Jag törs knappt titta mig själv i ögonen längre. Den här segdragna virushistorien som bubblat och och skvalpat över nästan varje dag nu i 4-5 veckor dag börjar tära på tålamodet. Varje dag ställer jag mig frågan om det kanske handlar om hypokondri. Såhär länge kan man inte vara sjuk om man har ett normalt psyke. Kanske har jag svaret på frågan redan där. Normalt psyke. Dags att bryta negativa tankemöster som sagt. Men för att återgå till skammen som sköljer över mig just nu. Hand i hand med hypokondrin har jag under dagen, förutom mitt vardaglig sjukdomstillstånd, fått en förvarning.
"Du kommer inom kort bli magsjuk" säger dom vid rundradion.
Och på mig ligger det rundaste av det runda just vid magtrakten. Sitter och funderar på om det illavarslande kommer komma ut oralt eller analt. Inget av sätten lockar nämnvärt. Jag får nog ta fram mitt gamla favoritminne från min orienteringskarriär för att lyft mig själv i kragen.
"Kontroll 84! Jag ska ju ha 85!?"
torsdag, januari 08, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar