lördag, november 21, 2009

Gammal skåpmat [arkiveringsprojekt-09]

 
Blandade texter från 2001-2002


- Det barkar åt helvete -
» » Park VM, PWT, OS, VM varje år, Förlängda VM veckor och vilodagar på femdagars. Förändringens vindar blåser inom vår idrott och inte f..n är det åt rätt håll. Vart har den gamla hederliga klassiska distanstävlingen med "valfri väg.." tagit vägen? Är vi så kåta på OS att vi gladeligen säljer ut vår idrott och gör den till något halvmjäkigt-park-tjafs som vilken halvtaskig orienterare med ett bra löpsteg som helst kan kvala in till?
Det var bättre förr! Ta bara detta med VM varje år, inte f..n vill vi att Orienteringens VM skall få samma pisstorra status som Hockeyn har jobbat till sig. Det finns väl inte en enda idrott med VM varje år där man egentligen bryr sig. Snart har vi väl lika många mästerskap som simningen. Snacka om devalvering.
Orienteringen har alltid varit en tuff sport för tuffa karakarlar (och kvinnor för all del) och hur vi lyckades få på oss den torftiga skogsmulle stämpeln skall jag inte spekulera i men att visa upp oss som vi egentligen är med kraftprov ala Klassiska distansen på VM är nog mer rätt än att springa omkring i parker och stämpla vid diverse statyer och parkbänkar, där a-laget chockat tittar på.
[010315]


- En utdöende sport -
» » Vem minns inte glansdagarna på 80-Talet när Orienteringsrörelsen blomstrade och massorna vallfärdade till O-ringen. På den tiden tittade man hånfullt på udda idrotter som gång, konstsim, bågskytte, curling mfl. Idag sitter vi själva i den båten med bottenproppen urdragen. Deltagarsifforna sjunker på våra tävlingar, jägarna tvingar oss till anmälningstak, och på nybörjarkurserna står endast våra egna medlemmars ungar och huttrar i snålblåsten. Man kan iofs fråga sig om vi förtjänar att överleva? Är det inte så att vi allt som oftast misslyckas med att locka både det massmediala och folkliga intresset? Det räcker tyvärr inte ens längre med att ha en fixstjärna i idrotter där man måste slita lite. När inte ens Elofsson eller Magdalena Forsberg lockar nya utövare till sina sporter så inser man varthän det barkar. Det är nog bara att krasst konstatera att konditionsidrotter är på dekis och i framtiden är det dom spektakulära arenaidrotterna som kommer att överleva. Kanske är det så illa att om 20-30 år är det bara kvar ett gäng bittra gamla gubbar som samlas till onsdagskorpen en gång i veckan.
[010319]


- Terrängbeskrivning -
» » "Måttligt kuperad terräng med mestadels god framkomlighet"
"Detaljrik skogsmark med med inslag av kulturmark. God framkomlighet"


Här ser vi två typexempel på terrängbeskrivningar som man kan hitta i tävlingsinbjudningar. Visst blir man sugen på att åka dit?? - INTE Herrejävlar vad tråkigt det låter!!
Vart har fantasin och marknadsföringsviljan tagit vägen? Jag vet inte om jag är ensam om att titta på terrängbeskrivningar när jag väljer vilka tävlingar jag skall springa men även om jag nu skulle vara det så är det helt och hållet bortkastad tid. Om man nu har tagit sig tid till att arrangera en tävling. Vilket jag antar att en normal klubb gör en gång om året eller i vissa fall bara vartannat år, så måste man väl ändå vilja locka dit så många som möjligt eftersom det är en tillfälle att få in lite pengar i kassan. Rent generallt så är dom flesta inbjudningar av den tråkiga sorten men att bjuda till lite vad gäller terrängbeskrivningen kan väl inte vara så svårt. Kan man inte i vanliga ord beskriva terrängen som bjuds så får man väl dra lite liknelser istället.

"Typiskt lättkuperad Roslagsterräng med bergshällar och småkärr, botten är fast men med hög ljungväxtlighet bitvis. Det bjuds på riktigt finlir för dom tävlande. Stigar förekommer endast i närheten av TC."

Klassisk Hälsingeterräng där kartan domineras av två större bergspartier, Sluttningarna är bitvis stenbundna men uppepå så är det lättlöpt. Sikten är god utan att för den skull förenkla orienteringsmomentet. Mellan dom två bergen så är det flackt och relativt detaljfattigt, med något tätare vegetation."

