På god väg mot ett mål

Jag börjar närma mig en milstople för 2009. 100milastolpen. Är nu bara 14,9km från att ha cyklat 1000km på mountainbiken under det här skitåret. Inte så jäkla tokigt för en kroniskt skadad gubbe som inte började cykla förrän vårvärmen kom i april och dessutom tog två månaders semester från allt som heter träning. Man skulle kunna säga att jag är fantastisk. Men. Äsch! Inte är väl jag. Sluta nu. Okej då. Jag är rätt fantastisk. Mänskligheten har rätt. Vem är jag att ljuga om min egen förträfflighet.

Det fanns annars lite sådär i tankens periferi att jag skulle knäcka 100milastolpen redan på dagens runda men värmen och det absoluta faktumet att jag inte hade något drickbart med mig på turen gjorde att jag höll turen till korta 40km. (Med drickbart menar jag något som man kan fira med och inte vatten som alltid är med)

Men på nästa runda kommer det att följa med en ljummen pilsner i ryggan som efter 14,9km kommer svepas under uppsluppna former.

Bara tanken på 100milastolpen gör mig uppspelt som en skolflicka på ett Hello Kitty konvent.