Det ska vara fan att jobba i putik. När det inte är några kunder på besök sitter jag själv och provar igenom sortimentet. Sen tittar jag i plånboken. Sen provar jag lite till. Och efter det letar jag igenom alla fack som min gamla slitna plånbok kan uppbringa. Det är tomt och det skapas en ekvation som inte går ihop. Inga pengar ingen konsumtion. Istället har jag börjat räkna på framtida inkomster som möjligen kan realiseras. Med lite micklande får jag oftast ihop mina inköp.
Jag tröstar mitt samvete med att mina stödköp kanske räddar putiken på sikt.
Så är det nog.
Nu känns det bättre.
Igår köpte jag ett par nya skor. Vet inte varför då jag inte tagit ett värdigt steg på tre månader och i förrådet har jag en hel kartong fylld med skor inköpta dom sista åren. Dom flesta knappt använda.
Jag har börjat leva efter devisen att den som har mest grejor vinner. *låtsas att jag på sikt kommer genomföra den där combacken*. Om inte det slår in kommer jag i alla fall lämna efter mig ett skoarv i paritet med Imelda Marcos skoberg.
Eller så skapar jag en installation av alla min skor.
3 kommentarer:
Lyxfällan nästa!
Vi emotser med fasa ett avsnitt där du står och håller loppis i Väsby centrum och försöker sälja o-skor och kompasser till de lokala alkisarna.
Fast vätskebälten går nog bäst...
Sko för motionister.
FV>> Vätskebälten har vi alldeles för mycket av. Kan vara en ny affärsnicsh helt klart. Tack för tipset.
Molson>> Passar mig alltså. En sko för attackpromenister!
Skicka en kommentar