Spela Allan

Det regnar idag. Ute. Jag står på terrassen i bara kalsonger och fryser allt medans min blick flackar oroligt. Det regnar som på Jukola 1985. Ihållande. Inte alls som störtskuren på Jukola 1997 alltså. Efter en stund går jag in i min mörklagda lägenhet och fortsätter spela. Spela tv-spel. Spela musik. Spela svår. Spela över. Imorgon gör jag samma sak. Går upp till ingenting och spelar rysk roulett utan pistol. Jag snurrar på magen och om naveln stannar på framsidan får jag gå och lägga mig igen. Vinst varje gång. Men nu måste jag fortsätta spela. Spela Allan. Men är det är OK att spela Allan i sin egen ensamhet kan jag undra ibland? Visst är det så. Det är ju bara mig själv jag är överlägsen mot. Nåja. Mitt liv går vidare i sus och dus. En öl här och en öl där. Näee. Nu ljög jag. Inte fan är det är det sus och dus att dricka öl. Det är blodigt allvar. Och förbannat jobbigt ibland. Men det är ett spel man måste spela.