Ta bara AspLövets förmiddag den här inledande aprildagen. Och detta är långt ifrån något skämt ska ni veta. När fru AspLövet och Miniknatarna kommit iväg på sina åtaganden och Birro fått sin sedvanliga promenad tror man att slackern ska lägga sig i soffan och vara lathet och lättja personifierad. Inte så. Först släpade jag upp min gamla trötta MTB från cykelförrådet för den sedvanliga vårrestaureringen. Jag började med att spreja ner den rikligt med 5-56. Sen satte jag mig bredvid och betraktade medlets verkan på cykeln. Slit, slit tänkte jag och lät vårsolen värma min trötta kropp.
Efter ett tag blev betraktandet av min cykel plågsamt jobbigt så jag slet mig från terassen ända in till vardagsrummet. Mera slit suckade jag och satte igång min Wii. Det blev 2 timmes slitsamt nötande på spelet Madworld. Om man ändå hade ett jobb tänkte jag medans det röda blodet stänkte i det svartvita spelet. Vad lättsamt livet vore och min arm sen. Min stackars arm värker av allt viftande och dödande.
Spelandet tärde på min kropp och jag kände näringsnivån sjunka. Måste. Ha. Mat. Här uppstår det största problemet som slacker. Man har inte råd att äta sig mätt. Man springer runt på Liedl och letar extrapris på blodpudding, nudlar och annat massproducerat. Se bara idag. Dyra kolhydrater kan jag glömma och dom där ynkliga grönsakerna ni ser på bilden är inte köpta. Dom snodde jag från en bricka inne på ett lokalt lunchhak som jag gled in på låtsandes vara matgäst. Köpt är bara den kallrökta laxen och hovmästarsåsen. Ingen mat som reder en karl eller för den delen något man vill skylta med att man stoppar i sig.
Hungrig, trött och förbannat sliten i kroppen ser jag att klockan bara tickat fram till 13.00. Det ska vara fan att slacka. Tur i oturen att jag nu är sjuk och skadad. Finns inte en sportmössa att jag hade orkat med träning som detta liv ter sig just nu.
Att slacka är inte en livsstil.
Det är ett rent helvete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar