tisdag, september 29, 2009

Baumgartls baneman

 
Idag hade jag besök av en Olympisk guldmedaljör på jobbet. Det var ett prestigelöst möte i vänskaplig ton. Det blir lätt så när två legendariska världstjärnor möts.

När vi skiljdes tänkte jag på det gamla klassiska Mad Max citatet

"You know the law: Two men enter, one man leaves"

Det var inte jag som lämnade byggnaden. *hehe*



Näee! Nu tänkte jag fel!

Det betyder ju att jag förlorade....
 

Åter i rampljuset

Kontroll 13 har äntligen fått kliva in i rampljuset. Efter lång och bortglömd tjänst finns han uställd till allmänhetens beskådan. Det är han värd.

Det är väl till och med så att AspLövet är värd en plats i det där rampljuset. Vem vet. En kulen höstdag kanske man hittar AspLövet sittandes just i det där fönstret iklädd någon gammal nylondress från tidigt 80-tal.

Vinka till honom i så fall.

Då blir han nog glad.

måndag, september 28, 2009

Fel jobb har jag tydligen tagit

 
Arbetsförmedlingen är inte nöjda med mitt karriärval.

För två veckor sedan såg jag till att bli utskriven från den där torftiga förmedlingen men idag dök en överraskning upp. Med posten kom ett brev från just arbetsförmedlingen. Dom vill att jag omgående utan att passera gå söker ett jobb på en bilfirma här i närheten. Om jag inte skickar in ansökan så kan dom se till att mitt liv blir mindre bekvämt (ungefärlig beskrivning av en lång harang)

Kanske gillar staten att ha mig som "arbetskraft till förfogande" istället för att bidra till statskassan (även om det inte är mycket jag bidrar med).

Jag inväntar nyfiket deras nästa drag eftersom jag inte kommer söka det anmodade jobbet.

lördag, september 26, 2009

Bländad busgrogg

 
Under hela mitt yrkesaktiva liv har jag hört om folk som tar med sig jobbet hem. Det har varit något totalt främmande i min värld. Alienaktigt helt enkelt. Jobba på sin fritid? Har dom inget roligare att göra med sitt liv?

Den här helgen har AspLövet tagit jobbet med sig hem. På köksbänken ligger en Monsterlampa och lyser. Satan i gatan vilket sken. Min gamla halogenlampa ligger i garderoben och skriker om otrohet och skilsmässa. Jag förstår honom. Inga ursäktar är goda nog.

Men det handlar om inget mer sexigt än produktutbildning. Även om man inte själv är en fanatisk anhängare av materialsporten orientering måste man ju veta vad man har att stå upp emot. Ni vet den gamla klyschan. "Håll dina vänner nära men dina fiender ännu närmare".


Nu tänker ni säkert. "Hade inte du slutat dricka Coca-Cola?". Må så vara men den regeln gäller inte om nämnda dryck blandas med alkoholhaltig substans. Ni ser. Det finns vägar runt alla regler bara man vet vilket träd man ska kapa.


P.S Busgroggen vann. Lampan lyser fortfarande men AspLövet har slocknat. I min värld utses vinnaren på dom premisserna.
 

Att hålla sig på mattan

Det fanns under dagen, innerst inne, ett uns av avundsjuka mot löparna på Lidingöloppet. Dom forsade fram som ett lämmeltåg och jag önskade dom inget annat än ett stup att välla ut över mot en säker död. Om dom kan det jag inte kan, kan dom lika göra det jag borde kunna. Jag har nämligen djävulskt ont i bägge knäna just nu. Man får tydligen det av fem (5!) veckors vila.

*skjuter med pistolformad hand mot tinningen*

Grus i ögonen och pip i öronen.

