torsdag, november 19, 2009

Gammal skåpmat [arkiveringsprojekt-09]



Här ger vi tydliga och informativa förklaringar på vad som är vad inom orienteringsvärlden. [Ett dumBOMMARNAS A-Ö skulle man kunna säga]

Budkavle
I alla normala sporter heter stafett stafett, men inom orientering heter det budkavle. En gång i sportens begynnelse hade man en lite träbit som man skulle växla med. Numera växlar man på mer stillösa sätt. Budkavle kan löpas på många olika sätt men Farstametoden är en av dom bättre sägs det. Tittar man på en karta över Farsta så förstår man inte alls vad som skulle vara så bra med det. Dom bästa budkavlelöparna är dom som hittar den bästa löparen att hänga.

Definitioner
För att tydliggöra löparens uppgift i tävlingen har man kommit på ett smart sätt att förenkla banan i symbolform på en liten bit papper. Detta papper fäster man i en plasthållare som oftast placeras på underarmen. Symbolerna ser inte alls ut som på kartan vilket får en att undra om någon överhuvudtaget har tänkt till. Ingen vågar dock ifrågasätta upplägget vilket gör att endast ett fåtal läser av symbolerna på armen och alla andra hoppas på det bästa

EMIT
Det överlägset bästa stämlingssystemet. Den här brickan har en backup-lapp vilket är en genialisk idé. Hur den här backup-lappen fungerar rent praktiskt är det dock ingen som vet. Många säger att man vrider handleden ur led när man skall stämpla med EMIT men det är nog bara såna som har svårt att skilja på höger och vänster, upp och ner, fram och bak samt mitt och ditt. EMIT hette Renl.. Regg..Rengn.. äschh.. det hette något annat från början.

Karta
Många säger att kartan är orienterarens viktigaste hjälpmedel. Vi låter det vara osagt men sant är att kartan är en enskild individs subjektiva syn på verkligheten förminskad till förbannelse. Detta innebär att verkligheten och kartan inte så sällan verkar ha olika åsikter om vad som är vad. En dålig karta är den bästa bortförklaringen sedan sporten startade i början på 1900-talet. En karta kommer i olika skalor. Från början var den i skala
1:100 000 men vi närmar oss 1:1 med stormsteg.

Klassisk distans
I sportens början fanns bara denna tävlingsform. Långt är bra men längre är bäst hette det. Vissa bakåtsträvare påstår att sportens själ fortfarande ligger i denna tävlingsform. På en klassiskt tävling vinner oftast den som tröttnar sist. Sist kommer inte den som tröttnar först utan den som borde inse att han inte hör hemma i den långa tuffa klassen längre.

Kodsiffra
För att du skall veta att du befinner dig på exakt rätt plats så brukar banläggaren skriva en siffra på definitionen som skall överenstämma med siffran som står på kontrollen. Detta föråldrade systemet kommer nog att försvinna när GPS orienteringen slår igenom. Bra att veta är att kodsiffran 69 blir 69 även om du kommer uppifrån, eller från fel håll menar vi... eller.. ja du vet...

Kompass
Kompassen pekar alltid mot Nordpolen om man inte stirrar sig blind på den vita pilen. Då är det istället Sydpolen man blickar mot. Det finns även kompasser som pekar mot Mecka men dom kommer enligt rykten ihopmonterade med en matta så det är lite onödigt att springa med den. Förr i tiden hade man stegräknare på kompassen men numera är matematikkunskaperna så lågt hos vanligt folk att den lilla detaljen har försvunnit. Kompassen har på senare år fått ett mer skamfilat rykte pga av Pasi Ikonen.

Kortdistans
Kortdistans är längre än Park-O men avsevärt kortare än den klassiska distansen. Tävlingsformen är perfekt för den som är lat. Det är oftast en liten tävling mellan banläggarna om vem som kan få in flest kontroller på dessa korta banor. Hur och när ordet distans kunde bli förknippat med kort är osäkert, för på den gamla goda tiden innebar distans att man sprang länge och hårt. Löpare som bara springer kortdistanser kallas i folkmun för "mesar".

Miniknat
Detta är inkörsporten för unga oförstörda orienterarbarn. Dom luras tro att orientering är en behaglig promenad med mamma eller pappa där man efter att ha fått stämpla vid kontroller, klafsat i vattenpölar och burit nummerlapp belönas med godis och klistermärken. Inte helt sällan blir dom inslängda i ett barnspassningskollektiv efter miniknatet då mamma & pappa själva skall ge sig ut i skogen.

Nattorientering
Vissa orienterare rör inte på sig förräns mörkrets inbrott har skett. Till sin hjälp har dom en pannlampa som sitter fäst på huvudet. Kontrollerna är uppmärkta med reflexstavar vilket kan tyckas vara lite fuskigt. När man springer nattorientering är tur och "bra häng" det viktigaste för att lyckas. En av dom mest populära natttävlingarna är Natt-SM. Då startar alla samtidigt för att även mörkrädda skall kunna vara med.

Naturpasset
Förr kallades detta för TRIM. Det stod för: "Töntar Röker - Idrottsmän Motionerar", eller nåt sånt. Vad det går ut på är att under en hel sommar hitta ett visst antal kontroller som är utplacerade i ett närområde. Apoteket var under en tid sponsor till detta men folk blev så friska av all motion att Apoteket var tvungna att hoppa av för att få fart på medicinförsäljningen igen.

Nylonkläder
Orienterarnas kläder följer inga normala normer. Slit och rivtåligt är det men snyggt? Nej! Det finns lika många klädvarianter som det finns orienterare men vissa klassiker dör aldrig ut. Superkalsonger med utanpåliggande shorts. Nedhasade strumpor med knäkorta nylonsbyxor. Kortärmad "pure" nylonblus oavsett väderlek. Den senaste trenden är tajta tävlingskläder. Det är tur att skogen är vår idrottsplats så att man slipper se denna kasslerinpackade massa som springer.

O-Ringen
Har inte alls med packningen i en Scanialastbil att göra utan är en flerdagarstävling för både bredd och elit. Man skall springa 5 dagar fast ibland tar det 6. Helst skall man bo i husvagn där man bajsar, borstar tänderna och äter i långa rader tillsammans med kända och okända orienterare. Till O-ringen kommer folk från hela världen för att kunna beklaga sig över arrangemanget. O-ringen är en tävling som tar fram dom klassiska grundestenarna inom orientering - Ensamhet - Självvald väg - Okänd Mark

Orientering
Själva grundordet i denna manual. Sporten går till så att man skall ta sig från Punkt A till punkt B där punkt B är målet och punkt A är starten. På vägen har dock banläggaren, dvs han som inte har förstått att snabbaste vägen mellan två punkter är i en rak och mycket tydlig linje, placerat en massa kontrollpunkter som måste passeras i korrekt ordning. Vi kan för enkelhetens skulla kalla dom A1, A2, A3 osv upp till en rätt hög A-siffra om det vill sig illa. Dessutom har han den där "banläggaren" gömt kontrollpunkterna så att man måste ha både karta, kompass och ibland en pannlampa för att hitta dom. Rätt onödigt kan man tycka, men hur som helst så förklarar man vad orientering är enklast på detta vis. Vi glömde nämna att banan oftast placeras i skogstäta områden.




Orienteringsskor
Det är förmodligen bara höjdhopparskor som görs i mindre upplagor än vad OL-skor kommer upp i. Därför är det helt OK för tillverkarna att ta ut överpriser och hålla undermålig kvalitet. Att tappa dubbar, sulor och få skavsår är därför något som ingår i köpet. En gång i tiden sprang alla med tuffa spikskor, men någon kom på att det var synd om skogen så det förbjöds. Orienteringsskor mår bäst om man mellan varje pass låter dom ligga kvar i en väl försluten plastpåse.

Pannlampa
En nattorienterares bästa hjälpmedel är pannlampan. I pannlampan sitter det lampor av den halogena sorten och på ryggen har man ett uppladdningsbart batteri. Viktigt att komma ihåg är att en lampa lyser oftast lite kortare tid än vad man hade förväntat sig. Den svagaste länken på lampan sitter där kabeln fästes i batteriet, därför sitter det placerat på ryggen för att man inte skall komma åt ordentligt.

Park-O
Park-Orientering eller sprint-orientering som det även kallas är ett perfekt sätt att visa upp vår tuffa sport för allmänheten. I tajta kläder springer vi omkring i storstadsmiljöer och skrämmer slag på flanerande civilister. Park-O följer stenhårt devisen "Orientering är självvald väg i okänd mark". På Park-O får man springa i kortbyxor om man vill utan att löpa risk för att få gulsot.

Plastfodral
Det är mer regel än undantag att man får sin karta inpaketerad i ett genomskinligt plastfodral. Dock är det väl bara en tidsfråga innan det kommer reklamtryck på plasten. Vissa har en ovana att lägga kantareller i sitt plastfodral men det har visat sig att man tappar tid på den åtgärden. Plastfodral är helt okey att slänga i skogen om man bara gömmer det ordentligt.

