Jag tittar ner på mina fötter. Se på fan. Tänker jag. Även om jag inte tror att han finns. Fan alltså. Allra minst på marken under mina fötter. Men där under mina fötter uppenbarar sig en höjd av sällan skådat slag. Aldrig skådat muttrar jag och lägger en bana på kurvbilden som smeker sig upp mot högre höjder. Jag väcks ur min banläggning när en bil tutar på mig och föraren skriker.
"Stå inte mitt i vägen idiot!"
onsdag, september 09, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar