söndag, januari 31, 2010

Tacka fan för att folk tar livet av sig

 
Nu är det fortfarande inte roligt längre. Den här jävla vintern har fastnat i vinkelvolten. Från och med nu döper vi om den här bistra årstiden till "Flemming Fartland".
 

Tagga skogen

 
I natt var jag ute i skogen. Sprayade reflexfärg på träd och smög omkring med grymlampan i handen.

Jag tror ingen såg mig.

När jag kom hem hade jag fått reflexfärg på händerna. Det blir lysande handjobb framöver med andra ord.


lördag, januari 30, 2010

Saker att roa sig med en lördagskväll

 
Har Lupines TL 700 hemma för att testköra. Det är en Tesla i ficklampsformat. Man känner sig som en ultracool Jediriddare med den i handen. swoosh swoosh. 700 lumen rakt ut från handleden.

När jag blir stor ska jag bli Jediriddare. Eller sophämtare. Jag har hört att dom tjänar jävligt bra. Sophämtarna alltså. Vad Jediriddare får i månadslön vet jag inte. Inte hur många veckors semester dom har heller för den delen. Det får nog bli sophämtare. Man vill ju inte chansa.  Mindre chans att dö på jobbet också. Fast man får dras med den där lukten i kläderna förstås. Borde kanske nöja mig med att vara Putiksef.

Febertankar

 
Jag mår inte bra. Eller. Jag mår ännu sämre än vad jag normalt brukar göra. Må bra är en utopi när man är en idrottsinvalid. Men. Idag mår jag mer inte bra än bara inte bra. Har haft en elakartad förkylning sista veckan som vägrar släppa taget. Idag spär jag på den med lite frossa. Ligger i soffan under en filt och fryser. Den kalla ölen värmer inte alls. Kanske borde jag dricka något varmt istället. Förmodligen inte.

Medan frossan fryser i mig upptas mina tankar av underligheter.

Mest funderar jag på Wold Of O´s projekt, 101 orienteering maps. Det är ju ballt och sådär men i ärlighetens namn borde det även listas 101 platser/kartor som man inte borde besöka. Partier så jävliga att dom borde kategoriseras som katastrofområden. Områden där ren skog inte dominerar kartbilden. Områden där stigar finns i större omfattning än höjdkurvor. Områden där Sveaskog kammat hem timmervinsten. Områden som i bästa fall kan bjuda på någon röd-orange ton i svårighetsgrad. Den listan vill jag se. Så folk vet vilka tävlingar dom bör avstå.

Sen funderar jag lite över loggan till 101 orienteering maps. Vem är den lilla gubben som springer på höjdkurvan? Springer han på skrå eller ligger han ner? Tekniskt sett så ligger han i alla fall ner. Och hur är det med kontrollen med ett kors längre bort till höger. Är det dit han är på väg? Till sin egen död? Dog han innan han var framme? Tragiskt. Undrar om han hann med att springa på dom där 101 kartorna innan han dog? Jag tror inte det.

Det behövs lite Ipren Koff på dom här tankarna tror jag.


fredag, januari 29, 2010

Saker som irriterar mig idag

 
I putiken har vi en sponsrad entrématta. Fast den här mattan har jag framför disken. Vilket iofs nästan är innanför ytterdörren. Nåja. På den här mattan står budskapet, "Grip don´t slip". Det må så vara att företagets normala produkter är halksäkra och möjligen att ovansidan av nämnda matta är halkfri men undersida däremot. Jävlar vad den där mattan glider runt i putiken. Ibland är den halvvägs upp i skostället för att nästa sekund vara på väg ut ur putiken.

Den här mattan gör mig jävligt förbannad.

Fredagsbuff till trots.
 

torsdag, januari 28, 2010

Vinterkräksjuka är för nykterister

 
Det är si och så med den Miniknatska träningen den här veckan. Magsjuka härjar. Det spys till höger och vänster så man känner sig som servitören till Mr Creosote.

