onsdag, december 30, 2009

Ut med det gamla och fram med det slitna

 
Jag firar ut katastrofåret 2009 med en rejäl jäkla förkylning. Det kan jag gott ha. Lika bra att ta allt skit som går innan 2010 tar vid.

2010 kommer ju annars bli AspLövets år enligt den Kinesiska zodiaken.

Jag tror att 2010 kommer bli året då AspLövet...

Gör tävlingscomeback (om än bara ett gästspel)
Är frisk på Lida Loop.
Köper en monsterlampa. *lögn*
Attackpromenerar på Älgdrevets minneslopp.
Arrangerar ett Makrame.
Går ner i vikt.
Gör sin planerade MTB-tur från Uppsala och hem.
Får putiken att blomstra.
Införskaffar en ny tvspels-konsol.
Kartminnespromenerar Naturpasset på hemmakartan (igen).
Ringer en vän.
Genomför fler träningspass än det finns veckor på året.
Fotograferar sig själv mindre.
Får Miniknatarna att gilla 70/20 intervaller.
Lyckas få ihop banor till Grymnatta.
Upptäcker frukt.
Klipper terrasslådans gräsmatta oftare.
Dricker mera vatten.
Dricker mindre alkohol.
Dricker finare whiskey.
Äsch! Bara jag dricker.
Får användning av sina noppiga gamla orienteringsstrumpor.
Träffar Salma Hayek. *svårt mål*
 

tisdag, december 29, 2009

Stabbvad

 
Min premiärtur på löparhimlen häromveckan var inte helt utan komplikationer. Jag stelnade till i vaderna dom sista kilometrarna och även om jag inte upplevde det som att något gick sönder stabbade jag till mig rätt grovt. En stabbighet som inte verkar vilja släppa så jag verkar få stabba mig in i 2010. Så kan det gå. Kanske borde prova att stretcha lite. Eller ha kompressionsstrumporna på mig dygnet runt. Eller smörja in vaderna med finwhiskey. Eller som sista alternativ bara vara nöjd.

Stabbigheten ligger även i släkten då ena Miniknataren vacklar omkring här hemma i samma stela form. Han har ont i bägge benen just nu. Växtvärk säger läkarvetenskapen. Själv säger jag till honom.

- "Vänj dig. Det kommer aldrig gå över."
 

Putiken goes artsy-fartsy


måndag, december 28, 2009

Medan slasket droppade utanför


Dagens visdomsord

 
"Han sprang i skogarna på hårda sulor
och skrämde rävarna i deras kulor.
Med glosögd blick på karta och kompass
han klafsade i träsk och knäckte vass.
Revs hundraårig mossa bort inunder,
vad gjorde det - här gällde ju sekunder!
Han rann liksom en rem. Nu är det slut.
Han fick ej veta hur en skog såg ut"

[Einar Malm 1930-talet]
 

söndag, december 27, 2009

Snäll? Jag?

 
Tydligen får man julklappar utan att ha varit snäll det här året. Sannerligen uppochnerstjälpta världen. Av fantastiska fru AspLövet fick jag två LP-ramar. Plockade fram två skivor ur förrådet lika grymma musikaliskt som estetiskt och satte upp på väggen.

Vadå leva i det förgångna?


Jultankar

 
Jag har tillbringat julhelgen liggandes under julgranen med en tuss av tomteskägget fasttorkat i ena mungipen och en varm julöl i högerhanden. Allt eftersom barren från den ovattnade granen fallit ner i mitt ansikte har jag eftertänksamt funderat på mitt liv.

Mest har jag funderat på min vistelse i H40-klassen. Sicket jäkla skämt. Nu är det bara ett år kvar innan nästa mediokra epok [H45] tar vid. Det är knappt jag kan bärga mig. H40-karriären skulle kunna likställas med att gå ner till stationen och plocka upp en gravt alkoholiserad gubbe från närmast sörjande parkbänk. Sen slår man in den där gravt alkoholiserad gubben i presentpapper och ger på det bort paketet till sig själv. Man blir sen jäkligt förvånad över innehållet i presenten. Man får vad man förtjänar så länge man inte tror på tomten.