Mycket mer skulle inte behövas för att göra mig nöjd iallafall. Sen kan man ju dra detta ännu längre och jobba för att verkligen locka till sig tävlande. För det är väl ingen tvekan om att i valet mellan två eller flera tävlingar så väljer man den som verkar bjuda på bästa banor/terräng. Och påtal om banor så skulle det inte skada om Banläggaren skrev någro ord om sin syn på banläggning. Sa han tex: " Jag föredrar många kontroller och inga riktningsändringar" så hade man ju vett att hålla sig borta från den tävlingen.
Näääe.. Lite mer fantasi och bättre marknadsföring är vad dagens orienteringsklubbar behöver. Det gnälls på att deltagarantalet sviktar och att ingen vill tävla längre, men då får man väl f..n se till att dom blir så lockade att dom ínte vill missa det man bjuder upp till. Det är som att stå på Konsum och välja mellan Blåvitts stekbullar eller Mamma Scans köttbullar. Jag tror inte att jag är ensam om att efter en blick på förpackningen så slinker Scans ner i korgen.
[010326]


- Resultatrapportering -
» » Framtiden är här - Elektroniskt stämlingssystem, sträcktider, anmälan vi internet, startlistor på nätet och vägvalsanalyser på RunOway. Men fungerar allt som det ska?
Jag vet inte om det är brister i programvaran eller om det är ren lathet från arrangörerna som gör att man på flertalet kavlar totalt struntar i att redovisa sträck/växel placeringar. Nu senast har vi Måsenstafetten som exempel. I resultatlistan så får man bara uppräknat lagets slutplacering, sluttid och dom individuella tiderna för lagets löpare. Vem plockade placeringar? vad hade man för sträckplacering? hur långt efter låg man efter 2 sträckor? Varför kan man inte slänga in två extra rader med placering och tid efter täten på varje sträcka? Tittar man på de kavlar som varit hittills så har bla. Pan-Mixen inga vxl-placeringar, Hallandsstafetten har inga vxl-placeringar. Den enda budkavle iår som jag kan hitta där dom publicerade resultaten är kompletta är Ronnebykavlen. med andra ord så bjuds vi kompletta resultat på 25% av årets kavlar hittills, Pinsamt!
[010328]


- Datumgränser -
» Det skall då vara f..n att vara orienterare. Nu när värmen äntligen har kommit då måste man åka 30 mil norrut för att få tävla. Jag säger inte att vi helt skall skita i datumgränser och inte ta hänsyn till naturen men det måste väl ändå vara lite rim och reson i det hela. Som exempel kan man ju bara se hur Dalarna har det, sista helgen för dom var 5-6 maj och då hade Mora 1 meter snö. Tack för kaffet och bättre lycka nästa år!

Man undrar lite om det verkligen finns några vetenskapliga undersökningar gjorda som visar att just orienterare förstör djurlivet?? Jag inbillar mig att (notera att Jag inte påstår mig veta) den eventuella skada som vi åsamkar är i så ringa omfattning att den nästintill är omätbar.

Det måste ända vara förbundets viktigaste fråga att så fort som möjligt förhandla om datumgränsen och deltagartaket hos Naturvårdsverket. Som utvecklingen är nu så barkar det bara åt ett håll, och det är ett håll som åtminstonde inte Jag uppskattar. Fler och fler skogsområden stängs av, vi får kortare och kortare perioder att tävla på. Snart står vi där i våra stadsparker och får nöja oss med det som tävlingsplats.
Tyvärr är det ju så att skogsägare, som ofta är = Jägare börjar dra åt snaran mer och mer. Vi vet ju själva av erfarenhet att vissa vill ha pengar för att vi springer i deras skog.

Det mest tragikomiska i sammanhanget tycker Jag är att det blir fler och fler skogspartier som huggs ner och skövlas. Uppenbarligen tycker Naturvårdsverket att det kan nog djuren hantera men ujujuj om det skulle komma några löpare i skogen då skulle dom nog bli sönderstressade...

Länge leve skogsmaskinerna och våra djurvänliga Jägare !!
[010509]


- Världens billigaste sport -
Att arrangera en orienteringstävling är lite av "Moment 22" nuförtiden. För dom flesta klubbar är det en av få chanser att tjäna in lite pengar och för att få så bra avkastning som möjligt så gäller det att hålla ner kostnaderna. Men om man vill locka dit folk och för att få någotsånär hyffsad kritik efteråt så skall man helst bjuda på det där lilla extra.

