Sen jag drog på mig hårt psykotiska besvär av Jarkos jävla skogsepos har jag befunnit mig i någon sorts alternativ dimension. Dagar har rullat förbi utan min psykiska närvaro och dom korta stunder jag känt sinnesnärvaro har jag antingen spelat blodiga tv-spel medans natten rullat för långt eller så har jag vaga bilder av flaskor staplade på rad. Flaskor staplade på rad. Flaskor. Likt tennsoldater väntandes på ett öde värre än födseln. Kanske bränner jag eget eldvatten bakom tvättmaskinen eller så minns jag inte vad jag gör. Vart kommer flaskorna ifrån? Det enda jag vet är att när jag vaknar står flaskorna på rad i köket och tv-spelet är fortfarande på i Miniknatarnas spelrum. Spooky. I alla fall. Det känns som att jag behöver något mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar