Kvällens träning bedrevs i solnedgång men det svårmodiga vädret vid horisonten gav mig en känsla av att vara statist i en film av Aki Kaurismäki.
Det kan aldrig gå bra det här, tänkte jag.
Men sen kom jag på mig själv.
Det ska inte gå bra om jag nu lever mitt liv som en statist i Aki Kaurismäkis värld. Livet ska vara nattsvart och kompromisslöst.
Hurra!
onsdag, juni 03, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Joh!
Jorden är en syndfull sång.
Om nu det var Karusmäki?
Svårmod är troligen bara början på en evighetslång gehennavandring för mig när jag på söndag morgon anträder min golgatavandring på dryga 16 mikkelinska km. Det kan bara sluta med sönderslitna kroppsfunktioner, nedbankat självförtroende och full misär i efterspelets etylendimmor. Men det blir med ett småleende i ena mungipan.
Jag lider nmed dig Hans. Det borde sorteras sträckor efter ålder i 2:a-laget.
Men det sorteras ju redan efter ålder på Jukola - yngsta förmågorna får ju bara kuta de kortare str 4, 5 och 6.
Sålunda är de längsta och tuffaste utmaningarna vikta åt (inte de LÄNGSTA löparna!) äkta oldtimers. Som Hr HE.
LYCKA TILL NÄSTA HELG!
Dunkel granskog har man ju läst om i Jukolas PM men du verkar ha hittat dunkel tallskog.
Skicka en kommentar