Då ställs man som arrangör inför valet. Snåla och snika för att tävlingen skall ge lite vinst eller fläska på med ingen vinst men med chans på att folk kommer tillbaks nästa år. (Givetvis måste man då fläska på igen för att inte bli totalt sågade)

Kan det vara så att det är för billigt att springa orientering? Om man jämför med andra indivuduella idrotter så är vi nog lite bortskämda inom orienteringen. Jag kollade runt lite och noterade att för skidtävlingar får man betala allt mellan 100-500 kr för en tävling. Terränglopp ligger mellan 150-500 kr och MTB lopp omkring 300-400. Ser man sen till att omkostnaderna för en orienteringstävling direkt drar iväg med kartkostnader mm. så förstår man att det är svårt att tjäna några större pengar.

Perfekt skulle man då kunna tänka och tycka att vi dubblar anmälningsavgifterna på våra tävlingar. Problemet är ju bara att då dubblas klubbarnas tävlingsavgifter och frågan är om inte det man tjänar extra på tävlingsarrangemang äts upp snabbt. Så då är vi tillbaks i "Moment 22".

Sen handlar det ju om allt detta j..la gnällande från oss själva. Det är mycket möjligt att andra idrotter dras med lika otacksamma utövare men ibland häpnar man över vad folk vräker ur sig. Det är lite som att det letas fel och brister enbart för att kunna slå sig själv för bröstet. Ett bra exempel är 10-Mila som får utstå spott & spe år ut och år in. Jag skall inte sticka under stolen med att jag själv har kritiserat en del saker inom sporten men det är oftast vart sporten är påväg istället för detaljer på enskilda arrangemang.

Jag tror att om vi skall få föreningar att fortsätta att arrangera tävlingar så måste vi lyfta upp det positiva som finns och försöka hålla eventuell kritik på en sansad nivå. Och om vi skall fortsätta att springa världens billigaste och bästa sport så får vi nog nöja oss med den kvalitet som finns i dag.
[010612]


- Sprint distansen på VM -
Orientering är självvald väg i okänd mark, tankens skärpa vid kroppslig möda, snabba beslut under spännande tävling.

Om man läser ovanstående rader så är det med förvåning som man noterar hur den nya sprint distansen på VM genomfördes. Alla deltagare fick provspinga i området dagarna innan och med hjälp av defenitionerna som dom fått på förhand så gick det att gissa sig till bansträckningarna. Jag vet inte riktigt om det kan kallas "okänd mark"? Som extra lök på laxen sen så bjöds det på orientering alá inskolning.

Kolla in herrbanan




Är detta framtiden för internationell orientering så är jag glad att Jag är skadad och kan likaväl så förbli. Man hade ju hoppats när man hörde om den nya "Park-Sprint-distansen" att det ändå skulle vara orientering och mycket riktningsändringar men detta är ju nästan löjligt att se. Skall man se cyniskt på det så är det iofs lättare att bredda sporten med denna typ av orientering. På sikt kanske vi kan dra oss in på idrottsarenorna och lägga till en eller två vattengravar på 3000m hinder och voilá så är vi med i OS med en ny tuff och spektakulär sport.
Näeee... Jag kan inte annat säga att denna diciplin inte har något att göra i ett orienterings VM. Låt PWT ha sitt arrangemang och om dom så önskar kan dom få Park-VM status. Sen kan internationella orienteringsrörelsen fokusera på kort, klassisk och stafett med tuff, svår och utmanande orientering.
[010804]



- Kartskalor till förbannelse! -
När 1:25000 delen kom var orienterarna överlyckliga - "Nu har vi den perfekta skalan, det behövs inte mer detaljer nu". Sen kom 1:20000, samma visa.... 1:15000.. herredjävlar vad bra det är... allt finns med på kartan. Och nu rasar vi allt mer och mer iväg till 1:10000. Teoretiskt sätt så borde det inte innebära några problem eftersom alla gånger tidigare så har det framkommit att det var ett bra steg. Men den stora frågan är hur långt ner kan man gå innan det blir en annan sport av det hela?

