Allt var bättre förr

Det klemas för mycket med ungdomar och motionärer nuförtiden. Kom att tänka på det när jag såg ännu en i raden av resultatlistor från klubbens Nattcup. Som oftast var det ungdomar i toppen med någon motionär insprängd för fans skull. Herrugud, säger jag utan att för den skull tumma på min ateism, vad korta banor dom får. Det handlar snarare om medeldistansbanor och inte alls grymma natttbanor som mig veterligen grundtanken var. Det hela bygger på ett handikappsystem där alla, oavsett ålder/förmåga, ska ha chansen att vinna. Men någon jäkla ordning får det väl vara. Kan inte minnas att någon senior eller bättre löpare varit nära att vinna dom senaste åren. Jag kan minnas fel men det ändrar inte på min grundinställning i frågan. Annat var det på min tid. Och min lite bättre tid är ändå inte längre bort än 15-20 år för er som tror att jag funnits sedan tidernas begynnelse. Jag minns speciellt hur mitt handikapp som ungdom/junior på såna här tillställningar såg ut. Dom rutinerade seniorerna sa bara kort och gott.

"Sätt igång och spring. Vi startar när du kommer fram till skogskanten där framme"

Mer än så fick man inte i handikapp och sen var det bara att bita blod och springa till man spydde. Man var aldrig nära att vinna men man härdades å det grövsta. Så tycker jag att det ska vara. Inte fan ska man kunna vinna tuffa nattcuper när man är ung. Det ska bara handla om selektiv utslagning. Pallar man inte att bli trött och förnedras kan man gå hem. Allt var bättre förr.

Allt var bättre förr.

Den tanken får jag aldrig sluta tro på. För om allt var sämre förr, när jag höll på, och bättre nu, när jag inte kan vara med. Då.. Då.. Näeee. Den tanken är för ohygglig för att ens få komma upp till ytan

Allt var bättre förr.

Vi säger så.