Idag beslutade jag mig för att ta attackpromenerandet ett steg framåt i utvecklingen. Har under hösten på våra långdistansträningar haft ca 9,30 min/km. Det mätt på den faktiska sträckan alltså. På banlängden har detta gett en km-tid på ca 10,30 min/km.
Eftersom jag varit så inåthelvete krasslig den sista tiden tänkte jag att det är lika bra att sätta upp ett orimligt mål. Valde en bana som var 11,7 km och siktade på att attackpromenera under 10 min/km och sen att gå under 9 min/km på den faktiska sträckan. Kan låta invecklat för oss som fötts med två hjärnhalvor som inte är ihopkopplade men gps-klockan sköter det mesta åt en tack och lov.
Startade bra och låg länge på 8,30 min/km. Vid ca 7 km kom jag till sträckan 9-10. Där blev jag lite orolig efter den branta backen upp till 10:e kontrollen då snitthastigheten plötsligt hoppade upp till 8,54.
Mjölksyran från den branta backen satt sen i benen resten av dagen men jag lyckades till slut gneta mig imål med min målsättning fullbordad.
Var ute i 111 minuter på den 11,7 km långa banan. Under 10 min/km. Bra där AspLövet. Den faktiska sträckan jag gick blev 12,43 km och snitthastigheten slutade på 8,56 min/km. Att jag bara gick 730 meter längre än banlängden borde innebära att jag slickade strecket idag. Kanske därför jag är så torr i munnen.
Mycket siffror blir det. Man skulle kunna säga att AspLövet är derivatan av alla bittra variabler. Svaret på den ekvationen ligger väl i paritet med den Gordiska knuten.
Nu fattar jag inte ens själv vad jag pratar om.
lördag, januari 10, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Varför ordnar ingen dylika evenemang häromkring?? Har man riktigt tur orkar någon stackare kravla ut en bana på <5km någon enstaka gång...
Vi må vara en klubb på dekis och ha taskig tävlingsfrekvens bland dom aktiva men våra interna träningsserier (MMC, Nattcupen och Sommartouren) är helt fantastiska.
Skicka en kommentar