Personligen tyckar jag att redan nu på 1:10000 så har en viktig del i både banläggningsarbetet samt orienteringen försvunnit. Och det är bra långsträckor med bra vägval. Har suttit och tittat igenom mina kartpärmar och jag tror inte det beror på banläggarna att riktigt bra långsträckor lyser med sin frånvaro på 10tusen. Framförallt känns det som att långsträckorna är kortare samt runtvägvalen upplevs så långt bort att det hela tiden blir rakt på som optimalt alternativ.

Nu kanske det är jag som är lite mossig och lever kvar i det förgånga men jag kan inte komma ifrån att för mig så är dom gamla hederliga 3T grundstenarna i banläggningen. Tempo - Teknik - Terräng, skall varieras så mycket som möjligt på en bra bana. Dvs en eller ett par schyssta långsträckor bör ingå i den optimala banan. Visst spelar terrängen, storlek på området mm in men med 10tusen delen så har det i min mening blivit mer rakt på körning än vad 15tusen hade.

Nu kommer belackarna och säger att, "På 1:15000 så får man inte med alla detaljer och om man tar med allt så blir den så grötig och svårläst". Helt rätt, men hur mycket detaljer måste vi ta med? Mindre och mindre stenar, höjder etc ploppar upp på kartorna vilket gör att kartskalan måste följa med neråt. Det har blivit en ond cirkel och någonstans måste man sätta en gräns. Är det enkom finlir och kartläsning på detaljnivå som skall ingå i orienteringen? Isåfall måste hela ideologin med orienteringssporten revideras.

Givetvis måste man ibland använda mindre skalor när det gäller små närområden etc, men det får inte bli ändamålet som helgar medlen.. ähhh satan vilket patetisk klyscha!! Vad jag vill få fram är att det måste tas ett centralt beslut på vad som skall gälla, annars kommer denna spiral sluta med att vi letar smågrus i en skogsdunge. Kanske blir Gävle OK´s Micro-OL framtidens klassiska gren?

Förhoppninsgvis skall det inte behöva gå så långt men IOF, SOFT och alla kartritare som vi har måste komma överrens om att det kanske är dags att sätta stopp nu.

// AspLövet... med en önskan om en lång klassisk bana i orörda vildmark
(givetvis på 15tusen och en grymt varierad bana med minst en fet långsträcka)
[011026]


- Finsk stolthet slår Svensk lättja -
Jag har alltid vetat om det men nedanstående tankar blev på något väldigt konkret sätt bekräftade i duschen på årets Jukola budkavle. Där kom jag i samspråk med en något äldre gentleman från klubben Rasti-Nokia. Han var väldigt duktig på engelska och han berättade om deras "seniorlag" som på den avslutande sträckan (14,2 km) hade en löpare som var 67 år. Läs det igen, sextiosju år!. Och det intressanta i sammanhanget är att det var nog inget ovanligt i det. Visa mig den Svenska veteran som skulle kunna tänka sig att ställa upp på det? Jag tror att kärnan i dessa tankar är att det Finska folket har en helt annan stolthet och mentalitet än vad framförallt vi Svenskar har.

För dom Finska löparna är det tradition att ställa upp för sin klubb, sin kommun, sitt land. Man behöver inte vara duktig, ung eller för den delen orienterare överhuvudtaget. Man ser en stolthet i att bara få vara med. Medans dom Svenska lagen kämpar hårt för att få med sina seniorer som lika gärna avstår för att dom är "otränade" eller bara upptagna av andra mindre viktiga saker så står Finnarna i kö för att få representera sitt lag. Den kanske intressantaste frågan i det hela är dock, varför? Och min teori är som följer...

Finland ligger efter Sverige därför ligger dom före. Med "efter" menar jag inget negativt utan att historiskt sett har Sverige blivit "Västernaliserat" mycket snabbare. Vi liknar allt mer USA och lättja är mer ett levnadssätt än ett skällsord. Ordet "slacker" har ännu inte fått fäste i den Finska myllan. Jag tror att det bottnar i att Sverige har levt i fred och välmående allt medans Finland så sent som för 50-60 år sedan fick kriga för sin egen sjävständighet, med allt vad det innebär av fattigdom och sorg. Detta har satt sina spår på så sätt att Finnarna bär en helt annan stolthet för sitt land, sin kommun och sina medmänniskor.

