En tendens i töcknet

AspLövets dagar rullar på som i ett töcken. Ett töcken som inte ska blandas ihop med en dimma. I dimman står man oftast klart och tydligt på en plats medans allt runtomkring är höljt i en tjock gröt men med töcken är det helt annorlunda. Man sitter fast mitt i smeten och försöker krampaktigt ta sig ur töcknet. Det är nog lite som att få en "Gaussian Blur" påsmetad sitt liv. Trögt. Suddigt. Och en aningens obehagligt.

Annars har jag (återigen) kommit igång med fysiska aktiviteter. Förra veckan blev det 5 träningspass något som inte kommer upprepas denna vecka men det är ändå en tendens. En tendens till bättre leverne kunde man kanske tro men så är inte tendensen. I takt med träningspassen har jag även nyttjat centralstimulerande medel. Lagliga såna alltså. Inte alls bra med den tendensen. Den med berusningsmedlen alltså. Träningstendensen måste nog arkiveras in under tendenser-jag-borde-hålla-hårt-i.

Något som också varit hjärtskärande är helgens tävlingar. Efter att på RunOway ha sett många usla banor på träliga kartor under våren så fick Södertäljeorienteringen och Bornsjödubbeln det att plötsligt börja rycka i byxorna på mig. Den lever! Skrek jag och blev återigen påmind om att orienteringssuget aldrig går ur kroppen. För jävligt. För mig.

På bilden nedan kan ni se 4 legender inom orienteringen som tillsammans har mer än 200 års kompetens. Tyvärr i mitt töcken minns jag inte om det var just orienteringskompetens eller om det var rövarhistorier dom var bra på. Trevliga gubbar är det nog ändå om man nu är lagd åt det hållet.