tisdag, augusti 31, 2010

Snabbare än ljuset

 
På kvällspromenaden, med en gammal sliten träningskompis som sällskap, testade jag den senast monsterlampan som vi fått in i Putiken. Den lös den också. Sen skulle jag ta några bilder på mig själv när jag sprang men det gick uppenbarligen lite för fort för jag fastnade inte på bilderna. Man kan dock ana min träningskompis på den ena bilden. Han är alltså lite segare än vad jag är numera. Själv är jag snabbare än ljuset.

måndag, augusti 30, 2010

Schh... Jag kan vara buggad.

 
Äntligen har Putiksefen stött på en leverantör som har ett hjärta och med det mutar med ett par skor i rätt storlek. Ynklövets små kantiga fötter sitter som en smäck i dom. Dom här ska varken skänkas, lottas ut eller på annat sätt hamna på orätta fötter.


Dom är mina. Bara mina och på torsdag ska jag köra skiten ur dom i skogen. Så det så. Nu kanske vissa undrar vad jag ska ut i skogen att göra med tanke på att jag inte rör mig i skogen men sätt er ner i sofforna gott folk så ska AspLövet berätta en nästan sann saga från en verklighet som för er förmodligen ter sig skrämmande. Och då ska ni veta att det inte ens är alkohol inblandat denna gång.

Häromdagen blev AspLövet kontaktad av den Svenska Försvarsmakten.

"Vi behöver din hjälp AspLövet. Akut!"

Min första tanke var,

"Finns det ingen mer kvalificerad än mig?"

Tydligen fanns det inte det. Efter att ha skrivit på intyg om tystnadsplikt och annat mumbojumbo så är jag i alla fall redo att göra en insats för Sveriges famtida säkerhet. Jag ska, utan att avslöja för mycket, lära den svenska militären ett och annat om det här med orientering. Förmodligen är det en grupp elitsoldater som behöver få lära sig hur man snabbast och smidigast tar sig fram mellan två punkter i vildmarken. Jag är tydligen mannen för jobbet. Och så rätt dom har. Det är ju kul att MUST har koll på mig.
 

söndag, augusti 29, 2010

R.I.P P.R

 
När AspLövet åkte in till stora stan tidigt på söndagsmorgonen, för att så smått packa ner Putiken i en skåpbil och åka på äventyr, gjordes en förskräcklig upptäckt. Rätt utanför Putiken låg Putikens egen råtta. Putiksråttan. Han hade tydligen varit ute och svirat på lördagsnatten och sen inte varit uppmärksam på vägen hem. Och så nära hemma han var sen. Men nära räckte inte denna gång. Han kommer att vara djupt saknad och vi håller en kortare minnesstund nu på onsdag inne på putikslagret. Närvarande uppmanas att inte bära något pälsaktigt och istället för blommor så skänk en slant Putikschefen. Det är han värd i denna sorgens stund. Inga småpengar tack utan bara pappersvarianter. Tack igen.

lördag, augusti 28, 2010

AspLövet - Snart i en skog nära någon.

 
Jag nosar mig närmare och närmare. Snart är jag ute i skogen och virrar omkring med lite fradga i mungiporna. Då vill jag inte möta mig själv så håll till vänster för jag kör alltid höger*. Idag såg jag iofs inte så mycket skog. Mest sand. Och en sistakontroll. Det räknas det också.


*förutsatt att rakt på är upptaget

fredag, augusti 27, 2010

AspLövet modebloggar

 
För er som inte till vardags okynnesläser tjejtidningen Cosmopolitan kan jag avslöja lite smaskigheter. En av deras lite sötare assistenter var inne i Putiken före sommaren och botaniserade bland hyllorna. Hon botaniserade och jag tittade på kan man säga. *hehe*. I alla fall. Hon skulle ekipera en modell för ett fotoreportage och jag bidrog vänligt genom att låna ut några attiraljer. Nu visar det sig att allt jag erbjöd inte kom med i plåtningen men skorna, pannbandet och regnskärmen fick vara med. Jag vet inte direkt om kläderna är så mycket orientering men på rätt person funkar det ju helt klart. Den förklarande texten till "Orientering" får med beröm godkänt av AspLövet.