Själv spyr jag aldrig. Varken som magsjuk eller bakfull. Vänta nu. Bakfull blir jag aldrig. Jag minns ju aldrig att jag varit för full. *tackar minnesluckans fantastiska egenskaper* För att råda bot på misstanke om magsjuka tar jag i alla fall alltid en finwhiskey. Eller två. Fungerar lika bra med fulwhiskey tror jag. Framförallt tar jag alltid två fingrar vid varje påfyllning. Två AspLövska fingrar är dock för lite så jag brukar ha Alexander Karelins fingrar som referens. Då blir det lagom mycket i glaset.

*Om nu Karelin har 10 fingrar, hur många påfyllningar kan jag ta?*
 

Inte alls bitter...

 
Idag har jag lagt planering för året som tydligen redan börjat.

Hur ska AspLövet bli en positivare person 2011 när H45-karriären ska tas an hemma i garderoben?

Glad och positiv musik är svaret.

Därför införskaffade AspLövet piletter till Chris Isaaks junikonsert här i Stockholm

Positivare kille får man leta efter

Jag brukar inte nyttja andras bilder och videos på bloggen men för en av AspLövets husgudar gör jag ett undantag











Glad kille.

Passar mig.
 

onsdag, januari 27, 2010

Samtidigt på ett lager någonstans i Sverige


Bistra tider i Putiken

 
Här i putiken räcker det inte med sol i sinnet. K13 får känna på bistervintern även om han befinner sig inomhus. Själv hukar jag bakom disken för att slippa se snöstormen vina in genom den dragiga dörren samtidigt som jag mumsar på en recovery bar från Maxim. Kola/hasselnöt/chocklad. Endast 20 spänn.

Mums.


måndag, januari 25, 2010

Ska vi ha det så här...

 
Har haft en jävla skitdag. Inte bara med den här sprintförkylningen, som tidsmässigt börjar likna en långdistans, utan även på andra plan. Imorse lyckades jag i min senildemens tappa bort min telefon på pendeltåget. Förmodligen åkte den ur jackfickan när gubbmössan skulle upp ur samma ficka inför avstigning. Ångesten blandades med en 45 minuters telefonkö för att spärra skiten. 30 minuter efter att den spärrats fick jag samtal att den var återfunnen. Fru AspLövet blev uppringd av en städare som hittat den på tåget. Tur i outuren var att mitt tåg nästan direkt åkte in i en av SL´s tåghallar i Älvsjö för att den skulle städas. Där hittades den och städaren som var av snäll natur och ringde förmodligen första bästa nummer som dök upp i telefonen. Bra där.

Sen blev det jobbigt igen.

Tog ut en karta från nätet för att hitta till den där avkroken där tågen städas. Rakt på var fel visade det sig trots att kartan visade gynnsamhet i den riktningen. Det var ta mig fan tågspår, staket, motorvägsavfarter, idrottplatser, murar, gamla tanter i bredd, en stängd korvkiosk, konstiga gatunummer, nya vägar och en massa annat som inte fanns med på kartan.

Man kan tycka att om det nu finns en sån där sprintnorm att STOF borde dela med sig av densamma. Inte för att ens orienterarna verkar förstå den men hellre en enhetlig skitnorm än en massa olika normer som inte duger åt något håll.

När jag gick hem följde jag banvallen. Jag vet. Förbjudet område, men jag hade inte velat stoppa mig själv i det läget. Svetten längs med ryggraden kokade av ilska på AspLövet. Detta trots att den borttappade telefonen var återvunnen.

När jag kom tillbaka till Putiken hade jag missat lunchen.
 

lördag, januari 23, 2010

fredag, januari 22, 2010

Osnutet är inte bäst.

 
Idag ligger jag ihopkurad bakom putiksdisken. En elak förkylning har slagit sig till ro ett spadtag upp i skallbenet och jag gnuggar mitt ansikte mot den sträva putiksmattan för att lindra den molande pinan. Jag vilar min blick upp mot Buffstället och ler ändå litegrann mitt i all motighet. Idag fick jag in en massa nya buffmodeller och mitt största problem idag, förutom förkylningen som måste komma från sprinthelvetet, är att välja vilken jag ska stödköpa. Jag ska jobba imorgon så det är ingen brådska.

Jag kan ligga här hela natten om det är så.
 

Fredagsunderhållning

 
Ge mig ett B!!

torsdag, januari 21, 2010

Se så AspLövet blänker!

