Läste en kommentar på Alternativet om årets 10mila
"Det är en hel del skit man ska springa igenom och hoppa över..."
Wow! Det låter ju som att det är orientering i ehh.. skog. Vilket får mig osökt att rannsaka mig själv. Givetvis handlar orientering om att, oavsett terrängtyp, på svårast möjliga sätt utmanas som löpare. Där kommer säkert årets arrangörer lyckas. Det är bara det att för mig är 10mila synonymt med Stockkholm eller dess angränsande distrikt. Därmed inte sagt att det automatiskt varit bra för att det varit där det hör hemma.
Om jag drar mig till minnes dom 10mila som ligger mig varmt om hjärtat så är det nästan oavkortat dom som körts i svår terräng. Många av dom har jag gått dåligt på men det förringar inte mitt minne. Tvärtom. Hellre ett uselt lopp i tuff terräng än ett bra lopp i ett parti med närområdeskaraktär.
Eftersom utövarna i sporten minskar hela tiden kan vi väl lika bra fokusera på kärnfrågorna. Riktig skogterräng. Svårt. Ingen öppen nybörjarklass. Max 1 rak sträcka. Rejält gafflat. Glöm inte bort svårt. Lägg till hårt. För vi kommer inte bli fler genom att göra det lättare eller att ha gula banor i någon sorts propagandaklass. Det är inte där vi värvar nya medlemmar. Vi skrämmer bara bort dom få vi har kvar. Att springa 10mila ska vara ett mandomsprov och en utmaning. Inte en slentriantävling för vem som helst.
Se där. Gamla åsikter som jag har svårt att släppa. Jag är tveklöst inget ämne för parollen "offensiv orientering". Jag är bara en trött upprepning. En repig vinylskiva. En medioker föredetting. En innerst inne bitter jävel. En som inte ens orkar lyssna på sig själv. En idiot som faktist tycker att mycket var bättre förr. Inte allt. Men en del saker. Som jag själv till exempel. Om än marginellt.
torsdag, februari 26, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Det bästa jag kan minnas från 10-mila är att vakna halv tre på morgonen med -4 ute och -2 inne i tältet där ingen orkat vakta kamin de senaste 6 timmarna (alla har ju ändå sovsäckar som tål arktiska klimat), rota fram alla ol-kläder man glömt klämma ner i sovsäcken kvälln innan, försöka få sig ombytt medans man fryser så man skakar sönder bara för att sedan med så mycket kläder på sig att det inte går att röra sig normal krypa ut i natten och börja mjuka upp och värma upp inför en förhoppningsvis underbart härligt fruktansvärd samt kolsvart nattsträcka.
Det är så vackert skrivet, tårarna rinner. Skall genast kontakta UK och dra tillbaka mitt intresse för Skånetiomila. Å Woodstock, du verkar ju vara en riktig fjunis, va fan vet du.
Kaminen är ett skämt,arrangörerna förbjuder ju alltid att ha eld..
Efter att ha sprungit bort mig på min 10-mila-jungfrufärd på sista sträckan vid slottet förra året så stödjer jag fullt ut herr ej-darrande Asplövs krigsföring mot ett allt lättare orienteringsliv. Jag kom till insikt om mitt Ol-livs begränsning. Tiomila är inget för veklingar som inte kan.
Jag nådde målet, men attackpromenerar härmed in i klubben som inte vill se banor för Janne Banan och Co.
Förnimmer jag en smula avundsjuka i dina ord Molson? Kanske du inte ännu fått förtroende till en redig nattsträcka?
Hursomhelst var det j*vligt onödigt sagt av dej, skärp dej grabben! Eller borde jag skriva gubben!?
Såja.. Såja.. Nu lugnar vi ner oss här hemma hos AspLövet och sätter oss ner i soffan.
Det finns bara en regel här.
Den enda som ska häcklas och nedvärderas är AspLövet. Ni antagonister ska hålla ihop annars kommer det råda anarki här.
Ooops! AspLövet. Du blev seriös! Men jämra bra skrivet i alla fall.
Skicka en kommentar