"Visa var dubbskorna ska stå i matchande, blåa nyanser till trendiga modetoner. Gör som orienteringsgubbarna från äldre generationen och kör med praktisk regnskärm för skön retrostil"

AspLövet byter klubb

 
Efter omoget övervägande har jag beslutat mig för att byta klubb. Ingen vill tydligen ha mig om man ska tro min agent men jag väljer ändå mot all sans och vett att gå över till dom där Attundaiterna. Det kan dom gott ha. Det torde vara början till ett snabbare slut för den föreningen. Stackarna.



*Kastar ut detta högst osannolika rykte för att se om jag får lika många spaltmeter som Zlatan har i media*

torsdag, augusti 26, 2010

Matlust

Jag inne i ett dåligt stim. *låtsas vara seriös* Varje dag när jag kommer hem från Putiken så orkar jag inte äta. *Äsch! vad är mat att bry sig om* Tittar slött i kylskåpet men ser inget som kan blidka min bristande matlust. *längar efter köpemat* Okynneszappar på tv´n efter matprogram. *fortfarande inte hungrig* Häller upp en whiskey. *tappar matlusten som aldrig fanns*

Och sen.

Väntar på en ny dag.

Imorgon är jag hungrig.

Kanske.

Lite hålvana är aldrig fel

tisdag, augusti 24, 2010

motsolsorientering

måndag, augusti 23, 2010

Ö till Ö

 
Jag har haft jäkligt sköna kunder i Putiken idag. Ett par snubbar som ska springa Ö till Ö har härjat fritt med skrönor som till och med fick AspLövets ynkliga hårbeklädnad att resa sig. Ö till Ö. Där kan man snacka om materialsport. Dom jagar skor, ryggsäckar, flytdon ja ta mig fan energikakor som har så låg våtvikt/vattenvolym/younameitmått. Men det verkar vara en kul tävling. Om dom historier som jag har hört i Putiken stämmer så började tävlingen genom att några grabbar beslöt sig för att simma/springa genom delar av Stockholms skärgård från någonstans till Sandhamn och sisten dit skulle få betala krognotan för hela gänget den kvällen. Om inte klassiska tävlingar startas på det sättet så finns det ingen rättvisa i världen. Jag tror att "Ö till Ö" hade varit en perfekt tävling för mig. Om man räknar bort att jag inte är så jäkla bra på att simma. Och definitivt inte kan springa längre. Men annars. Jag är bra på att bli trött. Sånt borde också räknas. "Ö till Ö". En utopi. Jag får nöja mig med "Öl till Öl". Det funkar det också. Ibland får jag sendrag mitt i natten när jag druckit för mycket. Då låtsas jag att det beror på att jag tränat/tävlat som ett svin. Jag är bra på att dupera mig själv. Jag är bra. På fel sätt.
 

Veckans vardagstips

 
Whiskeydiska.

Mer behövs inte för att kryssa i veckan som "godkänd" i summeringen över livet som flytt.

Imorgon...

Dammsugning med groggbonus för varje avklarat rum.
Skrubben räknas som ett eget rum.
Och terrasen.
Och hallmattan.
Den är grusig som fan.
 

New retroshipment

 
My private phuser delivered some new goods to the Putik.

There is some heavy shit in LP´s closet.

Thats for sure!

söndag, augusti 22, 2010

Allt är som förr

 
Eftersom jag hört så mycket om orienteringens förtvinande tillvaro beslöt jag mig för att sätta ner foten mitt i skiten. Jag har under två dagar betraktat sporten på ett par, vilket är två, tävlingar som förmodligen är så nära man kan komma mainstream. Där jag stod kunde jag inte se så mycket som skiljde sig från det glada 80-talet. Bortsett från det minskade deltagarantalet förstås. Annars var allt som vanligt. Korv med bröd för 10 kr, ett resultatplank på TC med oroväckande långa tävlingstider, en terränglåda som gladde få, gamla legender som vallade sina Miniknatare, stolryggsäckar, en kall *chansar* dusch lite för långt bort och en speaker som man knappt hörde eller för den delen brydde sig om. Det var precis som vanligt. Lite skratt, lite gråt och en hel del jävla gnäll. Själv gnällde jag inte alls. Jag behöver bara plocka fram några gamla orienteringsminnen så är jag på plats i nutid tydligen. Förutom att på min tid var jag världens bästa orienterare. Numera är jag bara världens bästa orienterare. Så kan det gå. Vilket innebär att ingenting har förändrats.
 

