måndag, november 16, 2009

Kör ni grabbar, jag täcker ryggarna

 
På söndag ska jag deltaga på klubbens Ultra-KM. Inte som arrangör eller så utan som statist deltagare. Det kommer bli minnesvärt. Och ensamt. Gemensam start men efter några hundra meter kommer ryggarna på mina konkurrenter ha försvunnit och kvar finns bara en trött man som inte rört på sig sedan den bedrövliga torsdagen i slutet av augusti. Sen är det bara resten kvar.

Maklig takt i okänd mark,
tristess under lagom möda,
i bästa fall något beslut under trälig tävling.

Dagen bjuder ingen alls kamp ty kamraterna är borta,
slitsamma steg mot markernas hinder,
vilsam växlan mot vardagens ävlan. *stämmer faktist*

Ultra-KM skapar ett bittert AspLöv av vekt släkte,
en utsliten man utan drömmar om äventyr och dust,
kärleken till naturen har sinat - källan för livslust och levnadskraft är torrlagd.
 

1 kommentar:

Anonym sa...

lasa hela bloggen, ganska bra