 
Vi har en ny produkt i putiken. Reflex på sprayburk. Genialiskt. Den versionen vi har funkar på mer eller mindre alla världens material men sen har jag även en testvariant som funkar på kläder och kroppen. Eftersom jag gärna vill testa nya produkter tänkte jag mig följande.

När mörkret smygit sig på putiken ska jag klä av mig alla kläder, släcka belysningen och slå på någon av monsterlamporna i displayen. Sen ska jag springa fram och tillbaka i ljusskenet och bli bländad av min egen spegelbild i den stora putiksspegeln.

Kommer inte på Youtube inom överskådlig framtid.
 

tisdag, januari 19, 2010

Light is good from whatever lamp it shines

 
Idag när jag åkte hem från putiken hade jag pannlampor för 20,000 i ryggsäcken. Sen gick jag ut i skogen i sällskap av en god vän. Vi lös upp natten och jämförde oss fram. Inget slår det nostalgiskt mjuka gula skenet av en usel halogenlampa. Där var vi överrens. I ljustävlingen sopade dock Lupines Betty mattan med dom andra lamporna. Det var inte ens match i en halvlek om man säger så.

När jag kom hem insåg jag att inte en sekund under stunden ute i lampskenet hade jag blivit sugen på att springa orientering.

Det måste säga mig någonting.

Jag vet bara inte vad.
 

måndag, januari 18, 2010

Kundundersökning

 
Ultralätt sko med GORE-TEX®, högt skaft och odubbat.

"Bu", "Bä", "Funkar" eller "Vad fan är det där?"


Nya grejor är aldrig fel

 
Idag har Putiksefen varit på sportmässa och sett produkter som komma skall. Det fanns en hel det grejor man skulle kunna tänka sig fylla garderoben med. Reflex på sprayburk, 1 miljard skaljackor, ihopfällbara bärplockare, Buffar och inte minst Inov8´s nya dubbskor. Hade jag varit orienterare fortfarande hade jag köpt ett par av varje sort. Nu fick jag nöja mig med lite smekningar.



Men nya orienteringsskor i alla ära dagens fynd införskaffades i Adidas Concept Store. Eftersom inte ord kan beskriva skönheten i t-shirten jag köpte så bjuder jag på en bild. (Hade jag haft fetare plånbok hade jag köpt ett par vita sneakers med Stormtroopertryck på också)


lördag, januari 16, 2010

Old and tired verkar vara ett familjedrag


"Oh lay me down in Forest Lawn"

 
Jag har hittat en potentiell sista viloplats. En fantastisk rotvälta som skapat ett naturligt regn och vindskydd. Det är så smutt att man kan gå dit redan innan det är dags. En kudde, en flaska finwhiskey, en bra bok. Sen är det bara invänta vårkanten eller döden. Vad som än kommer först.





Forest Lawn by John Denver
 

Skit i vargarna, där borta går AspLövet!

 
Under dagens snöpulsning höll jag på att bli jaktslaktad. Bäst som jag kom smygande genom ett lite tätare skogsparti stötte jag hastigt ihop med en jägare som hade bössan i högsta hugg. Han hojtade förvånat till och anropade via mobilen sina jaktkamrater, som tydligen kom svepande på bred front rakt mot mig, för att stoppa alla skjutningar. Tydligen var det rådjursjakt just där jag i min ensamhet vacklade runt.

Inget vådaskott hann avlossas.

När jag lämnat jägarna bakom mig funderade jag på hur dom skulle ha hanterat min kropp efter dödsskjutningen. Hade dom likt ett rådjur hängt upp mig i ett träd, skurit upp min hals och låtit allt blod rinna ut i den vita oskuldsfulla snön under min kropp.

Jag hoppas det hade blivit så.

Lite värdighet vill man ju ha även efter sin död.
 

"If life seems jolly rotten..."

 
Och på den 16:e dagen vände sig AspLövet mot sig själv och sa med en ganska omyndig röst.

"Att göra dig till en avbild av mig själv har visat sig vara en stor besvikelse. Eller ännu värre. Du är som avkomman till en besvikelse. Kanske borde jag valt ett revben till din skapelse istället för vadbenet. Nu får du en sista chans. Antingen hänger du i det här stigkorset resten av ditt patetiska liv eller så gör du något som åtminstone påminner om ljusa sidan av livet."

Jag ville inte vara sämre än min egen besvikelse så jag gick ut i skogen och attackpromenerade i en timme.

När jag kom hem funderade jag på om det ändå inte är så tokigt att hänga i stigkorset.
 

fredag, januari 15, 2010

Ok men inte mer.

 
En kall folköl. En påse chips med allt annat än fettfri dipp. En stekhet hockeymatch där Leksand tvålar till Malmö med uddamålet. En torrspricka på ena stortån. En ledig lördag på lut. Ännu en vilodag i januari (15 and wooho!). En insikt om att 2010 kommer bli ett mellanår i mitt konstanta rehabiliterande. En tom plånbok.

Saknar inspiration till stordåd.

Saknar någonting.
 

onsdag, januari 13, 2010

Tvångstankar på kvällspromenaden


Grande opening of the new Putik on the wepp

 
Ja jävlar!

Vid dagens slut i Putiken slängde jag upp fötterna på skrivbordet och utropade högt!

"Den som har gjort det här är fan i mig värd en iskall öl!"

Ingen höll med, men det var inte heller någon som opponerade sig mot det jag sa. Kanske blir det lätt så när man är ensam i lokalerna. Vad vet jag. Efter veckor av slit är i alla fall Putiken uppe på weppen i lite propare form. Nu är det nya skalet med det primära innehållet klart. Nu ska jag lägga fokus på att göra tillvaron för eventuella besökare lite roligare. Kanske blir det en Putiksblogg. Eller en Putikstwitter. Eller så säljer jag ut mina gamla orienteringsklenoder. Ideérna är många. I många fall usla dock. Vi får se vad framtiden bjuder på.

Men först...

Iskall öl!


Backträning utanför Putiken


måndag, januari 11, 2010

Tål Zombies sån här kyla?

 
Jag fick en märklig känsla när jag var ute ikväll. Klockan var sent och ovanpå ångestkylan låg en råkall dimma som sprang rätt in i gubbvaderna utan att passera gå. Gatlyktorna kämpade mot mörkret och dimman medans upplysta fönster gapade tomma på livstecken. Plötsligt kändes det som att jag var med i en fattigmans zombieapokalyps. Alla människor var lika bortblåsta som deltagarna på ett Ultra-SM men inte fasiken kom det några Zombies rusande. Det var bara jag, kylan och ensamheten som sakta vandrade runt kvarteren där jag bor.

När jag kom hem och hade borstat tänderna hörde jag grannen spola i toaletten.

Om det nu var grannen.

Jag låste dörren med bägge låsen ikväll.


Putiksefen blir uppläxad

 
Jag har fått min första uppläxning i Putiken. Hade en kund inne förra veckan som vill köpa nytt batteri till sin gamla halogenlampa (Ni ser!). Jag förklarade då vilka varianter vi hade på Nickemetallhybrid batterier.

Han tittade med avsmak på mig och sa.

- "Nickelmetallhydrid"

"Ehh.. Ursäkta?" svarade jag.

- "Nickelmetallhydrid. Det heter hydrid och inte hybrid"

Stämningen blev tryckt i putiken och kunden gick utan att köpa något.

Man lär sig något nytt varje dag.

Även om mänskligheten.
 

fredag, januari 08, 2010

Vad folk vill ha 2010

 
Vad är då trenderna för 2010? Vad gäller putiken så börjar redan årets storsäljare utkristallisera sig.

"Vadå?"

"Vadå?"


..hör jag mig själv säga förväntansfullt trots att jag redan vet svaret.

Våtsockor säljer jag i parti och minut men det kan bero på köldknäppen så det är inte rätt svar. VJ-Xero skorna? Bra gissat. Jag skottar ut VJ-Xero skor och ta mig fan om inte några Östermalmskärringar har varit här och ryckt i dom också men näee... Monsterlampor då? Såna säljer vi men någon kanontrend står dom inte för.

Det som trenden visar för 2010 är.....

*trumvirvel och konfetti*

Nickelmetallhydrid-batterier och automatladdare!

Jävlar vad dom säljer. Folk står och köar utanför putiken och alla har samma historia att berätta. Deras gamla batterier och antika laddare till 20-åriga halogenlampor har gett upp. Men lamporna. Lamporna, som såhär i perspektiv måste vara världens sämsta affärsidé eftersom dom aldrig går sönder, är lika friska som dagen dom köptes.

Vem fan hade gissat det liksom.

Och jag som trodde att jag var ensam om att leva kvar i det förgångna.
 

torsdag, januari 07, 2010

Ett jobb bland jobben

 
Jag kastas mellan jobbuppgifter här i Putiken. Från stöddig putikschef till lokalvårdare till plock & pack till orderhanterare till reparatör till kundtjänst till något jag inte ens vet vad det ska kallas. Och på det marknadsansvarig. Har börjat pula med annonsering och spottat ur mig några alster redan. Ett exempel ser ni här nedanför.



Det var svårare än jag hade väntat mig. Plötsligt var jag tvungen att sätta mig in i hur vanliga orienterare kan tänkas agera. Därför spelade jag på känslan av att tappa bort klungan. En inte helt lätt känsla att fånga när man själv aldrig upplevt fenomenet. På den tiden det begav sig var jag med i många klungor men jag tappade aldrig kontakten. Däremot sprang jag ifrån klungorna. Sån var jag tydligen. I alla fall vad jag vill minnas.

När jag sitter med det här annonsarbetet kännner jag mig i alla fall som Don Draper i Mad Men. Det är bara kostymen som fattas. Och whiskeyn. Jag har allvarliga funderingar på att köpa in en sån där drinkbricka till putiken. På den ska det stå några flaskor finwhiskey, en iskink och ett par feta whiskeyglas. Sen tar jag mig några stänkare medans jag tänker ut nya briljanta ideér. Det är bara det där med alla cigaretter som bär emot. Jag tror jag skiter i dom. Drinkbordet på kontoret kommer däremot aldrig bli torrlagt. Inte så länge jag är PR-chef.
 

onsdag, januari 06, 2010

Jag minns rösten som om det var igår

 
Jag hade en dröm i natt. Inte bildlig* utan mer som en röst i natten. Han talade på sitt alldeles särskilda sätt och vaggade mig vidare in i något som var total komasömn.

När jag vaknade hade hans röst tystnat.



*Jag kommer fortsätta med ofokuserat kylslagna bilder tills våren knackar på dörren

Hittat i garderoben

 
Jag hittade av en slump lite texter från Garys Vänners eskapader under sent 90-tal och tidigt 00-tal. Det var kul att läsa ända tills jag kom till slutet av en av mina egna texter och läste dom tragiska orden "så länge Jag inte kan springa orientering pga mina skador".

Redan år 2000 alltså.

Jag hade glömt bort hur fort tiden går här i bitterhetens dal.




Lördag 2000-09-09
Det finns säkert många som undrar hur det är att cykla med Garys vänner, och för att ge en något sånär exakt beskrivning så skulle man kunna säga såhär....

Tänk dig att du har dött, och inte bara det du har kommit till himlen också. Det kanske är lite svårt att se framför sig men för sakens skull så låtsas vi att du befinner dig mitt ibland alla änglar, fluffiga moln, regnbågar som sträcker sig ovanför dig och en liten grupp babes som spelar harpa en bit bort. Plötsligt upptäcker du att du befinner dig på en mountainbike och far fram i en lummig skog med solen värmande i ryggen. Du studsar över hoppen som dyker upp längs den slingrande stigen och ingen trötthet känns i dina ben. Du tar en slurk ur din vattenflaska och ölen sportdrycken smakar himmelskt gott. Plötsligt hör du glada tjut och skrattande röster en bit bort. In från en sidostig kommer plötsligt alla dina bästa vänner farande och hälsar på dig med uppslupna tillrop. Ni drar raskt vidare på den rot- och stenfria stigen med vinden varmt fläktande i ansiktet.... Tänk dig det ögonblicket, bortom all tid och rum. Vad skulle du säga då?? "Ahhh" skulle du lyriskt säga "Det är precis som att cykla med Garys Vänner!"