fredag, augusti 20, 2010

Spektakulär framtid

 
Kompassen för blinda. Är inte det en outnyttjad källa till glädje så säg. Om nu IOF vill ha mer spektakulära och publikvänliga tävlingar så är nog framtiden hos dom blinda orienterarna. Vart håller dom hus till vardags kan man undra. Tänk er en massstart för dom här blinda orienterarna i rejäl skitterräng och sen många skogskameror som följer den dramatiska tävlingen. GPS-trackingen kan ju bara den vara en komisk höjdare. Dråpligt, blodigt och skadeglatt är ledorden för sporten. Det är inte för inte som Youtube-klipp där folk gör illa sig ligger i topp på visningsstatistiken.

Jag kan sticka ut ögonen på mig själv om det är svårt att hitta utövare.

Vin Vin situation

 
När livet är som tråkigast måste man utmana sig själv. Helst genom saker som svider. Och då menar jag inte som att det svider lite när man kissar utan mera som att man häller sprit på sönderskrapade knän. Det svider. Nu har jag i alla fall slagit vad med mig själv. Coca-Cola-förbud till och med sista oktober. Snacka om torrträning. Det svider. Fast återigen. Inte som när man kissar utan den där andra sortens svidande. Om jag lyckas med denna nästintill omöjliga uppgift får jag införskaffa en ny tvspelskonsoll som belöning. Härligt. Om jag misslyckas däremot. Då får jag ändå införskaffa en ny tvspelskonsoll. Fast med lite sämre samvete gissar jag. Kan låta lite konstigt med samma straff/belöning oavsett hur det går. Jag vet inte riktigt hur det gick till men jag klagar inte. Det är på tiden att det blåser lite medvind för mig. Bortsett från det där med coca-cola-förbudet förstås. Det är motvind.
 

torsdag, augusti 19, 2010

Kepsa lite?

 
Jag ska åka på fler orienteringstävlingar i höst än jag gjort sammanlagt dom sista 7-8 åren. Jag ska kepsa. Jag tror fan att jag ska ha keps på mig också. Eller toppluva. Vilket som. Jag ska insupa atmosfären bland folk jag inte känner igen. Kanske till och med bland folk jag känner igen. Dom stackarna måste vara gamla. Dom jag känner igen alltså. Fast ingen är väl ung längre. Nyrekrytering görs väl till Luffarligan numera. Uppsamling på PRO´s bingokvällar. Dom som kan gå utan rullator får följa med ut i skog och mark. Stryk skog. Får följa med ut i något närområde och kötta stig. Och jag ska var med. På ett hörn. Inte på Luffarligan alltså. Vilket leder mig osökt in på en gammal stöt som var inne i Putiken idag. Han åt glass och pratade bort halva min lunch. Utan att prova skor. Han visste redan vilken modell och storlek han skulle ha. VJ Falcon stl 11. En klassisk sko. Om än ful. Jag ska i alla fall inte kepsa Luffarliga. Den dagen den döden. Jag ska ut på sånadär vanliga trötta slentriantävlingar. Tävlingar med inbjudningar som osar 80-tal. I ett hörn snett bakom markan kommer AspLövet stå med bitter min, gömd under ett falskt leende, och bara vara Putiksef. Roligare än så kepsas det inte 2010. Inte en meter utanför TC kommer man. Det är jävligt tragiskt om man frågar mig. Men det gör man inte. Man frågar inte utan bara accepterar. Att det finns inga lyckliga slut. Inga. Lyckliga. Slut. Hur utdragna sluten än må vara.
 

onsdag, augusti 18, 2010

Vad blir det för mat?

 
Det vilar inga gula kort över AspLövet. Efter en stenhård lunch bestående av sushi (där jag petade bort riset) slår jag till med Glukosamin till middag. Dagens två tabletter sköljer jag ner med en finwhiskey plockad ur det lite finare periodiska systemet. Jag föredrar "fågel" när jag väljer whiskey.


