Beam me back, Scotty!
90-talet med hälsingebanden på stereon och hälsingetävlingar i vårvarma maj. 1991 stod sluttningarna vid Segersta på menyn och minnet är inte vad det borde vara även om det var namnet på tävlingen det året. "Minnet" alltså. Dom nedskrivna sträcktiderna från Casioklockan på definitionen lockar fram tårar. Men ve och förbannelse era Hälsingedjävlar. Vad hände vid den 7:e kontrollen? Vilket nederlag, som förövrigt är en bra låt med Traste Lindens Kvintett, att släppa till 4-5 minuter på en sån skitkontroll.
Vilket nederlag!
[Kuriosa: Det har vid ett handfull tillfällen hänt att AspLövet framfört Trastes låt "Sparken", ståendes på en stol, för intet ont anande själar]
6 kommentarer:
Vilken dyngbana, flest möjliga uppfångande tycks varit parollen. Allt var tydligen inte bättre förr. Märkligt.
Jag är mest impad över 8.9 km på A kort. Det kanske inte var bättre förr men det var sannerligen längre och man fick mer tid för pengarna.
Ja det var en bra och viktig iaktagelse Vj-löparn. Jag skall formulera om mig. Det var bättre förr men inte alltid riktigt så bra som man vill minnas.
Ska man tolka de röda siffrorna som att du har en reaktionstid på en minut och en sekund när du knäppte av Casion? Vad hände egentligen där vid sjuan?
en djefla man sa... >> Ehhh vadå?
Molson>> Lite hård tycker jag att du är mot banan. Det är inte världens bästa men alla hyggen och vägar gör nog att banan blir lite transportaktig på strecken men själva kontrollerna är ändå halvksapliga
Som du märkt av mina inlägg jag påväg att bli hård, bitter och utan nyans. Uselt tränad och uppsägningar pågång på jobbet. Jag skuggar dig Lövet. Beware.
Skicka en kommentar