lördag, april 30, 2011

10mila-vaka 2011

 
Jag hade bra grepp på läget.


Fördelar med att vara sjuk

 
Att vara febersjuk är ju på ett sätt som att ha en fylla. Man är lite desillusionerad, har skakningar i kroppen och får konstiga tankar. Håller det här i sig till nattens 10milavaka så ska jag hälla upp lite finwhiskey i ett glas som jag bara behöver sniffa på så har jag det nästan som brukligt.

Se där.

Två motgångar (nykterhet och sjukdom) kan vändas till något positivt.

Och nu är jag vekligen sjuk.

Börjar bli positiv.

Läskigt.
 

Jag måste ge återbud.

 
Det är tur att jag inte mirakulöst blivit friskförklarad från mina fantomskador och plötsligt varit aktuell för mitt första 10mila på ett decennium eller så. Jag hade fått tacka nej. Den ångesten är jag glad att inte behöva uppleva. Efter påskhelgens intensiva träningscomeback med tre MTB-pass på fyra dagar så drog jag på mig något skit i kroppen. Inte helt oväntat. Det har bubblat och krypit i kroppen under veckan men nu har det smällt till. Feber och livsångest har lagt sig som en fuktig handduk över mig. Jag äter Ipren och slicker på en saltsten jag hittade i skogen någon gång på 80-talet. Det hjälper föga. Fast en sak är bra. Just nu känns livet som att hanka sig fram slutkilometrarna på en lite för lång 10milasträcka. Lite mer feberyrsel på det här så kommer jag snart in till växling. Hoppas jag bara inte växlar ut mig själv.
 

fredag, april 29, 2011

Taskig tajming


Nämen jag tar och kör en liten vit period nu. Slagit vad om att späka mig lite. Finns inget behov för alkohol den här helgen. Händer väl inget speciellt för min del. Joppa lite Putik på lördag och sen bara...

Följa 10mila i skrubben...

Utan öl...

Utan finwhiskey...

FAAAN!!!!

Vet du vad du har AspLövet.

Taskig tajming.

onsdag, april 27, 2011

Känner man ögonblicket när man blir galen?

 
Jag är inte alls avundsjuk på alla medelmåttor som kan springa.

Inte alls.

Man villl inte vara långa nattens folk

 
Jag har funderat lite på det här med seriemördare. Inte att bli någon själv givetvis. Fast det är klart. Indirekt är väl det en potentiell konsekvens av att fundera på ämnet. I alla fall. Tänk om man var en seriemördare som valde orienteringssporten som sin måltavla. Vad kul man skulle kunna ha. Som höjdpunkt på sin karriär kunde man beta av lite folk på 10mila.

Helt utan koppling väljer man ut lite klubbar där den enda gemensamma nämnaren är att lagens "Långanatten-löpare" får finna sig i att bli en del av statistiken hos världens bästa seriemördare. I god seriemördaranda är man pedantisk i sina förberedelser och kollar upp vilka löpare som springer, vart deras klubbtält finns, hur dom ser ut, vilka skor dom har samt om dom äter banan eller polarmacka före sin långa natt.

Vissa väljer man att plocka innan start. Man smyger in i deras militärtält någon timme före deras sträcka och viskar lite försynt in i mörkret.

- "Är du vaken Pälle?"
Är det dags? får man till svar uppe i vänstra hörnet
- "För dig är det dags" *hehe*

Någon plockar man inne i en Baja-Maja där man dränker honom i ammoniaksmeten. En mördar man bakom Team Sportias tält och hänger på en galge bland förrförra årets restlager av jackor som en glad överraskning till kunderna. Vid check/tömenheterna får en nervös yngling för mycket ström i sig och ute i skogen kommer ett par inte komma längre än till rundradion. Där bygger jag den här hypotetiska seriemördaren ett mänskligt klapperstensfält av deras kroppsdelar. Sista offret kommer lämna bastun som en sönderkokt potatis med en schampoflaska lite för långt upp i en kroppsöppning.

Jag tror att det skulle skrivas mer om orientering i media än på mången år.

Jag har alibi hela helgen. Ärligt.
 

tisdag, april 26, 2011

Nattvakande minnen

 
Jag vaknade 03:00 imorse. Kunde inte somna om. Lyssnade på fågelkvitter och höll nästan andan för att höra om en avlägsen speakerröst skulle börja rabbla tider från rundradion. Det kom inga löpare. Fåglarna fick kvittra i takt med min sömnlöshet. Innan jag äntligen slocknade, sådär en timme innan det var dags att gå upp, hade jag i alla fall gått igenom alla mina 10mila i huvudet. Alla jag minns i alla fall. Vilket bara är några få. Jag mindes hursomhelst 1986. Samma marker som årets tävling. Jag sprang första sträckan det året. Jag skrev om just den här dagen på en helt annan plats för en evighet sedan. Texten löd.

