Expeditionen - Dag 2

Jag ligger ensam och skakar. Det är en klåda inne i kroppen som är omöjlig att riva bort och huvudvärken smäller på som ett par spikskor på plåttak. I detta fall inget hett plåttak utan ett kallt. Om det nu har något med saken att göra. Det finns så mycket skit som vill komma ur kroppen. Både verbalt men kanske mest i fysisk form. Jag upplever känslan som efter ett överjävligt träningspass, eller tävling, där man väggat och kroppen stänger ner vissa kroppsfunktioner för att överhuvudtaget kunna överleva.

Men nu är det varken träning eller tävling som trycker ner mig kallsvettig i soffan. Det är abstinens. Som en simpel alkoholist får jag nu ta konsekvenserna av mitt missbruk. Inte som man kanske tror alkohol, även om den skiten också måste ur systemet, utan den stora tjuven i detta drama är socker. Kopiösa mängder socker i den kamoulerade formen Coca-Cola. Missbruket har nått sin gräns och det är dags att rensa kroppen en gång för mig själv. Jag skiter väl i alla.

Coca-Cola.

Kommer vara saknad.

88 dagar kvar på expeditionen.