Jahaja. Då ska man äntligen lägga det här 42:a levnadsåret bakom sig. Sicket jävla skitår det här urartade sig till. Urartade. Verkligen. Sällan har väl så många katastrofer beslutat sig för att sätta bo på samma ställe. Man trodde ju att 42 var svaret på "den yttersta frågan om Livet, universum och allting". Är det sant så ligger jag pyrt till.
Men nu. 43. Fyra - Trea. Kan man få ett bingo på det? Jag hyser inte längre några förhoppningar om någonting. När fru AspLövet sa att jag fick göra precis vad jag ville på min födelsedag så blev det tomt i huvudet. Det finns inga drömmar kvar men för att ändå ställa min existens på sin spets sa jag, "Jag vill åka ut och titta på Budkavle-DM" Snacka om självplågeri. Det kan jag vara värd. Lika bra att börja 43:an med att må lite dåligt och förvånas över hur usla alla är där ute i sikogen. Så ska min födelsedag bli. Lite skakad och mycket rörd.
Inte alls på dagen för 25 år sen sprang jag själv en DM-Budkavle.
Det känns inte som igår.
Inte på något sätt överhuvudtaget.
söndag, september 06, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Då får du ju passa på att attackgå en sträcka på H43 nästa år. Tyvärr är det inte direkt tekniskt krävande terräng.
Grattis på årsdagen! Det blir säkert bättre. Du verkar ha en familj med stort tålamod.
Kartan - Helt läsbar 80-talskarta. Undrar hur mycket dom har lyckats gegga till dagens karta?
Grattis! var det inte när man blev 43 som man gick över till äldre oldboys förr. 35=yngre oldboys, 43=äldre oldboys, 50=veteran (det är jag det).
Grattis!
Hur gick loppet? Iritningen är så klockren jag får en känsla av att AspLövet skulle kunna ha varit med i täten...
Jodå Pelle, Asplövet gick kanon. Bästa DM-kavlen någonsin.
Fasiken vad ni snackar. Finns det ingen chatsajt för sociala människor som er?
Skicka en kommentar