Olustigt utanförskap

 
Ikväll gjorde jag ett gästspel i orienteringsvärlden. Jag låste Putiken och åkte ut i skogen. Där stannade jag till uppe på ett fint bergsparti och betraktade avundsjukt orinterare som verkade ha lämnat löpfarten hemma. Eller så går det inte fortare nuförtiden. Efter ett tag drog jag mig mot speakern som ekade över nejden *det var ingen nejd utan ett bostadsområde om den brutala sanningen promt ska fram*. Lika avslappnad som jag kände mig ute i skogen lika malplacerad var jag på TC. Trots att Centrum OK bjöd på en entusiasmerande speaker och ett intensivt TC med allt som behövs så var jag inte rätt man på rätt plats. Tror inte ens jag var fel man på fel plats. Jag var bara... Jag vet inte. Jag kände mig som en illegal invandrare smygandes runt på helspänn i väntan på att en pikebuss skulle komma inbromsande i hög fart där några svartklädda män sliter in mig i bilen och drar en säck över mitt huvud. Sen kör dom iväg jättelångt och dumpar mig i vildmarken. En hemsk känsla. Ja, förutom det där med vildmarken. Det hade ju kanske varit kul. En bra avslutning på en hemsk känsla alltså.