Sen har jag även funderat på vad jag ska fördriva min tid med under det här sista året som står på skrå. Man borde ha någon målsättning. Det har alltid varit en av mina paradgrenar. Målsättningar. Under min tid under granen har i alla fall två mål tagit sig fram ur dimmorna. I juni körs Lida Loop. MTB-loppet jag fick ställa in förra året efter 4 friska månader som byttes mot sjukdom dagen före. Hörde jag en "skål!" på det? Sen arrangeras ju även *trumvirvel* Nostalgitripp i Älgdrevsmarker någon gång i juni av Ulriksbergs IK. Satan i gatan. Fel månad i och för sig så något snöglopp i luften lär man inte se men jag kan tänka mig att åka dit och attackpromenera lite i hängmyrarna.

Båda min planer i juni alltså. Förmodligen krockar arrangemangen samtidigt som jag är sjuk och på det ett stilla sommarregn för att förstärka ödets lott.

Annars ska jag bara bida min tid tills jag fyller 50 då ska jag cykla till Nordkap.

Om jag nu har kvar bägge benen då.
 

torsdag, december 24, 2009

Gravitationen är enda vägledningen

 
Var ute arla julmorgon och såg ingen skillnad på marken och himlen. Det var en jämngrå sörja med lite hallucinationer i gränslinjen.

När jag kom hem funderade jag på om det var sånt här väder som myntade uttrycket "Huvudet upp och fötterna ner"

Själv vet jag inte hur jag förhöll mig där ute.


onsdag, december 23, 2009

Jag önskar mig ett nytt lika jävligt år.

 
Idag hade jag uppesittardag i putiken. Jag satt upp när jag var på kontoret och i putiken satte jag upp bilder på mig själv. Lite inspirationsbilder helt enkelt. Mest naket förstås. Annars var det tyst i putiken. Ingen julstress alls.

Innan jag gick hem stödköpte jag lite julklappar till mig själv.

Ska bli spännande att se vad jag får imorgon.
 

tisdag, december 22, 2009

Tillfälligt uppvaknande

Vart tog jag vägen?

Efter premiärlöpningen fann jag det rådfullt att fira i dagarna fler. Dusade i susen och skaffade minnesluckor som kan räknas på en handfull händer. Det sista jag minns av värde är ett fat med ostron och en torrt knastrande champagne.

Jag vaknade i ett dike med blod på läpparna och spritdoft i håret. I fickan hittade jag ett kort föreställande mig själv.

I morgon.

Nya festligheter.


lördag, december 19, 2009

Idag sprang jag för första gången på drygt 3 år.

 
Om mina minnesanteckningar inte spelar sig själv ett spratt har jag inte sprungit sedan augusti 2006. Den knäkvaddningen har följts av några promenader, ett par mountainbiketurer men mest av allt mörker. Mörker som följts av mera mörker.

Dagens planerade attackpromenad hade två saker på katastrofagendan. Det var 10 grader kallt och banan hade hamnat ute i samhället av någon anledning. Promenad på asfalt. Promenad i helveteskyla. Promenad rätt in i psykbrytsväggen.

Jag hade alltså att välja på ett inställt pass, psykbryt eller att skita i min kropp och springa. Jag valde löpning och får förmodligen ta konsekvenserna av det framöver.

Der blev lätt löpning hela banan (9,7km) på asfalt och annat obarmhärtigt. Efter ca 5 kilometer började ena knät smärta och sista 2 kilometrarna stelnade vaderna till och det kändes som att ha två istappar till underben.

Jag hade önskat mig en vackrare comeback som löpare.

Vi får väl se om det tar 3 år innan nästa löppass.


fredag, december 18, 2009

Läge för vår snart va?

 
Minus 14 jävla Stockholmsgrader coh det sjunger i kinderna. Fingertopparna blöder smärta och jag ångrar så mycket.

Att jag skaffade hund.
Att jag inte kissade innan jag gick ut med hunden.
Att jag inte bor på varmare breddgrader.
Att jag har slut på finwhiskey.
Att jag ska ut och attackpromenera imorgonsvinkylan.

Annars är allt en del saker rätt OK.
 

torsdag, december 17, 2009

onsdag, december 16, 2009

Route to Christmas: Any Day

 
Det här med Quickroute är ju rätt kul.

Åtminstone i torrträningssammanhang


Demonstrationseffekten har avtagit

 
Ja.. Ja..

Det kom väl lite mer snö utanför putiken dårå.

*Hytter med näven mot en gammal tant som går förbi utanför putiken och ser vinterglad ut*
 

måndag, december 14, 2009

Så ni har vinter ni?

 
Det snöade över Stockholm idag och ett vitt smetigt täcke la sig på gator och torg.

Men utanför putiken var det vårlikt med barmark och varmgrader.

Konstigt.

