I alla fall gjorde jag ett besök på Hellas tävling Mastloppet. Jag valde den långa banan för att få bli trött. Och trött blev jag. Alldeles för tidigt. Det förringade dock inte upplevelsen. Terrängen var fantastisk och både karta och bana höll bra klass. Nu blev första delen av banan lite konstig då jag dels kämpade med glasögonen vilket påverkade både löpning och orientering samt skalan på kartan som var 1:7500. Vid den 6:e kontrollen plockade jag av brillorna och efter det stämde både löpning och orienteringen bättre. Ja förutom att jag började tröttna redan vid 8:an. Terrängen var nämligen inte bara fin utan även jobbig. Dom platta hängmyrarna skulle man undvika till skillnad mot Tromsö där det var racermyrar. Det som från början var Gubblufs byttes ut mot Gubbstapplande.
Orienteringen gick OK ända fram till min nya blotta. Nästsista. Det komiska är att jag vid den 16:e kontrollen tänkte på just detta men väl uppe på höjden in mot 17:e såg bara mina trötta ögon en lång brant längre bort så dit stapplade jag. Helt i onödan. Sån är jag tydligen. Lyckade krypa under 10min/km med 78,44 på banan som var 8,2 km. Bommade kanske 2 minuter och på det fotade jag bort ytterligare 2 min. Bättre är jag alltså inte i dagsläget. Tyvärr blir jag inte ens själv upprörd över denna sanning. Jag har tydligen gett upp.
2 kommentarer:
Hva, må verdens beste se hvor han setter foten? Med unntak av det aller jævligste terrenget så har vel vi skogsløpere evnen til å planlegge "fotisättningen" basert på hva vi har sett 5 meter foran oss.
Har løpt med "lesebriller" siden Nord-Jysk i mars og det funker bra for meg, - så lenge jeg ikke senker hastigheten så mye at de dogger, men det er jo veldig sjelden.
2 råd:
A) Ikke løp med nesen i været
B) Dra brillene litt lengre ned på nesen, i hvert fall i nedoverbakker.
Med andra ord är jag som det så så fint heter på svenska, "Fisförnäm". Jag får väl ge dom några chanser till.
Skicka en kommentar