Med det i tankarna så går vi vidare till recensionen av den aktuella rundan:

Deltagare/väder:
Trots att det var fisketurer och SM helg för en del av Garys Vänner så var det fem mer eller mindre friska MTB entusiaster som kom till samlingen. Det var Teddan, Dalis, Zeke, Jonas (Som hade 5 mil i benen redan vid samlingen) samt undertecknad. Dagen till ära så var det över 20 grader och strålande solsken. Dock var det en frisk bris för att inte säga storm som blåste och den skulle förfölja oss under hela rundan med vad vi upplevde som motvind hur vi än cyklade.

Omgivning/underlag:
En viktig sak för Garys vänner är faktist att följa Orienteringens banläggarbok där man predikar för maximal variation av dom 3T:a. dvs man skall variera Teknik, Tempo och Terräng så mycket som möjligt. Med det i bagaget drog vi den här dagen iväg.... Efter ett kortare stopp för att fylla på luft i vissa däck så satte vi högsta fart söderut och via Antuna och Rotebro på grusvägar så tog vi några underbara skogsstigar som förde från Ytterby via Viby och Järvafältet ner mot IKEA vid Barkaby. Om det är något område som man skall rekommendera för nyblivna MTB åkare så är det Järva fältet. Hela partiet bjuder på en uppsjö av varianter på små och stora stigar, där man kan hitta nya vägar/stigar varje gång om man vill. Vi tog oss under motorvägen och höll oss på cykelvägar genom Viksjö. Vi gjorde några försök att ta småstigar men dom försöken slutade obönhörligen i tomma intet. När vi så äntligen kom igenom samhället och tog oss in i skogen hittade vi en stig som hade passat ypperligt i vilket grustag som helst. "Mean-Machine"-Jonas tyckte att den var suverän medans vi andra helt sönderskakade hade något lägre tankar om stigen. Svårigheten med småstigar som är steniga och/eller rotfyllda är att man måste få upp en viss fart, tappar man lite tempo eller flyt så tar det stopp och man står på öronen, sen kan man iofs vurpa om man har för hög fart också;-) Zeke som inte har clips valde att svänga av halvvägs för att hitta ett finare stråk. När vi så äntligen kom av stenstigen så tog vi kalasfina stigar via Görväln (där vi mötte upp Zeke) mot Kallhäll och Stäket innan vi tog oss in på Ängsjö kartan. Hela Ängsjö kartan är som en enda stor godisskål av cykelstigar. Små trixiga, snabbt slingrande och vägval både till höger och vänster. Ett riktigt eldorado för MTB åkare. Efter fika stoppet tog vi den kortare vägen hem förbi Harva där vi avslutade rundan med att rycka i backarna hem fram till allén innan vi svängde in i Ägget för den så traditionsfyllda cykeltvätten.

Fika/vätskepåfyllning:
Dagens runda som var något kortare än normalt (5 mil, 3½ timme) innebar ingen större jakt på ställen där vi behövde fylla på våra vattenflaskor/ryggsäckar. Fikat blev pga av vissa omständigheter något senare än normalt men det gjorde nu inget när vi slog oss ner bland ute-borden vid Ängsjö fiket. Jonas som hade varit ute klart längre än övriga och som redan vid samlingen i Ägget hade mumlat om fika slog på stort och tryckte både en ägg & ansjovis macka samt en stor portion hemlagad äppelpaj. Vi andra nöjde oss med negerbollar, kaffe, läsk samt lite annat smått och gott. Själv blev jag bortfintad i kassan då jag fick välja mellan en varm Cola och en kall Pepsi, Trots att det bar emot så valde jag den kalla Pepsin vilket skulle visa sig vara sommarens nerköp. Pepsin visade sig vara en Pepsi Max [=inget socker!!] Med gråten i halsen var det bara att suga i sig den sockerlösa vedervärdiga drickan. En lite tråkig parantes på ett fikaställe som både ligger perfekt, har gästvänliga öppettider året runt samt ett gott och frestande utbud.

Höjdpunkter/missöden:
Punkteringar skulle visa sig bli hela rundans melodi, Jonas (Med ett väl utslitet ytterdäck) fick byta inmnerslang tre gånger (Viby, Viksjö och Ängsjö) och Dalis fick punktering en gång i Kallhäll, där vi noterade att hans frambroms låg för högt upp och nötte sönder insidan av ytterdäcket. Tur i oturen var att vi hade precis 4 extra slangar med oss. Rundans dyraste missöde drabbade Teddan då han halv-voltade med sin cykel på den steniga stigen i Viksjö. Hans färd-dator slog då i en sten och sprack totalt. Höjdpunkterna på rundan måste väl ändå vara den värmande solen, fikat på Ängsjö samt en perfekt mix av stora och mindre stigar som vi tog oss fram på.