Med andra ord så är den Finska sisun ingen myt utan något som brinner i det Finska folkets bröst. Vi kommer aldrig att komma dit där vi får det Svenska folket (orienterare) att ställa upp på samma sätt. På sikt kommer nog även Finland att ta igen försprånget vi har, vilket tyvärr är negativt i denna bemärkelse. Därför kommer 10-mila alltid att få leva i skuggan av Jukola vad gäller antalet startande lag. Så länge det varar för Finland så får man nog glädjas å deras vägnar och enkom minnas den Svenska storhetstiden när tex. 10-mila var allas stolthet och mål.

Tyvärr kommer även alla andra tuffa konditionsidrotter få allt svårare att locka folk till sig. Det kommer att bli en allt mindre klick av människor som gillar extrema och tuffa utmaningar (som orientering) i framtiden tror jag. tragiskt men sant, framtiden har inget att erbjuda dom som gillar att bli trötta.

Perkelä!
[020625]


- Mörkret är början på ljuset? -
7 st lyckades jag locka till min teknikträning trots en personlig och påträngande inbjudan till ett drygt 40-tal klubbmedlemmar. Frågan man ställer sig (eller jag i varje fall) är vad krävs för att folk skall komma till en enkel men ändå arrangerad klubbträning? Hade det varit mer attraktivt att åka iväg till en annan karta? Behöver man ringa runt till folk? Är det kanske så att Väsby orientering helt enkelt inte är roligare än så här hösten 2002?

Ser man till MMC och Sommartouren så lockar det fortfarande folk om än inte några rekordnummer. Nattcupen verkar vara på nedgång och för klubbträningarna i övrigt är det krasst sagt totalmörker. Stor del av boven ligger nog i dom tråkiga fakta att vi numera har ett glapp från 12 år upp till 30 där vi i princip inte har en enda aktiv (speciellt nu när våra tre existerande juniorer är ute på vift i världen)

Så nu lägger vi alla energi på existerande ungdomar och fortlöpande nybörjarkurser vilket kommer att en en ny guldera om ca: 10-15 år. Och i den vevan struntar vi i om dom gamla rävarna i klubben är med oss eller inte, dom får sköta sig själva och planerad träningsverksamhet lägger vi ner. För hur skall vi kunna konkurrera med barnafödande, karriärer och allmän lathet? Man skall ju inte tvinga någon att göra något som kanske inte längre är kul. Eller?

Jag tror tyvärr att framgång föder framgång och som läget är nu så krävs det något extra för att få skjuts på skutan igen. Ser jag på ungdomsverksamheten så har vi riktigt bra drag just nu med över 15 aktiva ungdomar där 5-6 st är helt nya för året och alla verkar heltaggade på orientering. Kan vi på något mirakulöst sätt utöka denna trupp med 5 st/år utan att tappa allt för många så ser det inte helt tokigt ut för en framtid som ligger en bit längre bort.

Men det löser då inte problemet om resten av klubben dör ut på vägen. Utan förebilder inom den egna klubben så kan vi inte räkna med att få behålla dom yngre både i klubben och i sporten. Det är enormt viktigt att våra ungdomar ser att det finns äldre (och då menar jag alla åldrar från juniorer till äldre oldboys) orienterare som också tränar och tävlar, och som helst gör bra resultat på tävlingarna.

Man måste nog ställa sig frågan, gillar jag orientering och vill jag fortsätta med det? Vad har Väsby gett mig och vad kan jag ge tillbaks? Att driva en ideéll verksamhet är inget som är gratis. Tävlar du 20-30 ggr per år så kostar du klubben avsevärt mer än vad medlemsavgifter och licenser ger tillbaks. Och det behöver inte alla gånger vara så att man måste ställa upp på alla inkomstbringande sidoprojekt (kuvertplock, Maran etc) utan att ge tillbaks till klubben kan i mina ögon likaväl vara att deltag på klubbens alla aktiviteter och genom att öka den sociala gemenskapen så har man även då bidragit till en bättre klubb.

Vad man än företar sig så är det den sociala biten som är det viktiga. Man går inte ut på krogen för att det är tråkigt, man är inte med i en förening för att det är tråkigt och man åker inte till IKEA för att det är tråkigt... vänta nu!! Stryk IKEA metaforen, men förövrigt så hoppas jag att ni förstår mig. Jag vill att ni skall tänka hårt och länge (minst en reklampaus på TV4 i tidslängd) på varför du håller på med orientering och om du vill fortsätta med det nästa år och nästa och nästa....

Nåja.. Det känns som jag sagt det här förut och det har jag också så jag skall sluta gnälla nu.
[020925]
 

Inga kommentarer: