Hittat i garderoben

 
Jag hittade av en slump lite texter från Garys Vänners eskapader under sent 90-tal och tidigt 00-tal. Det var kul att läsa ända tills jag kom till slutet av en av mina egna texter och läste dom tragiska orden "så länge Jag inte kan springa orientering pga mina skador".

Redan år 2000 alltså.

Jag hade glömt bort hur fort tiden går här i bitterhetens dal.




Lördag 2000-09-09
Det finns säkert många som undrar hur det är att cykla med Garys vänner, och för att ge en något sånär exakt beskrivning så skulle man kunna säga såhär....

Tänk dig att du har dött, och inte bara det du har kommit till himlen också. Det kanske är lite svårt att se framför sig men för sakens skull så låtsas vi att du befinner dig mitt ibland alla änglar, fluffiga moln, regnbågar som sträcker sig ovanför dig och en liten grupp babes som spelar harpa en bit bort. Plötsligt upptäcker du att du befinner dig på en mountainbike och far fram i en lummig skog med solen värmande i ryggen. Du studsar över hoppen som dyker upp längs den slingrande stigen och ingen trötthet känns i dina ben. Du tar en slurk ur din vattenflaska och ölen sportdrycken smakar himmelskt gott. Plötsligt hör du glada tjut och skrattande röster en bit bort. In från en sidostig kommer plötsligt alla dina bästa vänner farande och hälsar på dig med uppslupna tillrop. Ni drar raskt vidare på den rot- och stenfria stigen med vinden varmt fläktande i ansiktet.... Tänk dig det ögonblicket, bortom all tid och rum. Vad skulle du säga då?? "Ahhh" skulle du lyriskt säga "Det är precis som att cykla med Garys Vänner!"

Med det i tankarna så går vi vidare till recensionen av den aktuella rundan:

Deltagare/väder:
Trots att det var fisketurer och SM helg för en del av Garys Vänner så var det fem mer eller mindre friska MTB entusiaster som kom till samlingen. Det var Teddan, Dalis, Zeke, Jonas (Som hade 5 mil i benen redan vid samlingen) samt undertecknad. Dagen till ära så var det över 20 grader och strålande solsken. Dock var det en frisk bris för att inte säga storm som blåste och den skulle förfölja oss under hela rundan med vad vi upplevde som motvind hur vi än cyklade.

Omgivning/underlag:
En viktig sak för Garys vänner är faktist att följa Orienteringens banläggarbok där man predikar för maximal variation av dom 3T:a. dvs man skall variera Teknik, Tempo och Terräng så mycket som möjligt. Med det i bagaget drog vi den här dagen iväg.... Efter ett kortare stopp för att fylla på luft i vissa däck så satte vi högsta fart söderut och via Antuna och Rotebro på grusvägar så tog vi några underbara skogsstigar som förde från Ytterby via Viby och Järvafältet ner mot IKEA vid Barkaby. Om det är något område som man skall rekommendera för nyblivna MTB åkare så är det Järva fältet. Hela partiet bjuder på en uppsjö av varianter på små och stora stigar, där man kan hitta nya vägar/stigar varje gång om man vill. Vi tog oss under motorvägen och höll oss på cykelvägar genom Viksjö. Vi gjorde några försök att ta småstigar men dom försöken slutade obönhörligen i tomma intet. När vi så äntligen kom igenom samhället och tog oss in i skogen hittade vi en stig som hade passat ypperligt i vilket grustag som helst. "Mean-Machine"-Jonas tyckte att den var suverän medans vi andra helt sönderskakade hade något lägre tankar om stigen. Svårigheten med småstigar som är steniga och/eller rotfyllda är att man måste få upp en viss fart, tappar man lite tempo eller flyt så tar det stopp och man står på öronen, sen kan man iofs vurpa om man har för hög fart också;-) Zeke som inte har clips valde att svänga av halvvägs för att hitta ett finare stråk. När vi så äntligen kom av stenstigen så tog vi kalasfina stigar via Görväln (där vi mötte upp Zeke) mot Kallhäll och Stäket innan vi tog oss in på Ängsjö kartan. Hela Ängsjö kartan är som en enda stor godisskål av cykelstigar. Små trixiga, snabbt slingrande och vägval både till höger och vänster. Ett riktigt eldorado för MTB åkare. Efter fika stoppet tog vi den kortare vägen hem förbi Harva där vi avslutade rundan med att rycka i backarna hem fram till allén innan vi svängde in i Ägget för den så traditionsfyllda cykeltvätten.

Fika/vätskepåfyllning:
Dagens runda som var något kortare än normalt (5 mil, 3½ timme) innebar ingen större jakt på ställen där vi behövde fylla på våra vattenflaskor/ryggsäckar. Fikat blev pga av vissa omständigheter något senare än normalt men det gjorde nu inget när vi slog oss ner bland ute-borden vid Ängsjö fiket. Jonas som hade varit ute klart längre än övriga och som redan vid samlingen i Ägget hade mumlat om fika slog på stort och tryckte både en ägg & ansjovis macka samt en stor portion hemlagad äppelpaj. Vi andra nöjde oss med negerbollar, kaffe, läsk samt lite annat smått och gott. Själv blev jag bortfintad i kassan då jag fick välja mellan en varm Cola och en kall Pepsi, Trots att det bar emot så valde jag den kalla Pepsin vilket skulle visa sig vara sommarens nerköp. Pepsin visade sig vara en Pepsi Max [=inget socker!!] Med gråten i halsen var det bara att suga i sig den sockerlösa vedervärdiga drickan. En lite tråkig parantes på ett fikaställe som både ligger perfekt, har gästvänliga öppettider året runt samt ett gott och frestande utbud.

Höjdpunkter/missöden:
Punkteringar skulle visa sig bli hela rundans melodi, Jonas (Med ett väl utslitet ytterdäck) fick byta inmnerslang tre gånger (Viby, Viksjö och Ängsjö) och Dalis fick punktering en gång i Kallhäll, där vi noterade att hans frambroms låg för högt upp och nötte sönder insidan av ytterdäcket. Tur i oturen var att vi hade precis 4 extra slangar med oss. Rundans dyraste missöde drabbade Teddan då han halv-voltade med sin cykel på den steniga stigen i Viksjö. Hans färd-dator slog då i en sten och sprack totalt. Höjdpunkterna på rundan måste väl ändå vara den värmande solen, fikat på Ängsjö samt en perfekt mix av stora och mindre stigar som vi tog oss fram på.

Slutomdömme:
Ett ord som ofta används av Garys vänner är "Livskvalitet". Det är ett ord som lite grand går hand i hand med frågan "Vad är meningen med livet?" Även om jag kanske tycker att ju oftare man ställer sig den frågan desto längre från svaret kommer man. För att få ett slut på detta flummiga "slutomdömme" någongång så kan jag bara ännu en gång tacka för en underbar cykeltur i goda vänners lag. Och konstatera att så länge Jag inte kan springa orientering pga mina skador så är dessa turer det bästa i mitt liv (Skall inte blandas ihop med "dom sista ljuva åren")

"Först hem får en back öl" // AspLövet