En tragedi

Jag har haft en oro i kroppen idag. Trodde först det bara var sockerabstinensen som rasade i mig men kom plötsligt på att oron har funnits under en längre tid. Det hela blev speciellt påtagligt under kvällen då jag tvingades se en "chickflick" och kom på mig själv med att både skratta och få en myskänsla i kroppen.

Denna upptäckt gjorde mig kallsvettig. Vart har AspLövet tagit vägen? Inga tankar eller drömmar om orientering längre men chickflicks funkar. Vad kommer härnäst. Vaknar jag imorgon och är plötsligt sugen på en musikal eller kanske gå på Friskis & Svettis? Tanken svindlar.

För att försöka komma till tals med mig själv gjorde jag några tester. Tog upp senaste Skogssport och bläddrade febrilt för att frambringa något som kan kallas engagemang och längtan. Tyvärr talade tidningen tyst till mig trots att jag lade örat till. Spontansurfade in på Alternativet och hamnade i diskussionen om hur drivningsvägar ska redovisas på kartan. Kände ingenting i veka livet rörandes den frågan. Det enda jag kom att tänka på var att vore inte en viktigare fråga vem idioten är som har kört upp spåren i skogen och kunde man inte gemensamt åka hem till den här idioten och kollektivt spöa upp honom. Det borde vara en läxa till skogsbolagen så att vi på sikt slipper drivningsvägar och således karteringsproblemet.

Oron stillades inte så jag insåg att det krävdes hårdare tag mot mig själv. Tillbaka till rötterna helt enkelt. Funderade länge och väl innan poletten trillade ner. Vad är mer orientering än något annat? Jo, ett par utslitna, noppiga orienteringsstrumpor. Om jag tar på mig mina gamla slitna orienteringsstrumpor kanske vinden vänder. Orienteringsstrumporna får sitta på 24/7 tills att det har blivit karl av AspLövet igen. Det får ta så lång tid det tar.

Grävde mig ner bland mina gamla träningskläder men ju längre ner jag kom desto oroligare blev jag. Strumporna var borta. Vände upp och ned på min garderob, for fram som en högtrycksspruta i förrådet och letade mig trött bland Miniknatarnas strumpor. Resultatet var fruktlöst och känslomässigt omvälvande.

Mina orienteringsstrumpor är borta.

Tragedi är bara förnamnet.

Efternamnet är också Tragedi.