Pre-O
Precisionsorientering bedrivs av folk som inte orkar springa (eller kan i vissa fall) Man skall på ett väl tillplattat underlag ta sig fram eller ledsagas till kontrollerna. Kontrollerna består av en massa kontroller där bara en är rätt. Vem som vinner och hur detta går till är för gemena man obegripligt, men med största sannolikhet är det en rättvis gren. På Pre-O bör man inte riva ner dom felaktiga kontrollerna för det gör det lättare för senare startande konkurrenter.

Skidorientering
En vinteridrott precis som skidskytte där utövare som inte räcker till inom den vanliga skidåkningssporten samlas ihop. Man skall med en karta fiffigt monterad på magen köra den optimalaste vägen mellan ett flertal kontroller. På kartan har man markerat alla spår där man kan ta sig fram med skidor. Det kan vid magert snödjup förekomma att man springer med skidorna i händerna för att tjäna tid.

Skogsäventyret
Ett helt nytt påfund som skall lura locka ungdomar till sporten. Det är ett moderniserat Skogsmulleprojekt där vi skall locka bort skolungdomar från att sniffa lim, tagga skolväggar och spela TV-spel till att springa sig svettiga och skitiga i skogen. Projektet sponsras av Sveaskog, ett bolag som på sin fritid skövlar skog och anlägger enorma arealer av kalhyggen.

Skärmar
Skärmen eller kontrollen som den även kallas är slutmålet på delsträckan. Någonstans där ute hänger en bit tygstycke i färgerna orange och vitt uppmonterat på en skör stålställning. Förr i tiden hade man tur om man stötte på 2 st skärmar utefter banan men numera är det inte ovanligt med så många skärmar att man tappar räkningen halvvägs. Ibland luras banläggaren och lägger flera skärmar bredvid varandra. Då är det helt okej att riva ner dom felaktiga.

Sport Ident
Det överlägset bästa stämlingssystemet. Med en röd liten ettrig pinne som fästes på valfritt finger skall man invid kontrollens närhet hitta ett hål att stoppa den i. Om stämplingen skall godkännas måste man få både ett skrik och ett blink som bekräftelse. Största problemet med SI-pinnen är att den pga av storleken lätt tappas bort. SI-pinnen har även lyckats slå hål på många löpares mytomaniskt stora bommar.

Startkort
Innan den tekniska revolutionen med elektronisk stämpling slog igenom använde man sig av en bit papper med rutor på. I varje ruta skulle man med stiftklämman "stämpla" som bevis för att man besökt rätt kontroll. Startkorten lever fortfarande kvar som en fattigmans alternativ. Det bästa med startkorten är att man som ung kan stämpla otydligt på fel kontroll, gärna med lite extra gnugg & riv i rutan, och sedan skylla på en alltför styv stiftklämma.

Stiftklämma
Det överlägset bästa stämlingssystemet. Framförallt är det älskat av ungdomar på kalla vårtävlingar då fingrarna är som djupfrysta fiskpinnar. Stiftklämman fungerar så att man skall med piggarna på klämman pricka rätt ruta på stämpelkortet. Det är lite som att spela Bingolotto helt enkelt. Hängande stiftklämmor kan ge nostalgiker något fuktigt i ögonvrån.

Stolryggsäck
Bortsett från vinterpimplande fiskare är orienterare den största konsumenten av stolryggsäckar. Ett typiskt kännetecken på en rutinerad orienterare är att man på stolryggsäcken kan finna påsydda tygmärken från såväl 70 som 80-talet. Stolryggsäckan har på senare år fått konkurrens av ihopfällbara ministolar som är så små att dom ryms i stolryggsäckan. Perfekt för då behöver man inte köpa någon ny ryggsäck.

Tiomila
Världens kanske inte största tävling men den som väcker mest känslor helt klart. 10 man skall tillsammans springa 10 mil även om det förmodligen aldrig har varit exakt 10 mil under hela tävlingens historia. Många är dom långa nattsträckorna där den "långa natten" är längst. Norska Halden vinner alltid tävlingen och resten gnäller. Det finns även en damklass och en ungdomsklass men dom är oviktiga i sammanhanget, det får man dock inte säga högt för då blir man halshuggen.

Utomhusdusch
Förmodligen det svåraste att förklara för folk utanför orienteringskretsen är dom så kallade utomhusduscharna. Att stå ute i spöregn och nollgradigt väder har inte samma guldklang hos alla. Det bästa med denna konstform vad gäller tvagning är att man lär sig uppskatta dom små sakerna i livet. Ett par torra strumpor, en stickig ulltröja eller hur god en vattnig korv med bröd för 20 kr kan vara.

Nu undrar ni kanske hur ett A-Ö kan sakna såväl bokstaven A som Ö?



© AspLövet 2003

Inga kommentarer: