ni tänker ta den guidade turen på Ølhallen i Tromsø. Tänk om.

"Guiden tar Dere med på en tur som starter i vårt microbryggeri og ender deretter i de gamle ølkjellere fra 1877. Vi gir Dere en grundig informasjon om Macks utvikling siden 1877 og frem til i dag"

Vi fick en pojkspoling från Stockholm till guide och det enda vi fick se av microbryggeriet var deras returhantering av plastflaskor. Läskplastflaskor märk väl. Han mumlade lite om Mack´s ölsorter och visade alla olika burkar/flaskor bakom en glasmonter. Sen var det inte mer om det. En fantastisk turistfälla inte alls värd 200 SEK. Ølhallen stängde dessutom 18,00. Är detta fenomen något som levt kvar sedan 1877 så faller hela konceptet om att det var hårdare tider förr. Man kan säga att Mackbryggeriet var så långt man kan komma från Rock´n roll.
 

Baksmälla

 
Upp som en pannkaka och ner som en sommartrött kasslerbit. Jävlar vilken baksmälla jag haft efter Midnattsgaloppen. En mental baksmälla alltså. Från ytterligheternas orientering hem till ekorrhjulet. Kommer mig inte för att göra någonting. Tittar ut genom fönstret hemma och hoppas på någon fjällsida inbädddad i moln men ser bara några gamla svenska granar som bäddar in Fläskberget och dess urvattnade snittsvenskar. Dessutom har det hypokondriska sjukdomstillståndet jag hade före Tromsöresan kommit tillbaka. På resan kände jag mig nästan helt frisk. Jag kanske är allergisk mot vardagstillstånd. Suck.

Inser att om möjligheten gavs vore det perfekta livet för mig att vara en ambulerande kepslöpare. En medlem i en kepsklubb. Nytt drömområde varje vecka. Ny kontinent varje månad. Aldrig mera ekorrhjul. Behöver en sponsor. En stor sponsor förslagsvis. Caol Ila kanske. CaOL Ila Caprunnes. Det kommer ligga en sträv och rökig bouquet över vår klubb. Den enda regeln i vår klubb är.

Regel 1 av 1: Om det inte är skog har vi inte kommit fram ännu.
 

måndag, juli 04, 2011

söndag, juli 03, 2011

Midnattsgaloppen dag 3

 
Det kändes den här dagen som att jag fått Karl Heinz Rummenigges gamla frystorkade lår inplanterade på underkroppen. Segt, stabbigt och smärtsamt. Det andra påtagliga med denna dag var terrängen som mest påminde om något grönvresigt från mellersta Finland. Burr! Och det tredje och mest beklagliga var att jag till fullo förstod att min syn gått åt helvete, Jag såg banne mig inga detaljer på detta grönsaksblad alls och det straffade sig framförallt på den 5:e och 22:a kontrollen där jag bara fick höfta in mot kontrollerna med beklagligt resultat.

23 kontroller på 4,5 km. (Eller 4 km med tanke på att vi spurtade 400 meter). Det kanske är efter banläggningsdirektiven men vad hände med tempoväxlingar? Terrängmässigt blev del lite antiklimax efter dom föregående två dagarnas himmelrike.

Nåja. Jag lyckades på något mirakulöst sätt klara 10 min/km trots ca 5 minuters bommar och ben som borde ställas ut på museumet för forntida stelbenta livsformer.

När jag kom till målet körde några av mina klubbkamrater BIB-fest på TC. BIB! Vart är världen på väg?

Jag grät en skvätt i duschen.

Kan ha varit av schampot men fan vet.


Treriksröset (men bara nästan)

 
På bilkartan i vår hyrbil kunde man se att det gick bilväg nästan ända fram till Treriksröset. Härligt tänkte vi och gjorde en attack mot den platsen. Vägen rullade på fint ända tills det fortfarande var ca 15 km kvar. Där dök denna skylt upp. Stengt. Inte bara stengt. Vägen tog slut. Trots att kartan visade samma sorts väg som vi kom på borde ha rullat på en dryg mil till. Vi gick alltså på en klassisk Norsk Gå-På-Tur-Fint. Lättlurade svenskar.

lördag, juli 02, 2011

Nei så tjukk du har blitt!

 
Det var då själva fan!

Här har man slitit hårdare än på mången år och tävlingspinat kroppen uppemot 4 timmar på fjellet och därutöver lite, "Gå på tur - aldrig sur". Jag borde ha gått ner lite i vikt. Men fan! Jag har gått upp 1 kilo. Märkligt. Kan det vara så illa att 7 dagar i rad med alkoholintag har tagit udden av allt det goda? Nu tänker säkert mamma. 7 dagar med alkoholintag! Har inte du varit och tävlat? Det ena utesluter inte det andra. Inte i min värld i alla fall. Till mitt försvar skall sägas att även om jag var sist i säng varje kväll så var jag först upp. Man får aldrig visa sig vek. Framförallt inte inför sig själv.

Nåja. Ikväll tar jag det lugnt. Inte mer än en whiskey. Flaska.
 

Ibland var endast AspLövet vaken


Gammal pärm blir som ny

 
Jag har nu bytt pärmrygg på min H40-kartpärm. Den heter numera H45. Lika bäst så. Den var ju ändå tom. Klassas det som återvinning?
 

Bilder från skogen dag 2


Hört i skogen dag 2

 
Efter att ha nonchbommat 6:an var jag lite mycket irriterad mot 7:e kontrollen. På en av hängmyrarna hör jag plötsligt en röst bakom mig.

- "Är inte det där lite snabbt för att vara attackpromenad?"

Samtidigt som den svensktalande löparen säger detta glider han förbi mig på lättare steg. Jag mumlade något om den vackra terrängen som inbjöd till nästa steg på fartkurvan som svar.

Och det var nog helt ärligt inte bara attackpromenad på dessa tävlingar. Vissa bitar gick jag upp en nivå. Till Gubblufs. Skillnaden i fart mellan attackpromenad och gubblufs är hårfin. I attackpromenaden är man lätt framåtböjd för att skapa en framåtrotation medans man på gubblufs höjer upp huvud och bröstkorg för att se lite ståtligare och snabbare ut. Fartskillnaden är dock minimal skulle jag säga.

Den stora frågan är hur han kunde känna till/igen mig. Jag var ju svartkamouflerad som Jarkko Huovila den där gången på 10mila. Märkligt
 

Drikke under løpet


[Ur PM]
Generelt ikke drikkeposter.. Vannet i bekker og vann på Aursfjord-Hamnvåg-kartet er godt drikkbart. Det er ikke registrert mye lemen eller smågnagere i området

Härligt tänkte man som stadsboende orienterare. Att få ösa i sig svalkande kallt vatten från en friskt porlande fjellbäck kommer bli gott.

På sträckan ner till den 9:e kontrollen började det bli lite torrt i strupen. Turligt nog var det några bäckar som skulle passeras. Det var bara ett problem. Dom var i princip torrlagda. Det sipprade lite svagt och mest stod det vatten stilla i små håligheter. "Fan det där törs man ju inte dricka. Det kan ju ligga en självdöd smågnagare i det där" tänkte jag och fick förbli törstig. Som blev till törstigare. Som blev till snustorr. Kanske borde man inte ha varit så ynklig utan borrat ner skallen i några av dom där gölarna som låg på hängmyrarna. Förmodligen hade man fått i sig bra med mineraler också.

Jag förblev törstig och krampade.

Midnattsgaloppen dag 2

 
Det var alltså 8 år sedan jag tävlade sist. Hur länge sen det var i klassen H21 törs jag inte ens kontrollera. Jag skulle kunna stapla lyriska adjektiv på hög här men jag väljer att hålla mig kort. Det var en fantastiskt upplevelse. Terrängen, terrängen och kartan. Banan var klart bättre än dag 1. Givetvis hade man kanske önskat sig någon sorts vägvalssträcka men det är nog så att denna terräng inbjuder till strecklöpning. Jag har ju redan avhandlat mina smolkbommar så dom förtränger jag och konstaterar bara att krampen i bakre låren och vaderna sista halvtimmen var den sista klicken tyttebær på anrättningen. Mums!

Jag gnetade runt banan på 112 min och fick inte ens efter loppet ont i knäna. Orsaken till det är nog att 95% av banan går på mjukt till extremt mjukt underlag. Det är balsam för knäna. Låren däremot. Ajajaj! På väg till 5:an kom förresten Håvard Lucasen farande förbi mig. Jag la mig tätt i rygg på honom ett hundratal meter för att få känna på riktig tävlingsfart igen. Det var inga problem att hålla farten men det började pirra i vaderna ganska snabbt så jag vek ner mig och kunde konstatera att förutom farten hade han även en väldigt vacker fotisättning.

Orienteringsporr!


[Notera det underbara namnet på kartan]
 

Bukfylla

 
Vi passade på att smaka av en del lokala specialiteter när vi ändå var på plats. Vissa smakade bättre än dom såg ut medans andra smakade precis som dom såg ut. Det maträtterna hade gemensamt var att dom var dyra. Det enda vi avstod ifrån var det torkade fiskgodiset. Alla har en gräns.


fredag, juli 01, 2011

Bilder från skogen dag 1




Midnattsgaloppen dag 1

 
Låt oss få en sak ur världen direkt. Detta är en sjukt fantastiskt terräng. Sjukt. Man får nästan en overklighetsupplevelse när man tar sig fram på hängmyrarna. Varken ord eller bilder kan beskriva terrängen. Så det var mer lyckorus på fjellet än något annat. Så. Karta och terräng var inte av denna värld. Punkt.

Tyvärr länmnade banläggningen mycket övrigt att önska denna dag. Jag är för långsträckor men det blev mycket dödkilometrar på denna bana. Rakt på är aldrig fel men i detta fall var det ALDRIG FEL. Man borde ha kunnat göra MYCKET mera av banorna denna dag. Det var en besvikelse.

Men terrängen.

SKOGSPORR!


Analys av banan:

K1: Bra skråsträcka direkt från start. Får den fint lite svagt ovanifrån.

K2: Så fort man kom upp på det gula såg man berget man skulle över och på väg ner från nämnda berg såg man den öppna mossen framför kontrollen. Lätt.

K3: Transport till stigen och sen valfri variant ut från den. Extremt öppen skog runt stenen som var Gotlandsstor. Detta förstod jag först här efter att inte ha sett några andra stenar på hela banan trots att jag sprang förbi dom.

K4: Transport. Transport. Transport. Kom ändå lite vänster upp mot kontrollen då jag gled av det gula spåret på märkligt sätt. Vacker kontrollpunkt i alla fall.

K5: Rakt på. Sjumilasikt och grymt fasta hängmyrar. Eufori att löpa denna sträcka. Kontrollpartiet var gles parkterräng. Busenkel. Skum banläggning började mina tankar tänka så här dags.

K6: Sa jag skum banläggning? Vad hände här?

K7: Följ upptrampade spår till den svåra sistakontrollen.

Näee... Stort minus för banan.

Desto större plus för terrängen.

SKOGSPORR!
 

Smolk

 
[Smolk] är ett gammalt svenskt uttryck för smuts eller smutspartikel. Ordet förekommer i nutida svenska framför allt i idiomet smolk i glädjebägaren, som används om ett irritationsmoment eller en motgång som hastigt och oväntat kommer i vägen för framgång, glädje eller firande.

Smolk. Gammalt ord. Efter en fantastiskt vecka i naturens Mekka så ligger det ändå lite smolk i ljumsken och skaver. På Midnattsgaloppen skulle första dagen vara loppet då man upplevde naturen och den tredje dagen en tävling som bara skulle genomföras men dag 2. Dag 2 var allt hela resan handlade om. H21. Långt, hårt och svårt. Tyvärr inte svårt visade det sig i efterhand. I alla fall. Min enda vision inför viktiga lopp, oavsett fart, är nollvision. Man får inte bomma. INTE BOMMA! Tydligen kan även världens bästa orienterare bli ringrostig. Borde det verkligen hända så kort som 8 år efter senast genomförda lopp? Eller bero på sämre syn. Fick fan använda förstoringsglaset på plankan vid varje kontrolltagning. Tragiskt. Något gick hur som helst fel.

Bommar 6:e kontrollen med 1 minut. Idioti. Drar upp i fel myrdrag och ser branten men vägrar korrigera. Ringrostig. Smolk.

Bommar 22:an med 2 minuter. Idioti. Ser sänkan. Ser inte skärmen. (Vilket nog lurade mig då merparten av skärmarna hade Småtrollssynlighet på banan) Vägrar titta på kartan. Springer en krampfylld krok. Ringrostig. Smolk.

Jag kan inte släppa detta. Smolk. Här tar man sig till Skandinaviens obygd för att uppleva det bästa och terrängen var det bästa jag någonsin upplevt. Vad gör jag då? Okynnesbommar 2 jävla idiotkontroller. Smolk.

Det handlar inte om tidstapp. Inte i detta fall. Jag tog för fan massa kort under loppet och bytte dessutom batterier i kameran vid ett tillfälle så tidstappet på kamerahanteringen är nog klart större än bomtiden. Men ändå. Nollvision. Det svider. Kan inte släppa.

Smolk.

I både ljumske och pannglob
 

Kl: 16:42 - Hemma från Tromsø

 
Som vi säger hemma på Fläskberget.

It´s whiskeytime!

- "Den här är du värd AspLövet!"

Jag vet.

Kunde inte sagt det bättre själv.