söndag, maj 10, 2009

Sött, salt, surt, beskt, umami och bitterhet

Fördelen med att vara arbetslös är att söndag inte längre är dagen före den första arbetsdagen i den kommande veckan utan söndag är bara dagen före en annan dag som skall genomlidas. Den kommande dagen som skall genomlidas är varken bättre eller sämre än den dagen man just står och stampar i alltså. Således passar det, som just den här söndagen, att dra på restaurang och unna sig en god middag som man sköljer ner med ett par öl och dom ölen passar ännu bättre om man sen sköljer vidare hemma i soffan. I soffan sitter jag alltså och sköljer mig ren och fin inför kommande dag. Imorgon ska jag, förhoppningsvis, vakna upp ofräsch med en baktanke på att genomlida ännu en dag som varken är sämre eller bättre än den dag jag just genomlidit. Och sen börjar allt om igen. Det finns i alla fall någonstans en ljusning där borta i en mynning. Vilken mynning vågar jag inte veta så jag kisar hårt och nynnar på en glad låt samtidigt som jag sköljer strupen. Jag gurglar lite lätt och smakar på mina drömmar som fortfarande ligger kvar på tungen som ett nytt smaksinne. Nytt med en viss ton av gammal bitterhet. Sött, salt, surt, beskt, umami och bitterhet. Sex är smaksinnets alla hörnstenar. Även på en söndag. Om nu söndag skulle ha haft en betydelse. I AspLövets liv finns bara en veckodag. Den jag sitter fast i väntandes på en likadan.

5 kommentarer:

tråkmåns sa...

Känner du inget ansvar som bloggare att komma med positiva tankar eller besked?

AspLövet sa...

Ansvar?

Nu tror jag att du har blandat ihop mig med någon annan.

Moon sa...

>>tråkmåns

Du fattar inte, du ska nog inte vara här om du söker glädje.

VJ-löparn sa...

Tråkmåns>> Ungefär som deppig rock. När man lyssnat, deppat och mått dåligt springer man ut i soliga skogen och mår bra!

tråkmåns sa...

Jag känner mig utanför den här bitterhetens vänners klubb för inbördes beundran.

Jag less på rundgången, och att det har gått samma väg här som i den förra bloggen "Asplövet never went H40". Men det var ju å andra sidan klarlagt i underrubrikerna från början.

Varför läser jag då? För att ändå försöka förstå människan bakom. Och med en kanske fåfäng förhoppning om att kunna rycka upp honom och få honom att ändra attityd. Hittills har det inte lyckats alls.