lördag, oktober 31, 2009

Dan före promenad

 
Imorse letade jag efter inspiration.

Sökte brett och lågt men framförallt blött.

Bäst som jag stod där med vatten upp till anklarna kom ett äldre par förbi och tittade häpet på mig.

Jag nickade mot dom och gjorde några gubbiga knäböjningar.


AspLövets tunga är både mjuk och sträv

Hörrni...

*pratar med mig själv*

Det här med monsterlampor är ett jävla otyg. Men man måste ju veta vad man svär över så jag har tillbringat dom senaste timmarna åt att till fullo förstå vad det handlar om.

*Vaddå! får man inte betalt för övertid, OB och andra obekväma jobbsaker?*

Jag tycker nog att om man nu promt ska köpa en monsterlampa så ska man besöka AspLövet hemma i putiken. Ni kommer få en sån jävla fylllig monsterlektion att ni inte vet om det var lampan som bländade er eller om AspLövet slätade av er inne på lagret.

*fyller på mera finwhiskey*

fredag, oktober 30, 2009

Jag matar metatabletter

Näee... Nu jäklar är det dags att dra igång det inflammerade maskineriet igen. Ångmaskineriet om man talar gubbspråk.

*Många dagar är trista*

Ska suga på en några finwhiskeys innan jag kryper ner i källaren för att hitta metatabletterna.

*Och många himlar grå*

Och imorgon är det tid för djup begrundan av livets kroppens förfall.

*Om nästa dag är den sista*

Sen söndag.

*Ser jag helst att den är blå*

Allt ska bli som förr.



I källaren

onsdag, oktober 28, 2009

Fragmental Flashback

 
Uvtrampen 1992 var det ja. Den tävlingen hade jag nästan förträngt tills den trevliga familjen Uvarna dök upp i putiken. Inte så mycket för att jag gjorde ett genomuselt lopp, ty katastrofal var min insats, utan snarare för att den tävlingen myntade uttrycket "uvtävling" inom kepskretsen i klubben. Jag minns faktist inte varför den blev riktmärke för dåliga tävlingar. Jag minns bara mitt skitlopp. Förmodligen fanns det ett antal brister i arrangemanget som vi störde oss på.

En av dom första kortdistanserna var det i alla fall för min del.

Det var början till det klassiska slutet.


Början till slutet. Eller början till början.

 
Jag har märkt en sak. En personlighetsförändring hos mig själv. Ju mer folk jag träffar i putiken desto mer börjar jag tycka om människor. En inte helt oskön känsla men ovan så till den milda grad.

Bara den här veckan har jag stött på en skön tjej (30-någonting) som precis börjat orientera och hon slängde gladeligen upp 15 friska 500-lappar för ett komplett orienteringskit. Från monsterlampa via tajt funktionströja till skor och definitionsfodral och ganska mycket däremellan. Och idag gjorde jag nästan high-five med två gubbar som kom direkt från Luffarligan för att köpa en Sport-Identpinne men det slutade med att dom köpte på sig varsitt par rea-skor som dom blev helt lyriska över. Och han som kom in för att reklamera ett par skor men hade glömt skorna hemma. Och putikens bästa kund som snart kommer varje dag och handlar. Och en familj från VK Uvarna som fick höra mina anekdoter från Uvtrampen 1992. Och jag själv. Jag tittar på mig själv i putikspegeln varje dag och ser bara KatastrofLövet men är rätt nöjd ändå. Uppochnervända världen. Sannerligen.

Kan något gott komma ut av detta?
 

Skulle man dra tillbaka klockan, dra fram eller dra över den?

 
Va!

Är klockan redan 01.00!?

Varför har ingen berättat för mig att det blivit vintertid?

Imorgon är det jag som...

Vänta nu!

Det är redan imorgon.

Fast idag dårå.

*Längtar till imorgon*

Som inte är idag alltså utan imorgon.
 

tisdag, oktober 27, 2009

Jag läser alltid aas som ass

 
Jag såg att Juniorerna där borta på andra sidan Kart-Bosses stenfält fyllt 2 år. Eller deras skrammelsvammel i alla fall.

