En dag i putiken. Ett tillfälligt farväl.

 
Jag kastas mellan ytterligheter. Kärleken till putiken har växt sig så stark att jag har svårt att lämna den när mörkret faller på. Och så idag då. Ett farväl. Tillfälligt men ändå så smärtsamt att jag känner fantomsmärtor i hjärtat likt känslan i dom förfrusna tårna i duschen efter ett Älgdrev. Jag släcker lamporna och står stilla i den tysta lilla härligheten. Pratar lite tyst med ett par Inov8-skor och killar en monsterlampa, som inte verkar bli såld, under reflektorn. Vi är som en enda stor familj. Vi kivas och grälar men innerst inne älskar vi varandra. Till och med dom där gamla benskydden får sin beskärda del av kärleken.

När jag låser ytterdörren viskar jag.

"Hej då putiken"