Det här arbetslöshetsminiknatspassningdrabeneftersigstirrainiväggen-livet börjar ta ut sin rätt. Numera går jag omkring som en zombie här hemma. Långsamt och hasande som i en Romero-film och inte alls som i dom moderna zombiefilmerna där dom rusar fram. Hasandet avbryts ibland av håglöst slösurfande och ett evigt plockande i lägenheten. Jag städar inte. Bara förflyttar saker från en plats till en annan i en helt ologisk ordning. Efter några dagar är högarna tillbaka där dom började och sen snurrar en ny följd av förflyttningar igång. Med mig själv hasande i bakfötterna på dom här högarna dårå. Hjärnan har kopplat ner och jag som en gång var en kreativ, om än förvirrad, idéspruta är nu bara en aningslös tanke från lobotomi.
Inget gott kan komma ut av den här livsstilen.
Vad "gott" nu än är.
tisdag, september 01, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Haha känner igen mig, gör precis samma sak just nu. Att komma upp ur sängen är ett helt projekt i sig. Suck.
Ida>> Vi får passa oss så att "The one and Zombieslayer Donny" inte får korn på oss.
Skicka en kommentar