Slutomdömme:
Ett ord som ofta används av Garys vänner är "Livskvalitet". Det är ett ord som lite grand går hand i hand med frågan "Vad är meningen med livet?" Även om jag kanske tycker att ju oftare man ställer sig den frågan desto längre från svaret kommer man. För att få ett slut på detta flummiga "slutomdömme" någongång så kan jag bara ännu en gång tacka för en underbar cykeltur i goda vänners lag. Och konstatera att så länge Jag inte kan springa orientering pga mina skador så är dessa turer det bästa i mitt liv (Skall inte blandas ihop med "dom sista ljuva åren")

"Först hem får en back öl" // AspLövet
 

En dag är den kalla lik

 
Mitt liv lever ett vakuum just nu. Går till jobbet. Jobbar. Går hem. Och sen tillbringar jag min lediga tid med att titta ut på köldhelvetet. Går förbi spinningcykeln i vardagsrummet ibland för att se om den står kvar men går sen alltid in i sovrummet igen. Persiennerna är nerdragna och det enda ljus som strilar in kommer från ett litet fönster långt uppe i hörnet. Fönstret talar till mig men jag svarar inte.

Vi har inget att säga varandra.


måndag, januari 04, 2010

Karteringsproblem

 
Jag har gått och oroat mig det sista dygnet. Jag har gnagts sönder inombors och kastats mellan okoncentration och irritation. Var och såg Avatar (3D-versionen) igår och den var ju fantastiskt och sådär men hur i helvete skulle man kartera den där planeten. Terrängen i sig är väl inga problem men alla dom där hängande "öarna" uppe i luften kan bli problem att få in på kartan. Allt under skyms ju liksom. Karteringsproblemet är faktist mer irriterande än frågan på hur dom kunde hänga i luften och hur det kunde finnas vattenfall på dom där små stenformationerna.

Jag gissar att IOF´s kartgrupp sliter sitt gråa hår just nu.

Fast frågan kanske inte är högprioriterad när jag tänker efter.
 

lördag, januari 02, 2010

Oväntad tätkänning

 
Även dag 2 fick jag bita kylan i kinden och lämna garderoben. Efter en tur och returresa tilll putiken fick det vara nog. Tyckte jag. Men den gamla trötta träningskompisen ville annorlunda och tjatade till sig en sen ankarsträcka utomhus. Ett lätt snöfall singlade ner över oss samtidigt som kylan fick ögonfransarna att frysa ihop. Bäst som jag famlade fram i kvällsmörkret såg jag något framför mig.

- "Är det där klungan?" (jag frågade nog mest mig själv)

Hur kan det vara möjligt? Jag som legat i bakvattnet och slakat så länge. I ögonvrån såg jag en skepnad som möjligen kan ha varit en rundradiokontrollant. Jag skrek till honom.

- "Hur långt är jag efter?"

Jag fick inget svar men kände plötsligt en enorm tillfredställelse. Kontakt med klungan. Jag. Jag som varit flera år efter har plötsligt tätkänning. Eller tog lördagsgroggen hårdare än väntat? Måste tänka positivt. Jag är med igen och med lite fartökning så är jag nog förbi. Imorgon är det jag som tar på mig orienteringsskorna.

Näee visst fan...

Dom eldade jag ju upp för 4 år sen.



fredag, januari 01, 2010

Dag 1 (av 365) i framgångssagan

 
Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig men eftersom 2010 nu skulle var AspLövets år hade jag åtminstone räknat med blidväder Dag 1. Men icke. Frosten bet mig i gråskägget så jag vände åter hem till garderoben efter bara några minuter ute i livet. Man kan säga att 2010 års planer för stunden är lagda på is. Jag kommer inte ut ur garderoben förrän gräset är grönare än på andra sidan. Det eller tills jag måste till putiken. Vilket i och för sig är redan imorgon.

Hmm...

Jag är rätt dålig på det här med klimathot märker jag.