Kanske har mina årliga demonstrationer börjat ge resultat till slut.

Men undet stupröret, som finns precis vid putiksdörren, fanns det tydliga bevis på att vintern fick ta omvägar för att tränga sig på.

Så mycket kan jag bjuda på.


söndag, december 13, 2009

O.P (Inte Aquaviten)

 
Jag har förgyllt min söndagskväll med att se Transformers II. Det var antingen det eller gå ut och attackpromenera. Valet var inte lätt men eftersom det görs alldeles för lite robotfilmer får man ta dom chanser som dyker upp.

Själv känner jag mig lite som Optimus Prime.

Jag bidar min överlägsenhet i det dolda.

I väntan på något jag inte vet vad det är så rostar jag sakta sönder.
 

lördag, december 12, 2009

Plötsligt händer det

 
Tillfället uppstår när man tidigt på lördagskvällen inser att finwhiskeyn är slut.

Jag ger mig fan på att det är den där jäkla torsdagskvällen som ligger bakom det här.

Vad ska jag nu fira veckans träningspass med?

Gå ut med hunden. - 1
Googla finwhiskey. - X
Bli nykterist. - 2


Bildbevis saknas

 
Jag såg ut som en manlig Modesty Blaise på dagens träning. Men där Modesty har fylligas kurvor visade jag kanske mer upp en fyllig konvex kroppsform. Sexappealen var det heller inte mycket att skryta med från min sida och även om jag nynnade på "Back in Black" hela träningen så kände jag nog innerst inne att så värst "tillbaka" är jag nog inte. 113 minuter tog mina 12,6 GPS-km. Dra av 10% så har ni banlängden.

AspLövet är den nya gamla svarta.
 

fredag, december 11, 2009

Håll käften! Vi startar här.

 
Fanns det inte något som hette "Tyst start" förr i tiden? Jag har en flimrande minnesbild av en startplats med en kompakt tysthet liggande över sig som bara avbryts en gång i minuten när en man i blå träningsoverall blåser i en visselpipa.

Minnesbilderna har i alla fall förföljt mig hela dagen.

Mannen i den blå träningsoverallen skrämmer skiten ur mig

Vem är han?
 

torsdag, december 10, 2009

Attackpromenader handlar bara om material

 
Jag fortsätter mina stödköp.

På helgens träningspromenad kommer AspLövet var så nyekiperad att fru AspLövet kommer tro att en helt ny man flyttat in hos henne. Jag glädjs med henne. Hoppas att han behandlar henne så väl som hon förtjänar.

Om vi börjar nerifrån så är i och för sig Xero-skorna redan nyttjade två gånger men två gånger är bara en tendens så dom får kategoriseras som nya ännu. Under och fortsatt upp från skorna kommer vi hitta stödstrumporna som skall gubbvadstestas. Ovanpå och fortsatt uppåt på kroppen ser vi sen ett par nya vintertights från Newline. Siitsöna! På det som i folkmun kallas kasslerkroppen ser vi då underst ett underställ från Halti, ovanpå det en obskyr t-shirt från Pogues konsert i Solna-hallen 1989 (not: Shane var rätt tankad och drack rätt friskt hela konserten). OK, den tröjan kan inte räknas som ny men eftersom Poseners brott preskriberats så måste denna tröja få samma upprättelse. Överst hittar vi i alla fall ett nytt stödköp. Newlines "Stormpack-jacka" är regn och vattentät vilket borde passa fint när jag skall forcera tätare granbestånd. Det är väl nästan så att man kan gnugga sig mot en Thailändsk barflicka utan att få sjukdomar i den jackan. På toppen, knoppen, den där utväxten som varken är hackad eller malen sätter jag en Buff. Kanske en ny. Kanske en nyinköpt. Kanske någon lånad eller möjligen en blå.

Bildbevis kommer....
 

Några tankar sedan sist.