"För ganska exakt 21 år sen var jag 20 år och jag sprang första sträckan på Tiomila. Från att vi fick kartan till första kontrollen var det 3,5 km. Startfältet hann dras ut så pass att man inte behövde trängas vid kontrollen kan jag berätta för er som tror att det alltid är slagsmål på startsträckorna. Jag hade oflytet att slå i ena knät hårt på hygget drygt halvvägs och sen var det en stel och slitsam resa på dom 13 kilometer som stod på schemat. Den enda starka minnesbilden jag har från det här året, bortsett från knäskadan, var själva startgärdet. Det var en sån där overklighetskänsla.

"Fan här springer man och satan vad bråttom alla har, kan dom ha missat banlängden i PM, menojdå nu börjar jag få mjölksyra och titta där framme där har vi startpunkten nu kanske man skulle veckla upp kartan, varför stod jag inte upp för en gångs skull och sa nej tack till det här spektaklet egentligen"

Efter startgärdet vara det bara en lång ointresssant resa in i mål kvar. Jag har nog alltid gillat senare sträckor utan en massa folk runt omkring mig mycket bättre. Kan förmodligen bero på min introverta personlighet. Som vanligt på Tiomila, av någon oförklarlig anledning, har jag fuskat med resultatinskrivningen på kartan. Jag vet bara att IFK Södertälje vann och att det var 520 herrlag med. Det har försvunnit några lag sedan dess."

måndag, april 25, 2011

Späka sin lekamen

 
Späka: kuva begär, tämja, plåga, tukta, fasta, undertrycka sina begär

Låter hårt. AspLövet tänkte köra lite "späk" i nio (9) dagar med start imorgon. Trimma ner kasslerkroppen. Ta bort sockersuget. Hacka alkoholismen lite i kanten. Bojkotta fett. Bara våga vägra intag av allt som skall in munledes.

Just därför.

Blir jag full ikväll.

9 dagar.

En evighet att vara nykter.
 

Bära eller brista?

 
Det börjar knaka betänkligt på en del av "Kilens" kärrpassager. Kanske är det just här som AspLövet kommer möta sitt öde genom att volta framåt och bryta nacken. En inte helt oäven plats.

Dag 4 - Pass 3

 
Stämpelklockan går på högvarv. Slog till med årets tredje MTB-pass på dom senaste fyra dagarna. Sent ska syndare och indolenta vakna. Idag var det segt värre. 40 km kändes som minst 45. Mitt inre gissar att det beror på usel kondition men AspLövet hittar en rad andra orsaker. Bakfull. Ingen frukost. Lite snor i snoken. Varmt. Knarr i knäna. Och något annat. En fundering från dagens runda. Jag mötte nästan bara vackra flickor som sprang och promenerande feta hundägare. Väldigt sällan är det tvärtom. Djupare än så sträckte sig inte mina tankar idag.
 

söndag, april 24, 2011

Flödesschema under Påsken

 
Lör 17:00
Sill, lax, 2 ägghalvor, 8 prinskorvar samt ett antal STÖL.
Lör 22:00
En film. Buried. Killen i kistan dör.
Lör 23:50
Somnar naken ovanpå täcket.
Sön 08:20
Väcks av en gnälland hund
Sön 09:15
35 km MTB.
Sön 12:00
Sköljer ner en Gainomax men ett rågat whiskeyglas i god religös anda.
 

fredag, april 22, 2011

Höger eller Vänster?

 

AspLövet valde såklart vänster.

Och höll lite för låg fart.

Ramlade.
 

En sen premiär

 
Det behövs lite varma vårvindar och solsken för att locka AspLövet ur garderoben. Vi skriver alltså 22 april innan Mountainbiken fick göra premiär. Jag mötte dock inte en enda cyklist på mina 30 kilomter, som ändå gick i ganska cykeltäta omgivningar, så det kanske inte bara är jag som är en solskenscyklist. Efter 20 kilometer började började majbrasan brinna i låren. Där var jag i alla fall 8 dagar före verkligheten.


Bilden ljuger inte. Det var vackert. Även om en cykel inte borde vara förstahandsvalet i detta område.
 

torsdag, april 21, 2011

Affärsmodell

 
Jag har börjat anamma affärsmodellen från gamla jobbet. På Hell hade dom produkterna så kort tid på lagerhyllan att dom fick dom sålda och betalda av kunderna innan dom betalade leverantörerna för samma produkt. Så vill Putikschefen jobba. Idag är jag metoden på spåret. Fick in en ny trailsko till putiken och bara timmen efter att dom anlänt, innan jag packat upp dom, hade jag sålt ett par.

Bra där.

Ikväll firar jag med en whiskey.

