På söndag ska jag deltaga på klubbens Ultra-KM. Inte som arrangör eller så utan som
Maklig takt i okänd mark,
tristess under lagom möda,
i bästa fall något beslut under trälig tävling.
Dagen bjuder ingen alls kamp ty kamraterna är borta,
slitsamma steg mot markernas hinder,
vilsam växlan mot vardagens ävlan. *stämmer faktist*
Ultra-KM skapar ett bittert AspLöv av vekt släkte,
en utsliten man utan drömmar om äventyr och dust,
kärleken till naturen har sinat - källan för livslust och levnadskraft är torrlagd.
1 kommentar:
lasa hela bloggen, ganska bra
Skicka en kommentar