Bra där. [läs: Grattis]

Nu väntar vi bara på boken

måndag, oktober 26, 2009

Det är inte snön som faller (ännu)

Det stundar bistra tider för Kontroll 13. Hösten är här och det är ju som alla vet bara ett taskigt förspel till en ännu sämre vinter. Fast har man legat ute i skogen ett par decennier så är kanske lite torra höstlöv inte så mycket att gnälla över. Varmt och torrt har han det ju i alla fall. Litegrann som en hamster i bur faktist.

Idén att lägga höstlöv i skyltfönster är AspLövets egen. Ingen i skyltfönstrets världshistoria har någonsin kommit på den geniala tanken. Det är min unika idé och ingen annans. Så är det. Tro inget annat.

Jag är faktist en jävligt unik kille.

Och känslig tuff.


Saker jag gör om natten

 
Jag var uppe och härjade mitt i natten. I natt. Om det nu var natt. Det är ju svartnatt när man går och lägger sig och nattsvart när man går upp så det är svårt att veta. Mörkt var det i alla fall. När jag väl vaknade kom jag ihåg att jag varit uppe och gjort något men inte riktigt vad. I hallen hittade jag ett kollegieblock där jag skrivit ner något halvt om halvt i sömnen. I blocket stod det med sömniga bokstäver.

"Butiken för dig som inte vill springa i andras fotspår"

Min gissning är att jag kom på någon sorts slogan till putiken i sömnen.

Jag tror vi tar och spikar den.
 

fredag, oktober 23, 2009

När ettor blir nollor


Slut på hemlighetsmakeriet

 
Sanningen hade ju kommit ut snarare förr än senare så det var lika bra att vika ut sig självmant i Sveriges största kvällstidning.

Det känns faktist skönt att inte behöva smussla om min överlägsenhet längre.

torsdag, oktober 22, 2009

För smart för mitt eget bästa

 
Hallå där!

Jag insåg plötsligt att nummerlappen jag sålde på Josefines assistent var den som jag använde i en tidigare putiksbild.

Nr. 1 från SCC.

Det betyder ju att den nördiga orienteraren i programmet kommer kopplas ihop med sprintorientering.

Jag är ett geni!
 

AspLövet står upp för kulturen

 
AspLövet har gått och blivit kulturarbetare. Häromdagen sålde jag på Stadsteatern lite pannlampor och några billigt ihopskruvade fejkkompasser och idag dök en tjej från ett stort och välkänt produktionsbolag upp. Dom håller på med ett humorprogram och i en scen skulle det tydligen vara med en orienterare. En nördig orienterare märk väl. Jag plockade ihop lite smått och gott så om ni i framtiden ser ett humorprogram där det orienteras i en matbutik så vet ni att AspLövet ligger bakom det hela. I alla fall klädmässigt. Det blev ett par långa nylonbyxor i konstig blå nyans samt en kortärmad nylonblus i marinblått, rött och vitt (tänk 80-tal)

Nu undrar ni säkert vad programmet heter.

Hon nämnde det men i samma mening sa hon även att det var Josefine Bornebusch som skulle agera orientare.

Sen hörde jag inte vad hon sa efter det.

Mmmmmm..

Josefine Bornebusch
 

Inte fibrer men närapå

 
Det där med frukost har aldrig varit min melodi. Oftast stänker jag lite vatten i ansiktet och klappar mig på magen och så är det bra med det.

Men idag.

En frukost för världsmästare.

Jag unnade mig 2 stycken Omega-3 tabletter.

Kan låta lite men dom var stora som pansarkryssare så förutom att jag kommer stå mig frukostmässigt fram till jul kändes det som att jag var en body double i "Långt ner i halsen". Då pratar vi om fröken Lovelace roll alltså.
 

onsdag, oktober 21, 2009

Klart idioten ställer upp

Jag har gått och blivit banläggare till vårkanten. Då där då den jävla vintern förhoppningsvis ska ha släppt taget om AspLövet.

Det blir väl bra och sådär.

Det är ju inte en sprint i alla fall.


När färg och form inte följer norm.

 
Jag tror att jag har brutit en tå. Pekfingertån. Eller är det "tvåtån" den kallas? Hursomhelst. Jag sparkade i ett stolsben och bara en kvart senare har den antagit en svartlila ton. Tån alltså. Inte nageln. En jävla skillnad.

