Vad sa du? Kan du tala tydligare?

Ibland träffar även AspLövet på människor. Folk. Personer som verkar vara av den normalare sorten. Ikväll var jag ute på en 35km mtb-runda tillsammans med tre ynglingar som visade upp en civiliserad fasad. Ni som inte lever i det förgångna kan läsa gubbar istället för ynglingar. Dom hade både klätt sig normalt och förde vettiga samtal. Orden som kom ur deras munnar hade ett naturligt flöde och det var lätt att förstå intentionen i deras ord och tankegångar. Inte alls som rösterna i AspLövets huvud som allt som oftast är förvirrade. Orden inne i AspLövets huvud är både dyslektiska och många gånger på gränsen till ohörbara. Många är dom dagar jag stannar upp och frågar mig själv.

Vad sa du? Kan du tala tydligare?

Men ordern i skallen repriseras aldrig utan den aldrig sinande strömmen av ord bara maler på. Oavbrutet. Outtröttligt. Oförståligt. Ibland sätter jag mig ner och skriver ner orden men när jag sen läser vad som står på pappret är det oftast tomt. Ibland beror det på att jag glömt ta fram en penna. Men inte alla gånger. Inte alla gånger. En gång stod det i alla fall ett ord i mitt anteckningsblock. Botkyrkakavlen. Ett ord som är rätt konstigt då jag inte minns något från dom Botkyrkakavlar jag deltog i. Något i mitt undermedvetna ville säga mig något. Jag vet bara inte vad. Kanske är det så att mina minnesmoduler har fått något sorts virus och spottar ur sig en mischmasch av innehållet bara för att jävlas.

Vad sa du? Kan du tala tydligare?

Botkyrkakavlen.

Om jag ändå förstod.