När färg och form inte följer norm.

 
Jag tror att jag har brutit en tå. Pekfingertån. Eller är det "tvåtån" den kallas? Hursomhelst. Jag sparkade i ett stolsben och bara en kvart senare har den antagit en svartlila ton. Tån alltså. Inte nageln. En jävla skillnad.

Då var det slut med träningen för den här gången då.

Fast vänta nu!

Jag har ju inte tränat på flera månader.

Sicken röta.

Då är ju ingen större skada skedd.

Det är faktist så att när Putiksefen ramlar hem sent med höstmörkret så är träning det sista han har i tankarna. Fysiskt (nåja) och psykiskt tömd efter dagen stupar han i säng. I bästa fall hinner byxorna åka av. Där på täcket ligger så en man som sett bättre dagar med rumpan i vädret och strumpor på fötterna. Han är en syn som inte gör världen till en vackrare plats.

Fast idag stupar jag inte i säng. Tån värker så jag kyler den med en iskall Staropramen. Först utvändigt och sen invärtes. Det är det bästa med kall öl. Den har så många användningsområden.

Och på det...

En till iskall Staropramen.