Det känns som att jag kört kroppen i en torktumlare. Stryktorrt. Extra stryk. Allra helst skallen. Efter två psykiskt hårda arbetsveckor följde jag upp det hela med att agera mellantidskontrollant idag på Lidingöloppet. Jag satt bredvid något som mest liknade en bomb ur en gammal James Bond film och lyssnade på pipen från en miljard löpare som hade ynnesten att få röra på sig den här fina höstdagen. När det kom som mest folk blev ljudet av dom enskilda pipen till ett konstant pipande som fortfarande sent in på kvällen ljuder i mina öron.

Det händer att jag saknar mitt gamla slackerliv.

Men det är bara korta sekunder av den varan.



torsdag, september 24, 2009

Butiksmotto

 
Varje morgon när jag låser upp butiken och kliver in i doften av orienteringsskor, nylonkläder och plastinpackade kompasser så tar jag ett djupt andetag och säger till mig själv.

Näedu AspLövet. Nu får vi ta och lägga på en sula!



 

onsdag, september 23, 2009

Filmquiz

 
"Don't cross the streams"

En gren gör ingen gran

 
Äsch!

Järla lutade sig väl bara mot allmän vetenskap.


 

Förebilder

 
Fan! Jag kom äntligen på vad som stört mig dom senast dagarna. Något som legat i magtrakten och gnagt sig mätt. Var ju på tävling i helgen och vallade Miniknatarna. Det var en fin skogsbana och så men det var en sak som störde idyllen. Längs med banan hade dom satt upp bilder från Astrid Lindgrens samlade verk. Det var Emil, Pippi, Bröderna trötthjärta och hon den där bortskämda snorungen som hoppade från taket.

Ska vi ha det så här?

Miniknatare ska alltså fostras att bli gulliga små individer med en tjock Tjorv, Rumpnissar och en pedofilstörd gubbe som förebilder. Det måste bli slut på sånt här mjäk. Nästa Miniknat jag åker till får det vara lite stil på. Vad sägs om bilder på riktiga frontfigurer. Jörgen Mårtensson, Bertil Norman, Øyvin Thon, Kent Olsson, Annichen Kringstad, Liisa Veijalainen, AspLövet, Åge Hadler, Egil Johansen, Janne Salmi, Lars Lönnkvist för att bara nämna några legender ur historieböckerna.

Jag vill hellre trycka upp en svettig och blodig orienterare i ansiktet på Miniknatarna än någon tramsig barnboksfigur.

Gillar Miniknatarna inte det kan dom börja med truppgymnastik.
 

tisdag, september 22, 2009

Klippa kvitton?

 
Redan så här andra veckan in på min nya karriär har jag insett ett stort aber. Orienteringssfären är så liten att det bästa med konsumentmarknaden får man inte njuta av.

Jag pratar såklart om representation, mässor, konferenser, lyxiga middagar på firmakortet, eskortflickor, bjudsprit och mutor-under-bordet-leverantörer.

Plötsligt känns titeln Butikschef inte alls så glamouröst.
 

Dagens butiksanekdot

 
Igår sålde jag en pannlampa till en väldigt auktoritär äldre man. Han gick igenom hela pannlampsutbudet och ville veta för och nackdelar med dom olika modellerna och vilken som passade bäst till hans hundpromenader. Efter moget övervägande beslöt han sig för att förvärva en klassisk 10W/20W-halogenlampa.

Idag dök farbrorn upp i butiken med lampan i ena handen och manualen i den andra. Ivrigt vecklade han upp manualen som såg ut som en rättad uppsats från skoltiden. Det var överstruket, inringat, streck, pilar och kommentarer i kanten.

Dom två viktigaste sakerna han hakat upp sig på var.

I manualen stod det på ett ställe att 10W fick man genom att dra brytaren till höger och 20W genom att dra den till vänster (logiskt nog). Men på ett annat ställe stod det precis tvärtom. Jag förklarade det hela med att manualer gjordes oftast av den lägst avlönade på företagen. Den analysen fick hans fulla godkännande.

