Man är inte tjockare än vad man känner sig

 
Idag kunde jag rista in ännu ett streck i vadbenet. B44. Hörde jag Bingo? För att fira denna olycksaliga dag så tog jag Fru AspLövet på en sån däringa restaurant. Vi gick på kändiskocken Melkers Kungsholmshak. När vi kom in ställde sig gästerna och applåderade taktfast min entre. Jag viftade lite slött med mina handleder och tittade i taket. Till och med den där vinexperten på tv, Frithioflövet eller vad han nu heter, nickade muntert i min riktning. I halvtid smet jag in på toaletten för att titta mig själv i spegeln. Jag har ännu inte fått samma alkoholfriska uppsyn som vinkungen har tänkte jag. Ingen fara på taket vad gäller promillehalten ännu alltså. Det firade jag med att skölja ner fördrinkschampagnen med ett par Brooklyn lager. Ingen whiskey idag. Inte förrän jag kom hem i alla fall. Och där är jag nu. Hemma. Med en whiskey i handen. Jag börjar gilla att jobba varje dag. Det finns en anledning att fira. Vad vet jag dock inte men det kommer jag nog på vad det lider.