Nu tänker ni säkert att såna middagar blir man inte mätt på.

Det blir man såklart inte men man blir heller inte tjock.
 

tisdag, augusti 17, 2010

Genialiskt


Det här kan vara det roligaste jag sett på år och dar.
Två av mina favoritämnen ihopmixade som en busgrogg. Zombiefilmer och alkohol. Mums!

söndag, augusti 15, 2010

En bra helg

 
Så här skulle varje helg vara. Året runt. Instängd i skrubben framför datorn följandes orienterings-VM via streamad tv-produktion och gps-tracking. Att inte orientering skulle vara en bra tv-sport är ju skitsnack. Fast det kostade såklart en smärre förmögenhet. 100 kronor. För att följa hela veckans tävlingar. Hutlöst! *hytter näven mot Norge*. 100 kronor är ju en hel kasse fulöl. Det är just därför jag följer VM nykter. Man kan inte unna sig både kakan och ölen. Lite regler måste man sätta upp för sig själv.
 

lördag, augusti 14, 2010

Partiell fokus

 
Jag försökte lägga fokus på små detaljer för att inte behöva inse att det var en sprintorientering jag besökte igår.

Rätt miljö för Orientering

fredag, augusti 13, 2010

Olustigt utanförskap

 
Ikväll gjorde jag ett gästspel i orienteringsvärlden. Jag låste Putiken och åkte ut i skogen. Där stannade jag till uppe på ett fint bergsparti och betraktade avundsjukt orinterare som verkade ha lämnat löpfarten hemma. Eller så går det inte fortare nuförtiden. Efter ett tag drog jag mig mot speakern som ekade över nejden *det var ingen nejd utan ett bostadsområde om den brutala sanningen promt ska fram*. Lika avslappnad som jag kände mig ute i skogen lika malplacerad var jag på TC. Trots att Centrum OK bjöd på en entusiasmerande speaker och ett intensivt TC med allt som behövs så var jag inte rätt man på rätt plats. Tror inte ens jag var fel man på fel plats. Jag var bara... Jag vet inte. Jag kände mig som en illegal invandrare smygandes runt på helspänn i väntan på att en pikebuss skulle komma inbromsande i hög fart där några svartklädda män sliter in mig i bilen och drar en säck över mitt huvud. Sen kör dom iväg jättelångt och dumpar mig i vildmarken. En hemsk känsla. Ja, förutom det där med vildmarken. Det hade ju kanske varit kul. En bra avslutning på en hemsk känsla alltså.
 

AspLövspornografi


*En helt normal fetischism*
 

torsdag, augusti 12, 2010

Det finns aldrig tid över för annat

 
Jag har idag konstaterat att jag inte kommer ha några fritidsproblem eller träningsproblem under hösten. Inga problem alls. Allt kommer vara perfekt. Om man med perfekt menar att om det inte existerar så är det inget problem. Jag kommer leva Putik 7 dagar i veckan och i skarvarna försöka hinna med banläggningsjobbet till Natt-DM i oktober. Om allt inte går helt överstyr hinner jag kanske pussa Fru AspLövet och Miniknatarna till jul. Träning kommer ske mentalt. Spirituell torrträning helt enkelt. Det blir man inte stark på har jag hört men det påståendet hoppas jag är en lögn.

Det här kan ju bli hur kul som helt. *har ingen aning om vad jag gett mig in på*
 

Alternativa upplevelser

 
Ikväll tog jag en iskall dusch. Sen gick jag ut i köket och insåg att det var slut på korv med bröd. (nu hade det iofs inte funnits korv med bröd i köket men ändå)

Ibland måste jag påminna mig själv om att så jävla kul var det inte med orientering hela tiden.
 

tisdag, augusti 10, 2010

Mina Norska gener har vaknat för sent.

 
Förutom att jag grämer ner mig över att inte vara på VM i Trondheim och röja runt som en bindgalen supporter inser jag här nere i grämeriet att jag överlag varit i Norge alldeles för lite. På tok för lite. Toklite. Otalig påskresor till tråkigare delar av Sverige och massa kepsresor till svensk brötterräng och okynnestävlande i Svealandsterräng har man minsann orkat med. Men Norge? Ta mig fan alldeles för lite. Jag gräms.