Nästa problem rörde batteriet. På ett särskilt papper stod instruktioner för hur man bäst sköter sitt NiMH-batteri. Det han inte förstod var. "Ladda upp och ladda ur batteriet tre gånger före användning".

Hans följdfråga blev.

"Hur vet batteriet att det ligger och laddas upp/ur på köksbordet och inte "används" i skogen av mig?"

Jag fann mig snabbt och svarade..

- Men vilket fantastiskt väder vi har!
 

måndag, september 21, 2009

En hemsk sanning

söndag, september 20, 2009

Inte trött. Bara halvblind.

 
Har jag sagt att jag har halvtaskig syn?


Det kanske inte syns på den här bilden men just vänsterögat funkar ungefär lika bra som en hobbyprintad 15000-dels karta.

Vad jag nu skulle ha för nytta av en hobbyprintad 15000-dels karta.
 

Ibland är svaret inte så vackert

Ibland har saker och ting inte så mycket att göra med varandra. Inte alls om det vill sig väl. Och det vill man ju. Att ha det väl. Kvällens spontana applåd uteblev i alla fall och även om dom handrullade cigarrerna smakade fantastiskt låg en dämpad stämning över AspLövet. Någonstans långt inne i det fettpackade bröstet gnagde en oro som oroade.

Väl hemma grävde jag ner mig i dom tumslitna kartpärmarna och fann orsaken till mitt obehag. 1985 sprang jag en tävling i just dom markerna jag arrangerade Natt-KM i torsdags. 1985 var tydligen inget vackert år. Jag verkar ha haft fart som en sprintfantast i en hängmyr. Det vill säga höga benlyft men ingen attack.

Obehag.

Inte lika bra sömnmedel som minneslucka.

lördag, september 19, 2009

En spontan applåd för AspLövet

 
Nu när AspLövet slitit en hel vecka i arbetslivet så kan åtminstone inte jag komma på någon bortförklaring till varför vi inte ska fira.

Är bjuden på någon sorts herrtillställning där det, enligt rykten, ska serveras finwhiskey och handrullade cigarrer från något förtryckt kommunistland.

Mitt enda mål för kvällen är att inte vakna med en av dom där cigarrerna upptryckt i någon kroppsöppning.
 

Analys Natt-KM

Vid målgången på Natt-KM bad jag H21-löparna (6 st) att rita i sina vägval på långsträckorna. Nu blev det lite schematiskt där i mörka skogen när trötta hjärnor kladdade ner sina bläckstråk så man får ta exaktheten med en nypa salt. Bommarna som syns är heller inte helt korrekta (många är inte ens med) och sen har jag lagt in detta lite grovt så det är mest en inblick i vilka stråk dom valde.

S-1
Ettan borde kanske flyttats lite för att få rakt på som alternativ. Alla utom en valde vänster och det hade nog blivit vänster för min egen del om jag sprungit. Inte helt lyckad sträcka vägvalsmässigt.

1-2
En löpare väljer vägen söderut, övriga har gått rakt på i lite olika stråk. In mot kontrollområdet tappar några kursen och bommar bort onödig tid. Själv hade jag valt rakt på och siktat in mig mot höjdpartiet, med gränsröset, mitt på str 6-7. Därifrån noggrann kompass.

2-3
Kort avlastningssträcka som delade upp löparna på vänsterväg och rakt på.


3-4
Här har alla valt höger om strecket och berget mitt i stormossen. Sen har det bommats rejält när dom kommer in i det sönderskurna partiet. Ingen valde det alternativ som jag själv hade föredragit på natten. Vänster om mossberget och sen rakt fram till mosssen/bergskanten som enkelt ger dig riktning rakt ner mot kontrollen. Svårare än så ska man inte göra det på natten.

