Dagens MTB-runda var i sällskap med HD och det var han som fick bestämma takt och ton. Först invaggade han mig i en falsk trygghet genom att inleda med 30 minuter rätt mycket teknisk körning och det är ju som jag själv vet mitt område av mindre uselhet så allt gick som smort. Sen tittade han lite över axeln för att se om jag var med och satte full spätta på anrättningen. Nu pratar vi alltså inte om en kvicksilverförgiftat plattfisk utan stenhård cykling på grus och asfaltsvägar i 80 jävla minuter innan lidandet led mot sitt slut.
Trots att jag under dom här avslutande 80 minuterna fick ligga på rulle så gick gummisnodden av efter ett tag. HD väntade in mig och sen var det spätta på igen och för varje gång jag släppte och blev inväntad orkade jag kortare och kortare stunder att ligga med innan gummisnodden brast. På slutet lät det som ett jäkla smatterband bakom HD. Kontakt. Släppa. Kontakt. Släppa. Kontakt. Släppa. Efter 110 minuter och 42,5km på mätaren var det majbrasa i låren, bubblande kramp i vaderna, spotta ont och ett sjujäkla leende på läpparna.
Det var kort sagt helt fantastiskt.
onsdag, maj 13, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Lite besviken blev jag på slutet vid Vikingaskeppet när åkern såg ut att vara nysådd. Då fick vi avstå teknikbacken som var tänkt som avslutning på anrättningen.
Då hade du varit ännu gladare, antar jag.
Hehe.. Jag kan nog ärligt erkänna att jag inte pallat med att cykla uppför Teknikbacken idag så prisa bönderna för den nysådda gåvan.
Skicka en kommentar