Jag var där 1992.

På väg till första kontrollen på O-Stafetten sprang jag om Torunn Fossli.

Vilket bara gör frågan varför jag inte åkt oftare till Norge till ett ännu större mysterium.

måndag, augusti 09, 2010

Jag mötte Lassie

 
Det var en fin dag att återvända till Putiken. Jag hade en fantastiskt trevlig kund inne på förmiddagen som förgyllde en timme åt mig. Det var Charlotte Kallas före detta pojkväns pappa. Bara en sån sak. Han är "skidslipare" åt Svenska skidlandslaget så nu vet jag alla hemligheter om hur man slipar skidor på bästa sätt. Vad jag nu ska med den kunskapen till. Jag har inte åkt skidor på säkert 20 år. I alla fall. Det bästa med att träffa honom var att jag fick ett nytt tips i jakten på hela knän. Han påstod att medlet ifråga kunde hjälpa mot Gubbknän.

Glukosamin - "Symtomlindring vid ledförslitning"

På nätet kan man läsa att det är som sockerpiller men bara tron finns så kan det hjälpa.

Bara tron finns.

Nästa år blir jag H45:a.

Jag tror.
 

Sjukt glad

 
Har läst en rad artiklar i tidningarna dom senaste dagarna hur man bäst tacklar ångesten över att semestern är slut och att man måste tillbaka till jobbet. Det är väl bra att personer som lider av den mentala härdsmältan får tips men för min egen del är det snarare så att jag sista veckan på semestern gick omkring och längtade tillbaka till Putiken. Är inte det en större mental åkomma? Inte fan finns det några tips för såna som mig. Jag känner mig sjuk. Fast samtidigt glad för nu är jag tillbaka i Putiken.

Jag är alltså sjukt glad.

Hur botar man sånt?
 

söndag, augusti 08, 2010

Snart slut på den här jävla semestern

 
Då var det snart slut på semestern. Jag grämer mig över att jag befinner mig ett otal mil parallellt från Trondheim samtidigt som jag nackar min 2954-kronors sprithög i kanten. Hårt. Alltså. Jag grämer mig över att jag inte är på VM samtidigt som jag inte grämer mig över att nagga högen i kanten. Om jag förstår mig själv rätt. Jag längtar till Putiken samtidigt som jag känner att jag är ogjord. Ogjord. Sicket ord. Som sicket. Typ. Men det ska bli skönt att gå ner sig i saltgruvan igen. Jag behöver salt. Idag följde jag i alla fall sprintdistansen på VM framför datorn. Jag förstår inte varför jag plågar mig själv. Jag gillar inte ens sprint men när Sverige hade stolpe ut bland både herrarna och damerna svor jag så högt att ölen framför mig tappade kolsyran. Sen tänkte jag inte mer på det. Sprint. Asfaltslöpning. Något för Mustafa Mohamed att satsa på nu när 3000m Hinder inte funkar längre. Snart är det i alla fall vinter igen. Jävla skit också.
 

lördag, augusti 07, 2010

Em onyttig fredagskväll


Jag åt alldeles för mycket chips. Har jag hört. Vad fan minns jag.
 

fredag, augusti 06, 2010

Nu blåser det östliga vindar

 
Idag är jag förbannad. Igen. Kom plötsligt till en tragisk insikt. Inte bara sådär apropå utan mer som att springa på ett fruset kärr och gå igenom så att man skrapar smalbenen blodiga på iskanten. Smärtsamt.

Här går äntligen VM i klassisk Nordisk terräng och jag har inte haft en tanke på att åka dit. Efter otaliga år av kontinentaltråk så bjuds det äntligen på riktig orientering. Trots ideliga torrträningar sitter jag kvar här hemma. Inser att min årsplanering varit helt uppåt väggarna. Jag har alltså sjunkit så lågt att jag inte haft en tanke på att åka dit fast jag nu inser att jag inte skulle vilja göra något hellre. Jag grämer mig och får nog närmaste veckan gräma ner mig till förbannelse.