4-5
Inga inritade vägval men banans svåraste kontroll. Den ligger i lite tätare skog och här bommade en löpare bort segen (Han låg ca 5 min före den slutliga segraren vid 4:an)

5-6
Två löpare går rakt på. Den ena tappar dock fotfästet om tillvaron och försvinner långt söderut. Övriga går ner mot vägen och hoppar av vid lite olika hållplatser. Eftersom man så här långt in på banan borde fått en uppfattning om bergens karaktär (otroligt öppna och löpbara) hade jag valt rakt på. Rakt på hela vägen alltså. Inga utsvävningar. Så bra är jag.

6-8
Inga inritade vägval men dom flesta går rakt på till 7:an. En löpare tappar dock kursen halvvägs och kommer ut på vägen. 8:an var bara en räkmacka för att servera slutsträckan.


8-9
Två löpare backar ut och pumpar den slalomsvepande skogsvägen runt söderöver. Gillar man väg så finns det även ett nordligt alternativ men ingen valde det. Övriga har gått rakt på och eftersom dom sprungit till ettan i det skogsområdet tänkte dom troligen som jag själv hade gjort. Rakt på är aldrig fel när skogen är så här jävla fantastisk.


Jag är rätt nöjd med banan som den blev. Några sträckor kunde kanske ha vägts lite bättre men som helhet blev den så som jag skulle vilja bli serverad en nattbana. Ingen jävla kontrollgödsling utan fokus på vägval, stråk och att hitta förenklingarna i den svarta septembernatten.

fredag, september 18, 2009

torsdag, september 17, 2009

Spring dit ljuset pekar

Ingen kvar i skogen

Dom spred sig ungefär som jag ville på nattens klubbmästerskap och dom bommade ganska exakt där jag planerat.

Kalla mig ett geni om ni vill.

Jag tar åt mig.

tisdag, september 15, 2009

På en banläggares näthinna

Dagens lunchtips

Idag var jag och åt en asiatisk lunchbuffet.

När jag stod och skopade upp godsakerna på min tallrik smög ena servitrisen upp bakom min rygg och frågade.

"Smaka de bla?"

Jag svarade...

- Det var fantastiskt gott. Imorgon kommer jag tillbaka och proväter också

måndag, september 14, 2009

Bakom disken står AspLövet

En liten reflektion från första dagen på jobbet.

Är det egentligen bra att jobba med sånt man mår sämst av att utsätta sig för?

Kast med stort drag

I helgen var jag inbjudan på en fiskeresa. Förutom AspLövet själv, som i fiskesammanhang kan likställas med en inskolningslöpare, var det fiskekungen "Mike the Pike" och Norpans fader "Pexx" som trängdes i båten. Jag hade sannerligen behövt lite glada och sura gubber till min hjälp. Jag spred mina kast för vinden och när jag inte hamnade i vassen eller drog upp sjögräs så spenderade jag tiden med att reda ut rulltrassel.

Medans jag gjorde sånt man inte borde göra i en fiskebåt drog dom där lite bättre killarna upp gäddor i parti och minut. Det landade nog på 20 gäddor eller mer till slut. Själv fick jag två småfiskar som en sommardag, i bästa fall [Tänk: bländad av solljuset], kan kallas gäddor.

Men jag är nöjd ändå.

Ni bör se en ledtråd till min tillfredsställelse i en av bilderna nedan.



söndag, september 13, 2009

150 minuter i skogen

Eftersom mitt slackerliv slogs i spillror nu i helgen var jag tvungen att göra ett logistiskt lappkast av mitt späckade schema. Eller. Späckat och späckat. Det enda jag hade planerat under resten av det här året var mitt Natt-KM arr. Eftersom jag nu plötsligt ska kamma mig och vara normal på dagtid fick jag ge mig ut i skogen för att hänga reflexstavarna på min vilodag. Nu har ju i och för sig alla dagar varit vilodag för mig det sista halvåret. Nu är det slut med det.

Jag kunde konstatera att terrängen jag bjuder på är så fantastisk att Lunsen nästan bleknar i jämförelse. Man blir knäsvag.



Alltså är det knäsvag som ska in på Vågrät 8 "Kännetecknar AspLövet"

Fattar ni?

knäsvag

Jag har svaga knän.

Också.

Lite dubbelbottnat dårå.

Bortskänkes

Bortskänkes: En flaska Champagne.

Orsak: AspLövet har blivit med jobb


*Ringer upphetsad till mamma och pappa. Jag är ingen loser! Jag är ingen loser!*

lördag, september 12, 2009

Rättelse

Jag känner mig inte alls som en orienterare i en växlingshage.

Jag känner mig som en illegal invandrare i USA [tänk sliten Mexikan] som varje morgon ansluter till den stora skaran av arbetssökande i väntan på en lastbil som plockar ut dom unga och friska som får åka med ut på någon odling och slita häcken av sig*

Så känns det just nu.




*Vill slita häcken av sig

I väntans tider.

Ja jävlar. Nu är det bara att vänta. Champagnen [jävligt dåliga nyheter] står på kylning och finwhiskeyn [överjävligt goda nyheter] står på hedersplatsen. Jag litar på fru Fortuna. Henne har jag inget, vad jag vet, otalt med. Kung Bore däremot. Hoppas inte han har ett finger med i spelet för då kommer det börja snöa snart. Inne hos AspLövet.

Just nu känns det lite som att stå i växlingsfållan, klockan mitt i natten, på ett 10mila. Man vet att täten är på väg in men man har ingen aning om ifall ens eget lag är med.

Förmodligen inte*




*Skojade bara.. klart vi är med.. eller..Jo. näeeee..fan.. Jag vet inte. Ska dom inte ringa snart?

fredag, september 11, 2009

Dan före dan

Skit också.

Jag har missat kolhydratuppladdningen.

Det är väl det man gör inför säsongens viktigaste uppgift. Tömmer kroppen på resurser för att sen fylla på depåerna. Viker ner sig fysiskt för att sen fläka upp sig som en överårig glädjeflicka på Reperbahn. Okej. Den liknelsen kanske inte var helt korrekt. Men ändå. Jag sitter här kvällen före dagen som kommer och funderar på om jag verkligen gjort allt jag borde ha gjort. Förmodligen inte. Torrträning i all ära men nu är det ju för fan allvar. Allvarligt talat, säger jag till mig själv samtidigt som jag drar in magen framför spegeln. Jag blundar. Det är bäst så. Det här kan gå hur jävla illa som helst. Eller hur jävla bra som helst. *ljuger för sig själv* Finns det något som heter karma så är det dags att casha in nu.

Går det bra imorgon så blir det inte Champagne.

Champagne är ju vikt för motgångar det här året*

Jag ska fira med att spraya Biofreeze i veka livet.

Brrrrr!



*Vilket alltså innebär att det kan bli Champagne imorgon

AspLövets fredagstanke

Ställ upp en GPS-Nisse v.s AspLövet. Man mot Man. GPS-Nissen får programmera sin mojäng efter teknikens alla regler bäst fan han vill men inte kommer det hjälpa honom. Även om han nu, mot all vetenskaplig förmodan, skulle vara lika snabb som AspLövet i löpsteget hade han kommit till målet samtidigt som AspLövet stod nyduschad i markakön.

Den dagen det dyker upp en GPS som inte bara sekundsnabbt kan mappa upp sträckan som ska springas utan även sekundsnabbt kan analysera vägval och sekundsnabbt anpassar löpstråk efter hur det ser ut i verkligheten, direkt där på sekunden, där GPS-Nissen befinner sig.

Den dagen.

Den dagen kommer GPS-Nissen vara ganska nära AspLövet i resultatlistan. Men bara nära. Dom där sekundsnabba handpåläggningarna under loppet, inför varje kontroll, kommer ligga honom i fatet. Bra där GPS-Nissen. Men bättre än så här kommer inte din GPS att bli. Själv kommer dessutom din egen orienteringsförmåga reversera tillbaka till backstreckskartans epok. Grattis!

torsdag, september 10, 2009

Medan alla andra jobbar...

