onsdag, oktober 28, 2009

Början till slutet. Eller början till början.

 
Jag har märkt en sak. En personlighetsförändring hos mig själv. Ju mer folk jag träffar i putiken desto mer börjar jag tycka om människor. En inte helt oskön känsla men ovan så till den milda grad.

Bara den här veckan har jag stött på en skön tjej (30-någonting) som precis börjat orientera och hon slängde gladeligen upp 15 friska 500-lappar för ett komplett orienteringskit. Från monsterlampa via tajt funktionströja till skor och definitionsfodral och ganska mycket däremellan. Och idag gjorde jag nästan high-five med två gubbar som kom direkt från Luffarligan för att köpa en Sport-Identpinne men det slutade med att dom köpte på sig varsitt par rea-skor som dom blev helt lyriska över. Och han som kom in för att reklamera ett par skor men hade glömt skorna hemma. Och putikens bästa kund som snart kommer varje dag och handlar. Och en familj från VK Uvarna som fick höra mina anekdoter från Uvtrampen 1992. Och jag själv. Jag tittar på mig själv i putikspegeln varje dag och ser bara KatastrofLövet men är rätt nöjd ändå. Uppochnervända världen. Sannerligen.

Kan något gott komma ut av detta?
 

7 kommentarer:

Anonym sa...

Du är botad!

Håkan Dahlgren sa...

Trevlig läsning. Du och kunderna verkar trivas.

Molson sa...

Nä, skärpning nu. Det här känns olustigt.

orienteraren sa...

Man blir ju alldeles varm inombords.

N'Gugi sa...

Kom i håg at det inte är Asplövet som är i putiken, men her på bloggen! Det holder for oss.

Håkan Dahlgren sa...

Får det till 7 st "jag" i den här relativt korta bloggen.

AspLövet sa...

7 "Jag" allså.

Inte bra. Inte bra alls. Här har jag levt i tron att jag bara är schizofren och så visar det sig att jag är sjuzofren istället.

Jag håller med Molson.

Olustigt.