Om jag hade planerat lite bättre, eller överhuvudtaget för den delen, så kunde jag bara slängt ner några extra gel i vätskeryggan och cyklat dit. Å andra sidan är ölen dyr i Norge så om det skulle ha blivit någon stil på SupporterLövet hade jag nog kommit bättre rustad om jag laddat bilen full med min 2954 kronors sprithög. För 2954 kronor får man väl inte mycket mer än en platta öl i Norge. Om ens det.

Men nu är jag kvar hemma i skrubben.

Förbannad på mig själv.
 

torsdag, augusti 05, 2010

Brackvatten

 
Jag är inte lika förbannad idag. Det går upp och ner. Tydligen. Nog för att jag är en schizofren person men vart humörsvängningarna kommer ifrån är oklart. Kanske är det i generna det sitter. Blodet som sipprar fram genom mina fettspäckade ådror är ju av Finskt ursprung. Jag kommer att tänka på en bok av Arto Paasilinna. Boken jag har i tankarna heter "Kollektivt självmord" och inleds med nedanstående stycke.

"Finnarnas mäktigaste fiende är svårmodet, dysterheten, den bottenlösa apatin. Tungsinnet hänger ständigt över det arma folket och har under årtusendenas lopp lagt alla finnar under sig så att folksjälen har blivit melankolisk och allvarstyngd. Bedrövelsens grepp är så stadigt att många finnar ser döden som den enda räddningen. Svartsynen är en betydligt besvärligare fiende än ryssen"

Fast samtidigt är jag ju inte finne på riktigt. Fast inte svensk heller. Jag är något mittemellan. Österbottning. Varken hackad eller malen alltså. Inte söt. Inte salt. Precis som Bottenhavet utanför Vasa är jag bräckt. Lika delar finskt svårmod som svenskt högmod. Sen beror det på vart det blåser om man ska vakna upp bitter eller bara normalt olycklig.
 

onsdag, augusti 04, 2010

Förbannad

 
Jag har varit på ett jävla humör idag. Vet inte varför. Med tanke på att jag hade ett kalaspass på cykeln igår borde jag mått fint. Men inte då. Förbannad är jag. Dessutom var jag på Systembolaget idag och handlade sprit för 2954 kronor. Sann historia. 2954 kronor. All sprit till mig själv. Med lite ransonering borde jag klara mig månaden ut på det jag köpt. En sån sak borde glädja den livströttaste men ändå har jag irriterat mig själv till vansinne. Det är något lurt med det hela. Jag vet bara inte vad.
 

tisdag, augusti 03, 2010

Cykelsällskap

 
Kvällen MTB-tur avslutades i sällskap av solnedgången. Bättre sällskap kan man inte begära. Det är en skön indikator på att dagen äntligen lider mot sitt slut. Inte för att nästa dag på något sätt kommer att bli bättre men hellre avslutningen på en dålig dag än en början.

Ölförbränning

 
Efter en veckas semesterdekadens så beslöt jag mig för att cykla bort några öl ur kroppen. Det blev mycket teknisk åkning med ett piratparti på mitten där jag fulcyklade nästan 15 km på elljusspår. Först på Hagby-Skarpäng sen vidare på Rinkebyskogens fantastiska (Läs: fantastiska) elljusspår som smeker och slingrar sig fram genom terrängen på en smal & hårt packad stig. Jag avslutade det hela på Rösjöns lite bredare men fint kuperade elljusspår. Alla tre stoltserar med skyltar som säger, "Cykling Förbjuden". Sån är jag tydligen. En fuskare. Det ska påpekas att jag under dessa 15 km mötte/cyklade om mindre än 10 personer. Välkommen till det aktiva Sverige.

När jag kom hem hade jag cyklat 51 km.

Det motsvarar 12 öl.

*gissar hej vilt*

Vad fan har man semester till egentligen?

 
Under min semester har jag varit 4 ggr på SÖRAB och lämnat skräp, gamla grejor, avlagda orienteringsstrumpor, 248 gamla tränings t-shirts, whiskeyflaskor (tomma dårå) och andra attiraljer som fallit för det AspLövska strecket "Har man inte använt sakerna/kläderna på ett år kommer dom aldrig att användas". Då är det bara att kasta.

Det är ungefär lika många besök som jag varit där tidigare i mitt alldeleles för långa och långsamma liv.

Nu väntar jag bara på något sort medlemskort med egen container och VIP-kö.