Då var det slut med träningen för den här gången då.

Fast vänta nu!

Jag har ju inte tränat på flera månader.

Sicken röta.

Då är ju ingen större skada skedd.

Det är faktist så att när Putiksefen ramlar hem sent med höstmörkret så är träning det sista han har i tankarna. Fysiskt (nåja) och psykiskt tömd efter dagen stupar han i säng. I bästa fall hinner byxorna åka av. Där på täcket ligger så en man som sett bättre dagar med rumpan i vädret och strumpor på fötterna. Han är en syn som inte gör världen till en vackrare plats.

Fast idag stupar jag inte i säng. Tån värker så jag kyler den med en iskall Staropramen. Först utvändigt och sen invärtes. Det är det bästa med kall öl. Den har så många användningsområden.

Och på det...

En till iskall Staropramen.
 

tisdag, oktober 20, 2009

Monsterlampor lyser med sin frånvaro

Ibland när jag är ute sent om kvällarna så brukar jag stanna till i mörkret. Långt där borta ter sig gatlyktorna som gulnande halogenlampor och dom enda monster som finns är dom som gömmer sig i den svarta natten.


måndag, oktober 19, 2009

Klapperstensfält goes Cyprus

Till bredden fylld av medelmåttor

 
Jag noterar att det bedrivits breddverksamhet under tiden jag sörplade paraplydrinkar. Nöje för hela familjen. Både här och på andra sidan Pottenviken. Helgmys med dubbskor på fötterna och samkväm i klubbtält. Bra där. Mera sånt åt folket. Vi måste fokusera på arrangemang som gör att faster Bertil, kusin-sprang-en-orientering-1988 och någons granne som råkade titta ut genom köksfönstret också får vara med i vår lilla kindereggverksamhet. Alla får pinne och om någon glömmer stämpla vid valfri kontroll så gör vi ett nytt försök nästa år. Och nästa. I ett evigt kretslopp i breddmysets tecken.

Mera sprint borde vi ha också.

Och paraplydrinkar.

*AspLövet tittar på sin egen breddmage och myser*
 

lördag, oktober 17, 2009

För sant för att vara bra?

 
Under min paraplydrinkskonvalescens hade hela Sveriges Kart-Bosse skickat ett meddelande med fantastiska nyheter.

ÄLGDREVET ÅTERUPPSTÅR!

Tydligen ska Ulriksbergs IK i juni 2010 ordna en veterantävling i Älgdrevets fotspår, vad som nu finns kvar av dom spåren i hängmyrarna, på ett nyreviderat Skrikhöjdblad norr om Fredriksberg. Den aktuella kartan ligger alltså vägg i vägg med området som 1977 användes till Älgdrevsklassikern "Världens bästa lopp på världens mest krävande bana"

Jag kan inte annat än att stå upp och falsksjunga högt...

Stå upp, för lilla Ulriksberg
Stå upp, för lilla Ulriksberg
Stå upp, för lilla Ulriksberg
Stå upp, för lilla Ulriksberg
Stå upp, för lilla Ulriksberg

Det enda jag är lite frågande inför är hur dom ska få fram "snöglopp i luften" nu när dom flyttat tävlingen från Älgdrevsoktober till juni, men dom har säkert en lösning på det också.

Sen finns det ett aber rörandes min egen idrottsinvaliditet förstås. Det slutar väl med att jag nästa sommar tar på mig missunsamhetskostymen och säger att sånt här tjafs inte alls kan mäta sig med Älgdrevet på den tiden det begav sig.

*Tittar ut på oktober som dränks i Älgdrevskt spöregn och höstmörker*
 

fredag, oktober 16, 2009

Någonstans i röran hittar man sig själv

 
En morgon på semestern när jag stelt vacklade ut från sovrummet för att ta mig något kallt att dricka mötte min blick köksbordet. På något märkligt sätt hade köksbordet blivit ett kaos som närmast kan liknas med insidan av AspLövets skalle.

Jag skakade av mig inblicken i mitt hemska inre och satte mig istället på balkongen för att mata småfåglarna med chips.

Tillbaka från ön

 
Jag vet vad ni tänker.

I vilken måttenhet kan man redovisa paraplydrinksintaget?

Hinkvis säger jag.
Röda, blå och gröna hinkar märk väl. *matchar färgen på drinkarna*

Men även intag av den lokala whiskeyn förekom.
Den gav fulwhiskeyn ett helt nytt ansikte.

måndag, oktober 12, 2009

Samtidigt vid Rundradion

 
AspLövet simmar 15 minuter i den gigantiska hotellpoolen. Runt bassängkanten står hundratals hotellgäster unisont upp och applåderar taktfast.


Och på det....

Paraplydrinkar!
 

torsdag, oktober 08, 2009

AspLövet will now play a little break

 
Och på det här....

Paraplydrinkar!


*klampar iväg mot varmare breddgrader med ett par Mudrock på fötterna*

En dag i putiken. Ett tillfälligt farväl.

 
Jag kastas mellan ytterligheter. Kärleken till putiken har växt sig så stark att jag har svårt att lämna den när mörkret faller på. Och så idag då. Ett farväl. Tillfälligt men ändå så smärtsamt att jag känner fantomsmärtor i hjärtat likt känslan i dom förfrusna tårna i duschen efter ett Älgdrev. Jag släcker lamporna och står stilla i den tysta lilla härligheten. Pratar lite tyst med ett par Inov8-skor och killar en monsterlampa, som inte verkar bli såld, under reflektorn. Vi är som en enda stor familj. Vi kivas och grälar men innerst inne älskar vi varandra. Till och med dom där gamla benskydden får sin beskärda del av kärleken.

När jag låser ytterdörren viskar jag.

"Hej då putiken"
 

Dags att spotta i nävarna

 
Man måste börja nerifrån.

Sicken röta att det är därifrån jag kommer.

Just nu (nästan) händer detta i putiken

tisdag, oktober 06, 2009

Onödig kunskap

 
Jag har förresten blivit en hejare på att laga kompasser.

Där har vi en färdighet som jag aldrig kommer ha nytta av i mitt privatliv.
 

Häromdagen när jag var ute och sprang...

 
Jag hade någonstans förväntat mig att det här jobbet skulle få den AspLövska ångesten att rusa runt i mitt inre med armarna i skyn och upphetsat skrikit okvädningsord samtidigt som den gjorde obscena armrörelser mot mig själv. Men av det har det blivit ingenting. Än så länge. Istället känns det som att det var igår jag var ute och sprang orientering. Märklig känsla.

Allt som oftast kommer jag på mig själv i butiken med att undra vem jag egentligen är och ifall dom sista 43 åren inte bara varit en hemsk mardröm. Herregud! Jag är ju världens bästa orienterare och inte fan har jag gubbvader eller gubbknän. Men sen hugger det till i högra knät och jag vacklar tillbaka in i gamla hjulspår.

Fast sen kommer det in en kund och jag drar någon anekdot från min brokiga karriär med högerhanden samtidigt som jag informerar om monsterlampor med den vänstra. Kunden får en totalupplevelse och jag själv. Jag själv. Ja. Vad fan händer med mig själv? Jag vet inte. Undermedvetet håller jag förmodligen på med självdupering men det är väl inget fel i det. Bättre ljuga för sig själv än att ljuga för kunderna. Det är Putikssefens filosofi.

Om det skulle bli riktigt illa med livslögnerna får jag ta ner mig själv på jorden genom att sätta på mig den dyraste monsterlampan och gå in på lagret. Där släcker jag ner belysningen och duschar mig själv med en miljard lumen. Då blir jag ren på insidan även om min utsida svettas av förnekelse.

Och på det mina vänner. *talar till sig själv* En liten produktplacering. *Hoppas på löneförhöjning efter 3 veckor* Standardiserat formgjutna sulor. Kom ihåg vart ni läste det först.
 

måndag, oktober 05, 2009

Ambivalenta kunder är bäst

 
Min avsikt är inte och kommer heller aldrig vara att hänga ut kunder här utan hellre hylla såna som förgyller min vardag. Om det kommer till smutskastning och kränkningar så är det alltid jag själv som står i spottlinjen. Nåja. Idag träffade jag i alla fall på världens bästa kund. Klockan 2 minuter i stängningsdags öppnades dörren till putiken och en medelålders man hälsade sig själv välkommen med orden.

"Vilken tur, jag trodde att du hade hunnit stänga"

Han behövde ett par orienteringsskor att löpa i även om han inte själv var orienterare. Efter ca 15 minuter hade han ringat in den skon som passade bäst och därefter vidtog 15 nya fantastiska minuter där jag bara, hängandes över putiksdisken, fick njuta av ett skådespel. Han ömsom trippade och ömsom joggade fram och tillbaka på den mjuka golvmattan mumlandes för sig själv.

"Mmm... det blir nog bra... kanske man skulle slå till... mmm... känns bra dom här... man borde kanske passa på... när man ändå är här... mmm... dom här passar... fast... man skulle ju vilja prova hemma också... mmm.. fast med dubbar törs man ju inte springa på parkettgolvet hemma... mmm.. det får nog bli dom här... mmm... mmm.. Jo... dom sitter nog bra... mmm... kanske man skulle slå till... mmm... jo... jag borde kanske ta dom här... mmm... man vill ju inte förhasta sig... mmm... nej... eller... jo... det får bli dom här... mmm... jag slår till...


När han betalat och gått stod AspLövet kvar och tittade ut i höstmörkret med ett "mmm" på läpparna.
 

söndag, oktober 04, 2009

Det var väl det jag visste

 
Ibland är det skönt att få upprättelse även om det gått så lång tid att man inte ens kommer ihåg att man kräver en upprättelse. Detta faktum blev extra tydligt för mig när jag besökte (virtuellt alltså. Jag har inte blivit social bara för att jag jobbar helt plötsligt) dom där killarna som är på väg åt ett helt annat håll.

Där ser man i alla fall att det som hände AspLövet på Natti-Natti 1992 inte var ett olyckligt missöde utan något mycket allvarligare. Uppenbarligen är missvisningen vid den 5:e kontrollen så stor att det är omöjligt (Hör ni det, omöjligt!) att hålla rak kurs. Jävla lill-Jansskogen. All ångest man burit med sig genom åren beror alltså på verklighetens otyg och skevhet.

Nu tänker ni säkert. Men du missade ju även 1:an, 2:an, 3:an, 10:an och 11:an. Var det också på grund av misstyget?

Alldeles säkert. Eller så hade jag för bråttom på den där sprintskalan. Redan 1992 fanns det sånt alltså. Sprintdistansen har smidit sina illvilliga planer mycket längre än man tror.

Man kan bara konstatera att mitt lopp placerade oss utanför pallen.

Bra jobbat AspLövet!

Fast inte såklart. Jag körde med omvänd kritik där. Jävligt invecklat.

lördag, oktober 03, 2009

På besök hos orienteringsfamiljen

 
Så var man där igen. Mitt i smeten. Till fullo konfronterande jag mina innersta demoner. Men jag smälte in som en kameleont. Bra där AspLövet. Ingen trampar världens bästa orienterare på fötterna när det kommer till tid och rumsanpassning. Fast kallt satan var det. Kändes som att kastas tillbaka till en Nordcup tidigt 80-tal. Det var fan aldrig plusgrader på den tiden. Nästa gång är det jag som har fickpluntan med mig. Vissa saker är bättre än förr.

Minnesbild från 06:15

 
Visste man inte bättre kunde man tro att AspLövet var på raka vägen hem*




*ett sån boeende hade jag varit värd

fredag, oktober 02, 2009

Aspen är ingen lax

 
Efter ett otal lunchpromenader i putikens omgivningar kan jag konstatera att lunchhak med svensk husmanskost är svårfunnet. Sushi däremot. En miljard ställen. Vilket man inte ska förringa då jag gillar sushi. I måttliga mängder. En annan sak som är bra med sushi är att jag får äta min favorit. Kallrökt lax.

Vi är rätt lika jag och den kallrökta laxen.

Vi han fet insida med en glansig exteriör och på det en rosaton i kanten.
 

torsdag, oktober 01, 2009

Det finns inga goda tvåor.

 
Idag hade vi en omröstning på jobbet.

Vem är egentligen snyggast i butiken?

Jag låg bra till ända tills det kom in en kund.

Ingen kommer ihåg en den första förloraren tänkte jag när vinnaren slog igen dörren bakom sig.