Snart slut på den här jävla semestern

 
Då var det snart slut på semestern. Jag grämer mig över att jag befinner mig ett otal mil parallellt från Trondheim samtidigt som jag nackar min 2954-kronors sprithög i kanten. Hårt. Alltså. Jag grämer mig över att jag inte är på VM samtidigt som jag inte grämer mig över att nagga högen i kanten. Om jag förstår mig själv rätt. Jag längtar till Putiken samtidigt som jag känner att jag är ogjord. Ogjord. Sicket ord. Som sicket. Typ. Men det ska bli skönt att gå ner sig i saltgruvan igen. Jag behöver salt. Idag följde jag i alla fall sprintdistansen på VM framför datorn. Jag förstår inte varför jag plågar mig själv. Jag gillar inte ens sprint men när Sverige hade stolpe ut bland både herrarna och damerna svor jag så högt att ölen framför mig tappade kolsyran. Sen tänkte jag inte mer på det. Sprint. Asfaltslöpning. Något för Mustafa Mohamed att satsa på nu när 3000m Hinder inte funkar längre. Snart är det i alla fall vinter igen. Jävla skit också.