 
Jag är för milda vintrar men jag är emot det mörka och blöta. Jag skulle vilja ha vintrar som är ljusa, torra och ett par centimeter snö på backen men termometern skulle aldrig få gå under +10 grader. Växthuseffekten goes vinter på något sätt om det går att ordna. Jag skulle vilja ha ha en lång vinterledighet, likt jul och nyår, men inget hattande och hetsande bland släkt, vänner och förpliktelser utan bara inlåst hemmavid med en back kall öl som sällskap. Jag är för viloperiod i november, och om man är på det humöret en bit in i december, men jag är fan inte för hela H40 som viloperiod. Jag är förbannad på det mesta men jag är emot folk som orkar vara förbannade. Visste ni att bara 1 av 5 orienterare erkänner sig vara en dålig orienterare. Av dom övriga 4 så... 1 ljuger, 1 inbillar sig bara motsatsen, 1 vet inte skillnaden på bra och dålig och 1 har bara sprungit sprintbanor. Och så är det jag dårå. Inte. Med. I. Statistiken. Jag är förvånad över hur mycket folk jag ändå har i putiken som gillar klassiska långa tävlingsformer i kontrast till den där kortare sorten som borde generera mer kunder med tanke på att dom ofta utförs i stadsmiljö. Kanske beror det på att vi inte säljer löparlinnen och asfaltsvänliga skor. Eller så är det bara mig dom inte gillar. Jag är emot folk som inte gillar mig men jag är för folk som inte håller med mig. Har ni också funderat på hur den orienteraren som gjorde den första bommen i orienteringens begynnelse måste ha känt sig? Han måste ju ha blivit livrädd. Jag är för jävla trött för att minnas vad jag tänkt sedan sist *tittar på klockan*
 

onsdag, december 09, 2009

Varde ljus

 
Jag har fortfarande inte blivit omvänd vad gäller monsterlampornas vara eller icke vara, men jag är samtidigt inte mer än människa, eller åtminstone en spillra av en sådan, så dom här nya tingesterna till lampor är i vissa aspekter jäkligt imponerande.

Jag har fått en rätt bra bild av pannlampsutbudet nu men måste erkänna att när vi fick in den senaste modellen av en lite dyrare lampa som nu uppgraderats till 1750 jävla Lumen så blev jag fan i mig imponerad. Det lyser utav helvete om den.

Har tagit för vana att innan jag stänger putiken tar jag ut lampan i mörkret på gatan utanför och lyser upp hela fasade på huset mitt emot. Till och med vindsvåningen 6-7 våningar upp badar i dagsljus när jag leker insatsstyrka från valfri B-film.

Grannarna mitt emot är dock mindre nöjda.


tisdag, december 08, 2009

Presentförpackade gubbvader

 
Jag testar en ny produkt som kommit med pudpil till putiken. Kompressionsstrumpor. Tydligen ska dom stabilisera vadmuskeln, öka blodgenomströmningen, ge bättre fart, mindre stela muskler (mindre gubbvader?), minimera bommar, öka attraktionskraften, minskad kvarskatt, 3 tv-apparater på triss-skrap och en massa andra fantastiska fördelar gentemot dom som inte använder strumpan.

Men jävlar i helvete vad dom sitter åt även på Sveriges ynkligaste vader.

En sak oroar mig dock lite.

Vad händer när man komprimerar ingenting?


söndag, december 06, 2009

Utmaningen

 
Jag blev kontaktad av en yngling ur 10mila-staben häromveckan. Tydligen har dom dragit igång ett projekt kallat Utmaningen. Det går väl i princip ut på att det finns inga ursäkter för att inte ställa upp på 10mila. Sånt gillar jag. I alla fall undrade dom om jag kunde spåna på lite loggor till den här utmaningen.

Här är dom 8 förslag som jag skickade över och som i vissa fall verkar ha godtagits.
















lördag, december 05, 2009

En bild på dagens AspLöv

 
När jag tittade på bilder i kameran som jag brukar ha med mig när jag promenistar så hittade jag en bild från dagens träning.

Minns inte att jag tog den bilden.

Så nära psykbryt var jag alltså.

Annars ser jag rätt normal ut på fotot.

Tydligen bedrar skenet verkligheten.


Snudd på psykbryt

 
Det tog emot på dagens träning. Banan och terrängen var nog inte helt optimal för en mentalt tröttkörd promenist. Lackade lite på dom långa åkerpartierna och kortade av. Egentligen gick den planerade 12km banan från 10:an långt söderut men jag vek ner mig som en vägpratare i höststorm. Tog 9:an, återvände till 10:an och sen raka vägen hem. Banan blev 10,5km och gps:en visade 11,6.

1.43tim av mitt liv som gjorde gott för kroppen.

Men absolut inget mer.


fredag, december 04, 2009

Fredagsbuff

 
Fördelen med Fredagsbuff och att jag stödköper buffar är att jag håller ekonomin för putiken ovanför den novemberblöta ytan i något som mest liknar en tvåstrecksmosse. Vid min död kommer det förmodligen inte finnas några pengar att tala om men mina efterlevande kommer att få ärva en förråd på Shurgard till bredden fylld av buffar. Så glada dom ska bli.

