I morse vaknade jag inte med ett ryck utan en olustkänsla. Eller kanske snarare en känsla av att jag inte lever mitt riktiga liv. Lite sådär
Matrixaktigt. Försökte minnas hur jag hamnade i min egen säng vilket inte borde vara något man frågar sig själv en torsdagsmorgon. Jag stapplade ut i hallen och där, mitt på golvet, låg min trötta kompaktkamera och såg ut att ha fått sig en holmgång då den var sprucken i kanten. Lyckas få liv i kameran och hittar ett ynka foto som bevisligen är något sorts bevis.
Bilden ger mig inga större ledtrådar i jakten på mig själv och gårdagens kväll ty det verkar enligt bilden ha varit kväll och konditoriet som skymtar i bakgrunden är för mig okänt och obesökt. Kan det vara så att jag ser glas skymta i fönstrets spegelbild av min omgivning? Utan att gissa uppåt väggarna kan det vara alkohol i glasen. Om det nu är mitt glas.
Men hur hamnade jag i min egen säng?
Frågan är inte ställd med besvikelse i rösten utan förundran.
3 kommentarer:
Hmmm, inga Vita Hästar som dansar i synfältet månne?
Svaret på spørsmålet ditt må vel være at du har tilstrekkelig med erfaring og tur til å komme deg hjem til egen seng? Ikke noe for nybegynnere! Et relatert foto:
http://tinyurl.com/speilbilde (som jeg fant på mobilen min i vinter etter en hotellovernatting) illustrerer at noen har tenkt på at det kan være bra å vite hvor man våkner ;-)
N'Gugi>> Genialiskt. Nu inser jag vad som saknades på förra årets Jukolahemresa. Ett kort på hyttnumret så att jag hittat tillbaka. Fast samtidigt som jag säger det kommer jag på att min mobil söp jag ju bort så det idén hade ändå skitit sig.
Skicka en kommentar