Jag har aldrig, i hela mitt tröstlösa liv, plockat trattkantareller. Tills idag dårå. Hittade 10 liter på en 10x10 meter stor yta. Sen kom jag på mig själv och skyllde på Birro. Hundkraken måste få vila mellan dom fina bergen så här på ålderns höst. Själv ville jag ju bara traska vidare men man får offra sig.

Var hursomhelst ute i lite finare skogar. Skojar inte. Lite finare skogar. Man glömmer lätt bort varför man håller höll på med orientering. Kontrasten mellan svettdoften på gymmet och vilken skitskog som helst är obetalbar. Även om jag skulle betala om det kom till den kritan. För skogen dårå. Har aldrig betalat någon gymavgift och kommer aldrig öppna plånboken för sånt heller.

Idag rekade jag inför mitt Natt-KM arr. Med det trasiga knät. Jag sprayade på så mycket Biofreeze att det kändes som att stappla fram med en isglass till vänsterben. Sa jag att det var lite finare skog? Tror inte det. Dom kommer få en bra resa på Natt-KM.

Själv haltar jag ju hellre fram i skogen, i fullt dagsljus, med en kasse trattkantareller i näven.

Jorå.

Mycket hellre.

onsdag, september 09, 2009

Tävling under misslyckade former

Idag har jag varit på en terränglöpningstävling. Det var Skoljoggen som stod på schemat för Miniknatare #1. Bra så. Men. Det det fanns två stora brister i arrangemanget som visade sitt fula tryne vid mitt beök. Det ena falerandet kan man se på bilden nedan, som förövrigt visar den färgstarka Miniknataren.

*Vadå undrar ni förvånat*

2,1 km stenhård löpning. 25 grader varmt och stekande sol. Jeans och långärmad t-shirt. Inte så bra dårå. När jag dök upp vid starten föll mitt förtroende för den svenska skolomsorgen. Här packar man gymnastikpåsen med kortbyxor, funktionströja och ett jävlar anamma och så säger lärarna till dom små ungarna, som givetvis inte vågar opponera sig, att det går bra att springa i dom kläder dom hade på sig när dom kom till skolan. Jävla lallare.

*Men det andra som falerande undrar ni*

Efter loppet sökte jag upp gymnastikläraren och berömde honom för det tuffa konditionsarrangemanget. Jag frågade om det blir ett lopp i veckan eller om dom kör träningen uppdelad i olika tävlingsperioder under läsåret. Till svar fick jag att det arrangerades bara en löptävling per läsår. Övriga veckor var det den gamla vanliga gymnastiken med hopp i mjuk matta och lek med liten boll som gällde.

Jag gick mållös och slokörad därifrån.

*tittar slokörat på mina egna jeansklädda ben*

Precis där jag står

Jag tittar ner på mina fötter. Se på fan. Tänker jag. Även om jag inte tror att han finns. Fan alltså. Allra minst på marken under mina fötter. Men där under mina fötter uppenbarar sig en höjd av sällan skådat slag. Aldrig skådat muttrar jag och lägger en bana på kurvbilden som smeker sig upp mot högre höjder. Jag väcks ur min banläggning när en bil tutar på mig och föraren skriker.

"Stå inte mitt i vägen idiot!"

tisdag, september 08, 2009

Armen i vinkel blicken i skyn


*OBS! Personerna på bilden är totalt ansvarslösa för vad som sker på denna blogg.

måndag, september 07, 2009

Först bedöva sen kyla.

Jag var på kusinträff nu i helgen. Det bästa med våra samlingar varje år är att jag är minstingen i kusinskaran. Dom andra pysslar om mig som en liten hamster. Eftersom det också var min födelsedag så fick jag lite presenter. Bland annat dom grejorna ni ser på bilden. Helt klart vet dom vad min kropp behöver. Sprit och kylspray. Bättre kombination kan man nog inte hitta.

På kylsprayen står det "Cryotherapy". Undrar om det är samma grej som dom där kyltuberna där gamla miljonärer låter frysa ner sina kroppar i väntan på evigt-liv-kuren. Isåfall kanske jag kan spraya mina vader och knän (mer räcker väl inte tuben till) och sen bara vänta på läkarvetenskapens lösning på hoppar-knän och gubbvader. Risken är dock att resten av min kropp hinner både dö och ruttna bort innan den lösningen är på plats. Kvar i min grav finns då endast ett par helt intakta knän och underben.

On någon är intresserad av kylspraysresultatet är det bara att gräva upp mig något år efter min död dårå.

söndag, september 06, 2009

Grillad med räk

Jag firade min födelsedag under stillsamma former. Åkte förbi en bensinmack på väg hem från DM-budkavlen där jag tog en grillad med bröd. Slog till med räksallad för 10 spänn också. Sen goffade jag i mig korven så att det rann räksallad utför hela hakan på mig. Litegrann som en kvart-över-tre-burgare-efter-krogen alltså.

Framåt kvällen kände jag att det skulle sitta fint med en iskall öl på bemärkelsedagen, men då satte jag ner foten ordentligt.

Man får aldrig glömma bort.

Det är en dag imorgon också.

Minnesbild från DM-Budkavlen idag


AspLövets söndagstanke

Det värsta med att bli gammal är att man inte längre har några häftiga skrönor att koppla till sina skador*




*Skadat knät under promenad. Jo, jag tackar!

Skrota det kantstötta och superlim i beredskap

Jahaja. Då ska man äntligen lägga det här 42:a levnadsåret bakom sig. Sicket jävla skitår det här urartade sig till. Urartade. Verkligen. Sällan har väl så många katastrofer beslutat sig för att sätta bo på samma ställe. Man trodde ju att 42 var svaret på "den yttersta frågan om Livet, universum och allting". Är det sant så ligger jag pyrt till.

Men nu. 43. Fyra - Trea. Kan man få ett bingo på det? Jag hyser inte längre några förhoppningar om någonting. När fru AspLövet sa att jag fick göra precis vad jag ville på min födelsedag så blev det tomt i huvudet. Det finns inga drömmar kvar men för att ändå ställa min existens på sin spets sa jag, "Jag vill åka ut och titta på Budkavle-DM" Snacka om självplågeri. Det kan jag vara värd. Lika bra att börja 43:an med att må lite dåligt och förvånas över hur usla alla är där ute i sikogen. Så ska min födelsedag bli. Lite skakad och mycket rörd.

Inte alls på dagen för 25 år sen sprang jag själv en DM-Budkavle.

Det känns inte som igår.

Inte på något sätt överhuvudtaget.

lördag, september 05, 2009

1984

Jag tror myckat av mina motgångar bottnar i året 1984. Året då AspLövet med ett ångestladdat skrik kom till jorden. Efter det har inget år varit sig likt. Inte likt något man vill likna i alla fall. Jag tror att jag efter 1984 tillhört Miniflöd (överflödsministeriet) för att prata Orwellska.

Nåja. Varför jag minns 1984 just idag var för att jag längst ner i en låda hittade ett gammalt klubbmärke från en av AspLövets otaliga karriärer. Detta från innebandyns värld. Från början hette föreningen Ägget (Namnet på ett bostadsområde där AspLövet och dom flesta medlemmarna växte upp) Tyvärr gillade inte Innebandyförbundet namnet så vi fick motsträvigt byta. Men det spruckna ägget behöll vi i klubbmärket.

Ett sprucket ägg från 1984 alltså. Så symtomatiskt.

Jag hade behövt ett orakel det där året.

Då hade jag i alla fall inte förväntat mig något.

fredag, september 04, 2009

En synsk poliskvinna

Jag har skaffat mig ett nytt pass. Tänkte att det kan vara bra att ha ett giltigt pass om jag akut behöver fly från landet. Sånt händer ju ibland. Har jag hört. När jag fick passet kommenterade poliskvinnan mitt passfoto lite syrligt.

"Med den där bilden lär du inte bli insläppt i USA"

Jag förundrades över hennes kommentar. Hur fasiken visste hon att jag tänkt dra till USA när det smäller?

AspLövets fredagstanke

När folk säger "Jag älskar sprintorientering" är det enda jag hör
"Jag är en usel orienterare men bra på att springa"

torsdag, september 03, 2009

Mina möjligheter att förverkliga en dröm

1/8. 12,5%. Så stora är mina chanser just nu.

Håll tummarna.

Vänta nu!?

Om alla mina vänner besökare här på bloggen håller stortårna också torde jag öka mina chanser till...

2/9. 22,2%.

Fan! Det är ju inga tokiga odds.

*dansar plötsligt-händer-det-dansen*

Idag var jag mig själv. Mest hela tiden.

Det känns som att jag sprungit en klassisk 15km bana i svår teknisk terräng. Tröttheten sitter dock inte fysiskt utan mera psykiskt. Skallen är slutkörd. Manglad. Hur kunde det bli så här? Uppenbarligen är jag inte van att sitta ner och bara vara mig själv. Att inte ha AspLövet att gömma sig bakom. Det var länge sen nu. Länge sen jag bara var "världens bästa kille" och ingenting annat. "Världens bästa kille" är inte riktigt samma sak som "världens bästa orienterare". Dom är helt olika sidor av myntet. Om jag nu hade haft några mynt det vill säga.

Men allra mest känns det nu efteråt som att jag sitter fast i en tvättmaskin som kör centrifiguering på 1400 varv. Tillsammans med ett gäng katter. Min enda tanke just nu är.

Vad fan har dom här katterna gjort för att förtjäna detta?

onsdag, september 02, 2009

Monsterlamps, come out to play-i-ay

AspLövets homemade 120 LED-light Monsterlampa will be a fucking kick in the pung på alla cheating Monsterlamp owners.

På´n bara!

Nu mobbas AspLövet helt öppet av Svenska branschorganisationerna
"På´n bara!", är deras nya direkt till företag runt om i landet. Idag fick till exempel fru AspLövet ett lukrativt jobberbjudande direkt hem i brevinkastet. Hon som redan har ett bra jobb dessutom. Sälja jultidningar. Ja jävlar. Det var inte igår. Men fick AspLövet själv detta fina erbjudande? Det är ju ändå han som behöver jobb. Inte då. Tydligen är man för gammal för jobbet när man fyllt 40. Eller så är det ren mobbning.

Jag tror på mobbning

Synonymer till mobba är:
Ge sig på, utesluta ur kamratkretsen, frysa ut, trakassera, reta, plåga, förfölja, förtrycka, tyrannisera, spela översittare mot.

*AspLövet gråter en skvätt*

tisdag, september 01, 2009

Hjärnslö: AspLövet

Det här arbetslöshetsminiknatspassningdrabeneftersigstirrainiväggen-livet börjar ta ut sin rätt. Numera går jag omkring som en zombie här hemma. Långsamt och hasande som i en Romero-film och inte alls som i dom moderna zombiefilmerna där dom rusar fram. Hasandet avbryts ibland av håglöst slösurfande och ett evigt plockande i lägenheten. Jag städar inte. Bara förflyttar saker från en plats till en annan i en helt ologisk ordning. Efter några dagar är högarna tillbaka där dom började och sen snurrar en ny följd av förflyttningar igång. Med mig själv hasande i bakfötterna på dom här högarna dårå. Hjärnan har kopplat ner och jag som en gång var en kreativ, om än förvirrad, idéspruta är nu bara en aningslös tanke från lobotomi.

Inget gott kan komma ut av den här livsstilen.

Vad "gott" nu än är.