Småkåt på lite grönt

13 km attackpromenad i benen och 6 öl blötare inser jag att kvällen redan är här. Men det är ibland inte det man tar för givet som förgyller livet utan det som bara dyker upp helt oväntat.

Som en gles granskog inbäddad i en mjuk matta av mossa av den grönaste av grönt. Jag var tvungen att stanna upp under dagens pass och bara njuta. Något som givetvis hade varit omöjligt om jag varit löpbar. Kanske den enda saken som visat sig vara positivt med min prekära situation. Att unna sig lyxen att stanna till. Att se åt sidan ibland.

Att kåta upp sig på en bit av skogen som ingen annan bryr sig om.