Idag hade jag dock svårt att välja buff. Jag vankade av och an som en H10 i väntan på prisutdelning. Handduk eller nyckelring? Handduk eller nyckelring? Till slut fick jag ont i huvudet av allt funderande så jag blundade och tog en på måfå. Det blev en rätt kontrastrik sak i vitt och grått med svarta vilda djur på.

Tur att det inte blev en liten trång juniorbuff för då hade jag fått ännu ondare i huvudet.


torsdag, december 03, 2009

Buffklubben

 
Det går lite trögt i putiken för Buffklubben.

Har hittills bara haft två Buffklubbare som visat upp sig i putiken. Dom har således fått medlemsnummer 2 & 3. Själv är jag nr:1. Min enda chans att bli en sån tror jag.

Inväntar förövrigt påfyllning av buffar i nya kulörer vilken dag som helst.

Vill det sig illa får jag köpa alla själv.

Den här putiken kommer köra mig i personlig konkurs.
 

Sockerfällan ligger inte på latsidan

 
Coca-Colatarmen skriker och för att jävlas finns det finns ett par ton godis i putiken. Jag skulle kunna fylla bollhavet på Silja Europa med allt godis och sen vältra mig naken i snaskigheterna.

Men jag är stark.

Socker som socker som socker tänkte jag och avstod frestelserna som bjöds ut.

Istället svängde jag förbi putiken "Gröna groggen" och inhandlade en finwhiskey. En ny sort. Bowmore "Darkest". Knappt tillåten med sina 15 år på nacken. Det var en angenäm ny bekantskap. Ungefär som att slicka en nytjärad Finsk bastubrygga samtidigt som Salma Hayek ligger och solar bredvid. Salma har inget med smaken på whiskeyn att göra men jag la till henne som kulör-referens.

Jag ger den 5 minnesluckor i betyg.


Cykelsadeln är prostatakall

 
Vem fan glömde stänga dörren till frysen?

Jag inser nu olyckligt att mina 130 dagar utan sockertillskott å´ det kraftigaste kolliderar med vintern. Ett helvete i par med ett annat helvete. Det är väl som att som att springa naken på ett Älgdrev och sen inte få köpa våffla efteråt. Helvete också!

128 dagar kvar.

Det får bli dubbla buffar på Fredagsbuffen framöver.
 

tisdag, december 01, 2009

Tiden går sakta

 
Saknar redan min Coca-Cola.

Fortfarande 130 dagar kvar.
 

En utmaning

 
Jag gillar att utmana mig själv. Testa min gränser. Och bli besviken. Om igen. Och om och om. Pånytt igen skulle man kunna säga. Typ om igen. Tror jag. Om. Men den här gången. Högre insatser. Fel. Återbäring där insatsen är lika med återbäringen. Som är mediokert hög. Förvirrande. I alla fall. Nu ska jag ha 130 dagars totalt läskförbud. Med livet pengar som insats. 20 spänn för varje dag jag klarar mig utan att dricka läsk. Om jag klarar 130 dagar kommer det ligga 2600 riksdaler i potten. Drömvinsten i extrem lightversion. Om jag misslyckas, om så bara för en enda dag av dom här 130, förloras alla pengar. Ingen livlina. Inga vänner att offra och bara förnedring. Pengarna tillfaller då fru AspLövet som får handla kläder för dom. Så kul för henne. Men vem är jag att tro på nederlag. Om jag lyckas kommer riksdalerna att tummas och gnuggas innan dom byts in mot en ny spelkonsol. Det är jag värd. 130 dagar. Ingenting.
 

Julklappstips

 
Jag har ju "Veckans Klipp" i putiken och hade en finfin produkt inför nästa vecka.

Startkortshållare

Primärt en grej för skidorientering men funkar nog även för andra orienteringsdiscipliner.

Trodde jag.

Nu visar det sig att man i princip slutat använda startkort. Det ska pipa numera tydligen. Så här sitter jag på ett berg med "startkortshållare" som varken är något klipp eller brännbart material.

Men jag är inte dum *lever i förnekelse*

Jag kommer byta namn på den till "Iphone-hållare"

Det finns en miljard Iphone-nördar där ute som kastar pengar på onödiga gadgets och tillbehör.

Ni hittar den här revolutionerande produkten på Blocket och eBay inom kort.


Nej... det sitter ingen Iphone på produktbilden. Jag må vara mycket men fast i teknikträsket sitter jag inte.