Ibland är det skönt att få upprättelse även om det gått så lång tid att man inte ens kommer ihåg att man kräver en upprättelse. Detta faktum blev extra tydligt för mig när jag besökte (virtuellt alltså. Jag har inte blivit social bara för att jag jobbar helt plötsligt) dom där killarna som är på väg åt ett helt annat håll.
Där ser man i alla fall att det som hände AspLövet på Natti-Natti 1992 inte var ett olyckligt missöde utan något mycket allvarligare. Uppenbarligen är missvisningen vid den 5:e kontrollen så stor att det är omöjligt (Hör ni det, omöjligt!) att hålla rak kurs. Jävla lill-Jansskogen. All ångest man burit med sig genom åren beror alltså på verklighetens otyg och skevhet.
Nu tänker ni säkert. Men du missade ju även 1:an, 2:an, 3:an, 10:an och 11:an. Var det också på grund av misstyget?
Alldeles säkert. Eller så hade jag för bråttom på den där sprintskalan. Redan 1992 fanns det sånt alltså. Sprintdistansen har smidit sina illvilliga planer mycket längre än man tror.
Man kan bara konstatera att mitt lopp placerade oss utanför pallen.
Bra jobbat AspLövet!
Fast inte såklart. Jag körde med omvänd kritik där. Jävligt invecklat.
8 kommentarer:
Ja, det här innebär ju samtidigt en upprättelse för mig också! Jag som trodde att jag bara hade glömt denna tävling, men uppenbarligen var det ett trauma som gjort att jag har förträngt händelsen långt ned i det undermedvetna. Har alltid undrat varför jag tycker den skogen är lite kuslig.
Nu då jag föreställer mig denna kväll 1992 i Lill-Jansskogen tycker jag mig minnas den mörka siluetten som tornar upp sig där vid bakom ettan, kontrollen då jag fortfarande rent teoretiskt ännu var på väg att göra ett absolut rent lopp. Innan jag kom in på den uppenbarligen felritade delen av kartan där runt femman som förstörde loppet.
En stilla känsla av lättnad infinner sig.
Skönt att sprint kan vara svårt åtminstone någon gång ibland.
MVH
Tävlingsledaren-92
*Hytter med näven mot söderort*
Tiden läkar alla så sägs det...
Men glömmer gör man visst aldrig ändå. Inser nu att jag missade grovt på stenen ca 75 m V om ovan nämnda 5:e kontroll redan 1967. Det var IF Goternas vårtävling med målgång inne på Stadion och min första kontroll på ÄP-banan - en av mina första tävlingar över huvud taget förresten.
Har man över huvud taget reviderat kartan där under de dryga 40 år som gått eller är det kanske troll och oknytt i markerna...?
Detta blev en upprättelse för mig också. Vrålspikade 5:an. Tänk att man var bättre än världens bästa redan då.
LP
Satan på gatan. Jag kommenterade just det estetiskt riktiga i kontrakursarnas bom till femman. Sen visar det sig att du har sprungit i hjärtformation till kontrollen!
Fram för mer konstnärlig orientering i Lill-Jannes skog!
LP>> Vadå "redan då"? Nu förstår jag inte. Hur kan någon, någonsin, allra minst "redan då", vara bättre än världens bästa orienterare. Det är ungefär samma sak som att säga att Pepsi är godare än Coca-Cola. Omöjligt. Bara för att man säger något trams betyder inte att det är sant. Men grattis till att du spikade 5:an. Det var dina fem minuter i rampljuset. Just där och då liksom. *ljuger så mycket att jag inte ens vet vad jag ljuger om längre*
Jerk>> AspLövet är synonymt med kärlek. Kärlek till orientering. Riktig orientering alltså. Vildmark, hängmyrar, släpande sluttningar med dyster granskog och att se Jabba springa på ett gigantiskt klapperstensfält. Där står sig till och med AspLövet slätt. Nåja. Rakt på är aldrig fel så länge hjärtat slår krokar inombords.
Skicka en kommentar