Jag har aldrig, i hela mitt tröstlösa liv, plockat trattkantareller. Tills idag dårå. Hittade 10 liter på en 10x10 meter stor yta. Sen kom jag på mig själv och skyllde på Birro. Hundkraken måste få vila mellan dom fina bergen så här på ålderns höst. Själv ville jag ju bara traska vidare men man får offra sig.
Var hursomhelst ute i lite finare skogar. Skojar inte. Lite
finare skogar. Man glömmer lätt bort varför man
håller höll på med orientering. Kontrasten mellan svettdoften på gymmet och vilken skitskog som helst är obetalbar. Även om jag skulle betala om det kom till den kritan. För skogen dårå. Har aldrig betalat någon gymavgift och kommer aldrig öppna plånboken för sånt heller.
Idag rekade jag inför mitt Natt-KM arr. Med det trasiga knät. Jag sprayade på så mycket Biofreeze att det kändes som att stappla fram med en isglass till vänsterben. Sa jag att det var lite
finare skog? Tror inte det. Dom kommer få en bra resa på Natt-KM.
Själv haltar jag ju hellre fram i skogen, i fullt dagsljus, med en kasse trattkantareller i näven.
Jorå.
Mycket hellre.
2 kommentarer:
Nu har bitterheten nått sin absoluta nollpunkt minsann. Njuta av trattkantareller i finskog semaforerar "GUBBVARNING" så att smådjävlarna i supportersläptåget kollapsar med skrattet i vrångstrupen. Från 43 finns ingen väg åter. Bara gråt och tandadnisslan. Med smörstekta trattisar mellan gaddarna.
Sämre kan man ha det.
Hans.. Jag har inget att tillägga till din korrekta och svidande analys. Förutom det där med tandgnisslet dårå. Jag har en bettskena numera. Min tandläkare sa för några år sen att jag verkar bära på några inre demoner så mycket som jag nött ner tänderna när jag sover. Om du inte börjar använda bettskena nu på direkten kommer du tugga på tandköttet innan du fyllt 50 sa han som slutkläm.
Så är det.
Sämre kan man alltså ha det.
Vänta nu...
Var det inte det du sa?
Skicka en kommentar