Inte för att jag inte hade tagit någon utan denna framgång men ändå.

onsdag, april 20, 2011

TV-sportens personal orienterar

 
Jag undrar varför det sänds så lite orientering på tv-sporten. Det kan inte vara brist på intresse från dom anställda i alla fall. Jag har haft tre av deras reportrar inne i Putiken dom senaste veckorna. Som kunder skall tilläggas. Två manliga och en kvinnlig.

Några får offra sig för sportens fortlevnad.

Jag tar hand om den kvinnliga så får ni andra dela på dom manliga.
 

Gubbfrukost

 
En näve blandade piller nedsköljt med ett par hundra sockerbitar i flytande form. På det några benböj så det vibrerar i den stela gubbvaden. Sen sjunger jag lite för mig själv och mår bra.


För att komma ner på jorden igen testar jag en funktionströja i stl XS.

Ouch!

[Bildbevis på den förnedringen saknas]
 

tisdag, april 19, 2011

Självinsikt?

 
"Jag har ingenting emot sprintorientering, men..."

Är det samma sak som

"Jag är inte rasist, men..."
 

måndag, april 18, 2011

Är träning i jeans verkligen träning?

 
Man vet att slutet inte är nära utan långt förbi när man efter en shoppingrunda på lunchen, där man stressat sig lite varm, tycker att det där var väl ändå en rätt hyfsad fysisk aktivitet.
 

Självgodhet

 
Av alla saker jag sett ner på i mitt liv måste jag ändå erkänna att kartan är min favorit.
 

lördag, april 16, 2011

Nattens Oldsbergare

 
Jag har följt Natt-SM, som sprangs ute på Gotland, via datorn tillsammans med en, eller möjligen ett par, whiskeystänkare.

Tyvärr raukade jag spilla ut ett av glasen över tangentbordet.

Betyder det att jag är lite stenad?
 

fredag, april 15, 2011

Putikens senaste kap

 
Äsch! Vad är väl en sunkig fredagskarta mot ett par retroskor från före förr i tiden. Har snott åt mig ett par oanvända Jofa Expert i orginalkartong på Tradera för nästan inga pengar alls. Dom här skönheterna är gjorda i äkta läder och har två praktiska "dräneringshål" på insidan av skon. Har tyvärr inte lyckats hitta några uppgifter på när dessa kan ha varit i bruk men man får väl gissa på 50-60talet. På kartongen kan man se att skorna, i storlek 39, kostade 37:50 kr.

Avundsjuka kan få klämma på dom i Putiken.

torsdag, april 14, 2011

Hej Gubbvad

 
Det var ett tag sen mina Gubbvader gav sig tillkänna. Jag har ju haft mina kroniskt livströtta knän att försöka dupera dom sista åren men idag jävlar i mig. Var lite sen tillbaka från Putikslunchen efter en lite dyrare håravskalning och i backen upp genom Kungsholms Kyrkpark sträckte jag ut det AspLövska mästarsteget. Förvånade tanter som såg på blev nog lite till sig i underbyxorna och det kändes lika bra som det såg ut tills det small till i ena vaden.

Hej Gubbvad!

Ikväll är det jag som tar en dubbel whiskey.
 

onsdag, april 13, 2011

Konstsim

 
Igår tittade jag på dokumentären Män som simmar.

"En film om konstsim och konsten att fylla 40. En grupp frustrerade män bildar ett konstsimlag. Det som från början är ett lättsamt sätt att umgås förvandlas snart till blodigt allvar. Målet är en bra placering i VM i Milano. Men vägen dit är full av kallsupar."

Jag tror fan att det kan vara en sport för mig. Inte för att jag är bra på att simma. Jag är usel. Inte för att jag klär i tajta speedos. Det gör jag absolut inte. Inte för att jag gillar att umgås i grupp. Jag är en enstöring. Nej. Jag skulle vilja vara med för dom där killarna drack whiskey i duschen efter träningspassen. Det mina vänner är stil.
 

Älgdrevet

 
Älgdrevet 2011

Lite långt från Fredriksberg/Ulriksberg va?

Inte för att jag klagar. Bara konstaterar.

Säljer dom våfflor i markan kommer jag.
 

Idioten på 2:a våningen är inte omtyckt

 
AspLövet har gått och blivit grannskapets hatobjekt numero uno. Det var lättare än väntat faktiskt. Det hela började med att jag fick min Velociraptor vandaliserad utanför porten vid upprepade tillfällen. Det var förstörda däck och annan ofogsförstörelse. Jag blev så där svenskt mellanmjölksarg att jag knöt näven i kalsongerna, sparkade sönder mina tår på närmast liggande stolsben och skrev en lapp. Jajamen. Så arg blev AspLövet att han skrev en lapp som sattes upp nere i porten. Mina misstankar riktades mot några oborstade snorungar som bor längst ner och härjar runt porten mest varje kväll.. På min lapp skrev jag bland annat dessa rader efter informationen om vad som hänt.

Fördomsfullt får man väl gissa att det är ungdomar som gjort detta och inte en aggressiv PRO-falang

Dom orden fick jag äta upp några dagar senare när en äldre man [tänk Luffarligan] som bor i porten bryskt stoppade mig i trappuppgången. Han inledde vårt samtal med orden. Det där var riktigt FULT gjort!”. Sen hade han en lång utläggning om att jag misstänkliggjort halva trappuppgången eftersom dom minsann är pensionärer och alla tagit MYCKET illa vid sig av min lapp som utmålade denna PRO-grupp som busar. Varken ursäkter eller påpekande om att jag faktiskt skrev ”inte” framför PRO bet på mannen som avlägsnade sig med svart blick. Ironi är en svår konstart.

Så nu är man den utstötte i grannskapet. En liten känsla av Jag mot resten av byket.

Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.

Det var längesen jag hade lite nerv i mitt sociala liv.
 

tisdag, april 12, 2011

Skyll inte på min klubb

 
Det här med att ekipera sig i andra klubbars kläder öppnar ju oanade möjligheter för ett respektlöst supande beteende. Frågan är ju om man kan slinka in som torrmedlem och få resan betald också. Eller varför inte bli en Jimmy Jumper i orienteringsvärlden. Hela orienteringsrörelsen kan om några år bestå av folk som beter sig lite halvt om halvt iförda andra klubbars kläder. Det var här ni läste det först.


En trött gran

 
Har ni sett vilken ledsen gran jag hittade i skogen! Någon eller några har våldfört sig på den helt klart. Frågan är bara vem eller vilka?

Answer my question, the question, Jerk!

Jag vet nog vem som ligger bakom det här.

*trumvirvel*

Det är jag själv.

Ni trodde säkert något helt annat era fördomsfulla jävlar. "Varför alltid" tänkte säkert någon. Det är faktist AspLövets julgran som häromkvällen togs ut i skogen så att den kunde få en sista viloplats. Den har skött sig bra därhemma i vardagsrumshörnet men nu har barren börjat sina och den redan från början obefintliga grandoften har sedan länge försvunnit. Kulor, glitter och belysning har varit avplockad sedan trettondagsafton så någon värme har den heller inte spridit i hemmet. Den förtjänar ett värdigt slut.


Någon fördomsfull jävel undrar nog över tröjan jag bär. Den är en gudagåva från en snäll själ. Såna gåvor gillar jag. Fast gudagåva till en ateist rimmar lite illa så det var nog mer av en pennalismgåva. Men vem är jag att ta illa vid mig. Jag tar vad jag får.

Dessutom har jag en alternativ plan för den här tröjan. Om jag någon gång i framtiden gör en supporterresa till Jukola kan jag utan dåligt samvete köra supporterracet ända in i väggen som brukligt. För den gången ska jag bära denna tröja. Då slipper ju min vanliga klubb att skämmas för mig. Det vore första gången i världshistorien. "Varför alltid AspLövet" som dom brukar säga. Då slipper dom det. Ett sätt att fördela skammen lite.
 

måndag, april 11, 2011

En sån skulle man ha på terrassen

 
Frågan man ställer sig är då givetvis om det var lika trevligt inuti den blå lådan som utanför? Det var det. Den goda ventileringen svepte bort spetsen på odören men lämnade ändå kvar så mycket att man kände sig som på Jukola. När jag öppnade toalocket hade ett gigantiskt berg av hemskheter letat sig nästan ända upp till sittnivå. Det är tur att man inte är så välutrustad. Jag slapp doppa kroppsdelar i sörjan. Min rofyllda sittning skapade ett lugn inombords och jag avslutade besöket med lite bakteriedödande handskum bakom öronen.

Bajsa eller bara springa vidare

 
Förövrigt var detta den vackraste synen på helgens utflykt för min del. Ett par Bajamajor som lutade betänkligt i den glesa tallskogen. Nu var det i och för sig ett par Holkar men det kommer alltid heta Bajamaja för mig. Det var fint fan i alla fall. Jag fick Jukolavibbar och blev bajsnödigt på samma gång. Dessutom var det ledigt på båda.

Alla dessa val i livet.

Så... det verkar ha blivit vår.

 
Jag besökte en orienteringstävling i helgen. Där bjöds det på skogs-TC på tallhed. Det var fint. Minnen högg till i gubbvaderna vid den åsynen. Jag samspråkade med några löpare som alla verkade ha samstämmig uppfattning om terrängen. Det hade visst varit stenigt och dom lät inte så jättenöjda med skogen.

VAFALLS!! STEN I SKOGEN?

Vad ska ni behöva stöta på härnäst.

Okynnesplacerade träd kanske?

Otacksamma jävlar....